11
This little boy is 11 weeks today! <3
Bästa 11 veckorna i mitt liv! Har dock några frågor efter dessa 11 veckor.. Kan en bebis växa för fort? Kan man pussa ihjäl sin bebis? Hur ska jag någonsin kunna lämna ifrån mig honom på förskola sen? Haha nej men skämt åsido, något som faktiskt är riktigt jobbigt är att min dödsångest blivit större sedan Nikola kom. Igårkväll kunde jag inte somna för att jag bara låg och tänkte på det, att något ska hända honom eller att något ska hända mig så att jag inte får se honom växa upp. Vet att man inte ska tänka på sånt men jag kan fan inte låta bli. Jag är verkligen livrädd. Någon som känner igen sig? Känns typ som att vi aldrig kommer sluta med andningslarmet på honom (han sover med en sånt litet larm på blöjan), kommer ha det på tills han flyttar hemifrån haha.
Nu ska jag vifta bort de tankarna och njuta av fredagskvällen med min familj! Med hämtmat och någon film. Puss!
// Best 11 weeks of my life! I have a few questions after these 11 weeks though… Can a baby grow too fast? Can too many kisses be harmful? How am I ever going to leave him in kindergarten later on? Haha no just kidding, but something that is actually very tough is that my death anxiety has gotten bigger since Nikola came. Last night I couldn’t fall asleep because I was only thinking of that, that something would happen to him or that something would happen to me so that I can’t see him grow up. I know that you shouldn’t think like that but I can’t help it. I’m terrified. Does anyone recognize themselves? It feels like we’ll never stop with his breathing monitor (he sleeps with a little alarm on his diaper), I will force him to wear it until he moves away from home haha.
Now I’m gonna make these thoughts go away and enjoy this Friday night with my family! With take-out and a movie. Hugs!
96 Comments
(Your IP-Address will be registered. Comments which are seen as offensive towards me or people close to me will be deleted. Spam and link-filled comments will be removed.)
Leta inte olyckan
Omg I never heard of a breathing monitor but that made me very happy because i’m the most anxious person ever. Gonna need that in 3 months 🙂. Nicola is soooo big already!! ❤️
Sen min son föddes för snart 5 månader sen har jag oxå haft en sjuk dödsångest. är livrädd att förlora honom. LIVRÄDD. eller att jag inte ska få se han växa upp..
Hemska tankar men de är nog den sjuka kärleken man känner som spökar med en ❤️
Det blev starkare för mig när jag fick min dotter också. Dödsångesten alltså. Jag kunde ligga och titta på mitt lilla knyte och tänka det mest hemska tankarna och samtidigt vara så lycklig. Tänka att jag vill inget hellre än se henne växa upp. Tiden går så oerhört fort. Nu fyller hon snart två år och jag försöker njuta i de små ögonblicken. Och slå bort de jobbiga tankarna, men samtligt tänker jag att det är sunt att ha respekt för livet också. För det bottnar ju trots allt i att man vill leva för sitt barn. ❤️
Har ingen dödsångest men förstår absolut din oro. Min son är 7 månader nu och nu känner jag mig inte lika rädd längre. Litar lixom på att han ”klarar sig” när han sover osv. Första tiden vågade jag knappt kolla bort alltså så förstår dina känslor. Men för mig blev de bättre när han blev äldre och inte lika skör. KRAM
Haha nej han växer alldeles lagom fort. Och nej man kan inge pussa ihjäl bebisarna heller, då hade ingen av mina grabbar levt idag 😍😍
Detta med ångesten är vanligt när man blir förälder.. oron över att något så perfekt bara ska försvinna ur ens liv bara växer.. helt sjukt så mycket olika känslor man känner när man får barn. Sånt kan man inte förstå innan man får barn.
Han är så fin eran lilla Nikola 😍💙
Haha åå.. Det är precis så.. Plus alla historier man läser gällande barn som far illa, jag har så svårt att släppa dessa fall ibland och blir riktigt nedstämd och grubblar när jag läst nåt hemskt. Det går liksom rakt in i hjärtat nu, när man har barn =/
Och ja, vågar inte utsätta mig för minsta risk längre som… Tankar som hur ska de klara sig utan mamma…. Det är jättejobbigt, och ännu värre förstås om nåt händer dem! Men det är “priset” av kärleken och visar ju bara att hjärtat ligger rätt, villkorslöst och forever : )
Du lyser verkligen när du är nära honom, så fint.
Känner sååå igen mig dödsångesttankarna, jag brukar försöka tänka så här när de kommer: “fortsätter jag tänka så här så kommer Theo få en mamma som blir deprimerad och mår dåligt och inte är kapabel att ta hand om honom, och sån vill jag inte vara. Jag ska hjälpa honom att växa och stärka honom och då kan inte såna här tankar få ta för mycket plats”
Och det hjälper. Men alltså fy, tanken på att inte kunna skydda sitt barn mot allt ont i världen, eller att inte kunna finnas där för honom under all evig tid är så fruktansvärd 😭
Hej! Vilket andningslarm har ni? Vart köpte du det? Tack för en inspirerande blogg 😊
Kenzas svar: Snuza Pico, köpte det på apotea :-)
men alltså han är ju för söt, hans leende! dör lite <3
Men ååååååh vilken sötplutt!!!! Känner absolut igen mig. För mig blir det lättare ju äldre de blir.
Sedan kommer man alltid att oroa sig att något händer, det är bara att gilla läget, livet som mamma ;) Se till att njuta också bara:)
Hej❤️
Jag känner igen mig! Och vet även fler mammor som upplever detta.
Tror det är en naturlig INSTINKT att uppmärksamma fara för att vara beredd på att skydda sitt barn.
Min son blir snart fem år och jag är fortfarande konstant ”rädd”. Inte rädd på ett sätt som tar över ens liv utan mer rädd på ett naturligt sätt. Ett skyddande sätt.
Förr var jag så orädd och kastade mig ut i världen utan att tänka men när man blir förälder så ändras ens perspektiv på allt. Föräldrar skyddar och uppmärksammar fara för det klarar ju inte barnen själva.
Dina känslor är helt normala..❤️
Sen jag flyttade hemifrån får jag såna paniktankar ”tänk om detta var sista gången jag såg min familj” när man träffat dem. Ännu värre när både mamma o pappa flyger utomlands (som igår…). kan tänka mig att såna tankar blir ännu större när man får egna barn. Hemska tankar. Bara för att livet är så skört.
Aja. Glatt leende , är helg!
Och nikola är en dröm, han är så fin!!!!!<3
Yes! The worst feeling ever… That something bad will happen, that someone can hurt my baby and I can’t protect her. I guess it will stay this way as long as I’m a mother, no matter if she is 2 yo or 20.
Det är normalt. Alla föräldrar oroar sig givetvis över sina barn för det är ju det bästa man har <3
Grattis lilla Nikola! 😍😍
Var likadan! Nu är min dotter 8mån (första barnet dessutom) och det är lite lättare. Men kan fortfarande känna att det är jobbigt att köra bil över en bro för börjar tänka på ”tänk om vi åker av, hur ska jag snabbast få loss henne från bilbarnstolen osv osv” 🙈
Åh vad skönt de inte bara är jag!!
Har en dotter på snart 2år (oktober) och fick min
son nästan samtidigt som Nikola (13juni) sp 12 veckor. Men gud alltså min dödsångest är enorm.
Vågat knappt gå utan barnen för jag är så rädd att
något ska hänga mig eller dom så vi aldrig ses mer. Det är sjukt jobbigt att alltid ha en klump i magen när man inte är med dom. Eller att man ser fara i precis allt. Jag hoppas de blir mildare med tiden, men annars får jag väl vara en höns mamma för alltid haha.
Usch, jag känner SÅ igen mig. Jag lever med en allvarlig kronisk sjukdom som mycket väl kan ta kål på mig om det vill sig illa. Min största skräck i livet är att jag ska bli sjuk och inte få vara där för min son, att han ska behöva växa upp utan sin mamma. Sånna tankar gör att jag knappt kan andas, än mindre sova. MEN sen kickar mitt förnuft in och det säger till mig att INGEN vet vad som ska hända, inte de som lever med en sjukdom nu eller de som idag är friska. Och det hjälper ingen att oroa sig för sådant vi inte rår på. Det enda förnuftiga man kan göra är att ta ett djupt andetag och glädjas för varje dag man får med den där enorma kärleken som man inte ens kan beskriva, som man har för sitt barn. Vara tacksam för att man får uppleva den även om att älska någon på det sättet medför att man ibland ”dippar” och blir livrädd för vad som står på spel om en själv eller ens barn skadas. Kärleken till ens barn är ju dock så underbar och så sjukt stark att det är magiskt.. ❤️
Så jävla söt!! Påminner lite om Monchichi, alltså supergullig! 😍😍😍
Känner absolut igen! Fullt normalt, alla känslor blir starkare när man blir mamma. För mig la det sig lite efter nåt år!
Jag har också fått problem med ångesttankar som går i spinn sedan jag fick barn (aldrig haft något liknande tidigare i livet!). Rädsla för att något ska hända mina barn samt också en egen hälsoångest mer för hur mycket det skulle skada mina barn känslomässigt om jag dog än rädsla för egen del att dö. Det positiva med det är att jag har tagit tag i att kolla upp lite kroppsliga bekymmer för att utesluta något allvarligt bakomliggande. Jag tror att för min del är det något jag kommer få fortsätta leva med, alltså rädslan och ångest kring att något skulle hända mina barn. Jag lär mig successivt strategier för att hantera det.
Jag är en ganska ”hård” tjej, men några månader efter mitt första barn var jag och handlade med min bästa vän (känslig 2-barnsmor) Vi möter en så gammal och svag människa, det såg ut som hon skulle kunna ramla ner och dö när som helst. Jag får tokångest och bara -Jag vill inte döööö!! Fattade ingenting, jag har aldrig haft sånna tankar förut. Frågar min vän vad som händer.. hon svarar lugnt -Du är mamma nu, du har något du aldrig vill lämna.
Var helt chockad, men dom känslorna är lika starka nu efter 7 år ❤️
Åh alla föräldrar känner igen sig tror jag! Det blir lite lite bättre med tiden men jag är fortfarande livrädd att något ska hända vår dotter och tänker på det nästan varje dag. Hon är snart 1,5 år..
Ta hjälp med terapi, finns bra hjälp!
Helt normalt. Tror att de flesta som har barn tänker så. Får också “tvångstankar” ibland om att nåt av barnen dör, ser deras begravning och hur livet är över. Eller att jag får cancer och måste berätta att jag kommer att dö. Sådana hemska tankar. Men skakar av mig det och skärper till mig.
Känner igen mig mycket, efter min son kom till världen 2016 så fick jag hälsoångest och är livrädd för att få någon sjukdom och dö. När dottern föddes svårt hjärtsjuk 2018 blev ångesten värre. Går till en psykolog och pratar, rekommenderar det om du inte redan gör, så det inte blir värre <3
Känner igen mig så mycket. Jag opererades för 2 veckor sen och hade panik över att jag skulle sövas. Aldrig haft sån panik över att bli opererad och trodde seriöst att jag skulle dö (varit med om flera sövningar och operationer aldrig tänkt att jag ska dö). Och denna vecka har lillskrutten varit sjuk och haft svårt att andas, så läskigt. Men min syster sa något som jag tänker ofta på, bebisarna har en stark överlevnadsinstinkt. Hjälper mig ofta att tänka så.
Jag kan även få katastroftankar så som, tänk om jag tappar henne och slår i huvudet osv. Men på dessa 4 månade har inget hänt och hon blir starkare för varje dag och inte lika ömtålig och då lättar oron lite för just det. Men alltid nått nytt att oroa sig för 😳
Så stor igenkänning på ångesten. Jag har världens dödsångest och att något ska hända mig och vad som ska hända med barnen då , jag är ensam med dom. Ännu värre ångest, jag ska åka med barnen på semester nästa vecka. Flyga, åka transfer m.m. SÅ mycket ångest för att något ska hända dom. Men ångesten och det dåliga samvetet kom som ett brev på posten direkt när man blev förälder 🙈
Känner igen mig till 100%. Faktum är att sekunden hon föddes alltså när jag fattat att hon ploppat ut och såg henne och förstod att jag har ett barn, så kände jag starkt att ”ingenting kommer bli som förut, det handlar inte om mig längre, jag kommer aldrig gå en sekund utan att oroa mig from nu”… skrämmande, mäktig men ändå fantastisk känsla..
Mina barn är 4,5 o 1,5. Kan tyvärr meddela att min dödsångest inte alls lättat, att jag ofta tänker på allt möjligt hemskt som skulle kunna hända ffa barnen, hur jag nånsin ska kunna skydda dom mot allt ont i världen osv. Samt att inskolning på förskola är oerhört jobbigt fast jag innan trodde det skulle vara ”skönt” med yngsta.. men man lär sig leva med oron och nånstans gör den allting varmt i kanterna, speciellt i mammahjärtat ♥️
Vad händer med podden?
I recognize the same thing with me and my daughter is almost five! The anxiety hits hard on some days maybe few times per week but still it is there on the back 24/7. I have just come to realize that maybe it’s just a feature of a mother and will be constantly present for the rest of time.
Åh känner verkligen igen mig angående tänkandet av döden efter man har fått barn. Har det jätte ofta… och mina barn är 5 och 3 år!
Vad som har lugnat mig är att ha allt nerskrivet (testament) vad som händer med barnet ifall vi båda (föräldrar) dör. Vem ska ta hand om barnet/pengar och allt runt omkring (bil, hus mm).
Jätte jobbigt att skriva ner men är så skönt att ja det fixat!! Känns ”lugnare” ifall man har det fixat så man inte ”stressar” över det ifall det någon gång skulle hända….
Ett litet tips!
Och sen njut av alla stunder! Även dom som är lite ”jobbiga” med barnen!
Ta vara på alla stunder och var närvarande! :)
Angående dödsångest är ett möte med Jesus det enda som kan ta bort det. Led av det i många år för att jag inte visste vad som händer efter döden och jag kände att det var något skrämmande utom min kontroll. Men så mötte jag Jesus och fick se att det finns en skapare som vi kan ha kontakt med även om vi inte träffar honom förrän vi dör. Han har lämnat sitt ord till oss här på jorden: de ord han talade när han vandrade här. Bland annat: Gud sände inte sin son till jorden för att döma världen utan för att alla som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv. Det eviga livet finns. Detta livet är en kort vindpust och en förberedelse för evigheten. När vi får lära känna Jesus och ber till honom så svarar han väldigt personligt och vi kan leva med en så enorm trygghet och äkta glädje att han står där och väntar på oss och att det är lika verkligt som här. Gud älskar varje människa personligt därför att han har skapat varje människa med sin egen hand och har en unik plan för varje person. Jesus är vägen till Gud och när vi ber i hans namn då först kan vi lära känna Gud vår skapare. Att prata med Jesus kräver inte mer än att man öppnar munnen. Det är ingen religion utan en relation med sin skapare. Skaparen klev in i tiden för att visa vem han var och för att dö för allt vi bär på och tycker är jobbigt. Han bar alla våra bördor på korset. När vi finner Jesus är det som att sista pusselbiten i livet trillar på plats. Sanningen sätter oss fria. Jesus är en bön ifrån dig och han vill befria dig från dödsångest, sorg och gamla sår. Kram
Jag tänker att det är helt är helt naturliga tankar som nog många har. Jag har alltid varit rädd för döden men sen jag fick barn för ett år sen bytte det fokus, innan var jag rädd för att “försvinna”, nu är jag rädd för att inte få vara med mitt barn för alltid. Men det blir lättare och lättare, eye ett år som mamma tänker jag på det lite mer sällan även om det nog aldrig kommer försvinna helt.
Hej,
Så märkligt det där med dödsångest och annat man tänker på under den första tiden med bebis. Jag känner igen mig helt. Både med första barnet och även andra. Men upplevde det mer med 1a. Jag gissar på att hormonerna spökar rejält.
Haha jag har perioder till och från då jag helst vill vara hemma med barnen så det inte ska hända oss något 😨😬
Jaaaa! Fick mitt andra barn 25 juni, och har en 3,5 åring. Sån sjuklig ångest över att något ska hända!! Men, man får försöka att inte låta det ta över, och istället njuta av stunden. Men svårt när man älskar sönder :-O
Kan vi prata om Nikolas leende på de två sista bilderna!? Bland det sötaste jag har sett 😍
Yup! Tyvärr fortfarande efter snart 2 år.. tror aldrig det kommer försvinna.
När min äldsta son föddes (fyra år gammal) så var det inte den där stora kärleken som kom när jag fick upp honom på bröstet (tog kanske tre veckor innan den kom) men det jag kände där när han låg på bröstet var den där dödsångesten. Den blev så tydlig och jag har varit livrädd att dö. Och att mina barn ska dö. Jag tror det är en del av att vara mamma! <3 men, om det äter upp dig och tar upp mycket av din tanketid så finns hjälp att få! Kram Kenza, du är en supermamma!
Jag är en ångest person generellt. Men efter att jag fick barn har det blivit 1000 gånger värre. Vissa perioder är det sjukt jobbigt. Jag kan ex. Inte se på cancergalor eller Sofias änglar… Då triggas det så enormt. Går hos kurator en gång i veckan för samtal..
Jag kände inte så inför första men nu inför andra är jag mycket mer nojig. Har haft mycket katastroftankar under graviditeten som jag var tvungen att gå och prata om för att det skulle brytas. Det ihop med meditation hjälpte. Så det är väl mitt tips- prata om det och meditera så bryts det nog ❤️
Tror alla föräldrar har en sådan ångest. Jag går i terapi för att kunna hantera min rädsla att försvinna från min son.
Men vi måste prata om det mer, många känner såhär.
Finns bra hjälp
Kram
I totally recognise what you’re saying. They look so vulnerable, every time my girl goes to sleep I’m happy but also scared to death she won’t wake up anymore. I think this feeling will never go away, but that’s ok. You’re a mom and moms worry, that’s just how it is :P Just don’t let worry rule your life ;) XO
Känner igen mig… dödsångesten kommer och går lite hela tiden och min son är snart 2 år. Känslan av att det inte alltid kommer vara som det är nu skrämmer mig också. Att dem ska växa upp och vi ska bli gamla, haha. Låter ju så deprimerande när jag skriver, haha. Skönt att läsa att man inte är ensamt, men tråkigt att din dödsångest också blivit värre när du blev mamma. Kram
Helt naturligt med dödsångest. Själv har jag katastroftankar under dygnets alla timmar. Har precis fått mitt andra barn och tänker konstant vid olika platser ”tänk om ja skulle tappa bort min treåring här bland allt folk” eller ”tänk om ja skulle tappa vagnen nerför den här backen rakt ner i vattnet”. Helt jävla otroligt och jag blir inte av med tankarna 😅 men också helt normalt har jag förstått. Det är ju det finaste vi har här i livet :)
Jag har också haft dem tankarna, men samtidigt vet jag att med tiden blir bättre. Ingenting är lika akut, men oron byter riktning och fokus. Nu är jag inte rädd att hon ska försvinna pga sjukdom utan mer pga nyfikenhet och att ALLT ska in i munnen.
Jag brukar bli lugnar genom att titta på HLR filmer haha
Herregud vad han är söt! Kan vara den sötaste bebisen jag sett. Men inte så konstigt kanske med tanke på hur vackra både du och Aleks är :)
Jag är precis likadan med dödsångesten, den har eskalerat sedan min bebis kom. Och är redan så orolig att hon ska råka illa ut i livet, hon kommer inte få gå ut utan mamma eller pappa förrän hon är minst 25 år 😂 Vad använder ni för andningslarm? Har den fellarmat någongång?
Kenzas svar: Vi använder Snuza pico. Ja eller jag vet inte om det var fellarm för att den glappade från huden eller om han fick andningsuppehåll, men första veckorna så larmade den 3-4 gånger och enligt appen så pausades hans andning i ca 15 sek. Men när vi vaknade av det så andades han, så jag är osäker. Känns iallafall tryggare att ha det på, och det är även intressant att se hur han sovit under natten för den trackar det också!
I feel you with these kind of thoughts, it drives me insane, BUT that’s part of living and we really shouldn’t waste our precious time worrying about stuff like this! It really is a waste of time to get lost in thoughts like this but I know how hard it can be to stop it.
Hej fina familjen! Kan du snälla berätta vilken mobil/modell du använder? Jag behöver köpa en ny mobil asap för att min kamera suger och jag vill kunna ta finare bilder med bättre kvalite på mina bebisar 😍
Kenzas svar: Jag har en iPhone XS Max! Saftigt pris men för mig som jobbar mycket med mobilen så tycker jag att det var värt det. Och ja, den tar riktigt bra bilder! :-)
Oj Kenza! Här är en likadan mamma. Det är horror. Tänker på det alla dagar. Trodde inte andra var så här tokiga tills jag pratade med andra och nästan alla kände såna känslor. Ujjujj. Livet.
Känner igen mig massor. Rädd att jag ska dö och att ingen ska kunna ta hand om barnet på samma sätt. Hon har en pappa såklart som är minst lika duktig men rädslan sitter i. Vi har också ett andningslarm fast i sängen, under madrassen,
Det är väldigt vanligt att ha de tankarna som nybliven förälder. Jag hade det också, väldigt starkt och väldigt jobbigt. Men du är inte ensam. Dock är det inte många som pratar om det så stor eloge till dig som tar upp det! Det är en viktig fråga som jag tror många behöver prata om. Jag sökte hjälp för det och det första de frågade var: Har du nyligen fått barn? Det var liksom först på listan att fråga… Hoppas att du lär dig att hantera det, tyvärr har jag inga tips att ge dig om hur man får det att gå över, men att prata om det hjälper.
https://www.youtube.com/watch?v=RKV0BWSPfOw
Apropå hur du känner <3
Haha, guess he will love wearing diapers with a monitor on until hes 18 ;)
Känner igen mig i dödsångesten.
Har fått en son som snart är en månad. Jag har aldrig varit så lycklig och rädd och otillräcklig på samma gång. Känslorna kastas runt.
Jag finner tröst i att oavsett hur otillräcklig och rädd jag känner mig så kommer aldrig min kärlek vara otillräcklig. Och de är ju faktiskt varför vi känner som vi gör, för att vi älskar våra små så oändligt. ❤️
Du är inte ensam!
Tror det är vanligt när man kämpat för att bli gravid (kanske annars också iofs, har ingen erfarenhet av att det går lätt) men jag hade precis samma. Det gick dock överstyr så KBT blev räddningen. Kram
Så hade jag med det när jag fick min son, det pågick intensivt i 9 månader och jag trodde jag skulle bli helt galen!! Fick panikattacker o ringde min mamma etc. trodde aldrig det skulle försvinna, det är nu borta och på en mkt normal nivå! Så ge det bara tid, måste handla om hormonerna eller kärleken till sitt barn eller vad det kan vara men det försvann och är tack och lov borta!!!😂😍
Alltså ja! Fick min dotter i augusti förra året och blev mer rädd. Kanske inte för att dö men definitivt rädd för att nåt skulle hända mig, min eller min dotter. Nu har hon haft det lite tufft i början men mår ändå bra och är en fin tjej men är ändå mer rädd för allt nu.
Så fint att se er tillsammans, ni ser verkligen ut att trivas ihop 😘❤
Är helt normalt. Har fortf såna tankar o då
Är min äldsta 6 år. Men det blir bättre med tiden.. det som räddade mig när det var som värst var att jag tänkte att jag skulle njuta av min dotter varje dag! Skulle det sen hända nåt skulle jag aldrig ha dåligt samvete över att jag inte njöt av henne eller stunden iallafall.
Jag känner igen mig så mycket. Innan jag fick barn var jag odödlig men nu två barn senare har jag sån ångest ibland för att något ska hända dom eller mig. Jobbigt! Förhoppningsvis släpper det någon gång!
Du har aldrig känt dig så levande som du gör när du är mamma. Och du har aldrig varit så rädd för döden som när du får barn. Det är nu man inser att shit, jag är inte odödlig. Varje dag är jag livrädd för att något ska hända min lille eller mig..eller min man. Normalt tydligen…
Ja usch vilken ångest jag hade hela min dotters första levnadsår. Både jag och min sambo grät hysteriskt till introt på Batman(när föräldrarna dör) när dottern var några veckor gammal. För min del lugnade det sig lite när jag slutade amma efter ett års ålder. Tror att mkt beror på hormoner, tyckte att det var skönt när det lugnade sig för man kände ALLT så intensivt.
Kände likadant när jag fick mitt första barn så jag förstår din känsla. Men det kommer att lägga sig, ungefär som en förälskelse. Det är extremt med alla känslor i början, intensivt och underbart men oxå jobbigt. Men dessa känslor lugnar ner sig Allt efter som samtidigt som kärleken djupnar.
Du har verkligen fått en underbar liten kille, lycka till med allt💕
Det blir bättre! Jag tänker alltid katastroftankar och har mer eller mindre dödsångest. Just i början med första barnet så var det den absolut värsta perioden. Sen blev det bättre och bättre. När jag fött andra barnet tre år senare så blev det sämre igen, men inte alls lika hemskt som med första. Nu kan jag ha fyraåringen sovandes i annat rum, men jag går dit minst en gång under natten och kollar att hon andas. Rätt relaxed för att vara mig!
Aw, so cute!
Mariya | https://www.brunetteondemand.com/
Här är en till med förstärkt dödsångest sen jag fick barn :( Tyvärr kan jag inte påstå att det blir bättre, snarare värre när tiden går eftersom ju större de blir (min tjej är 1,5 år nu) ju mer inser man att de verkligen har en egen personlighet och att man skulle missa så otroligt mycket om man skulle dö. Det går dock i perioder för mig, ett tag hade jag halvt panikångest varje kväll när jag skulle sova men nu har det varit lugnt ett tag. Tror det är något man får vänja sig med och lära sig hantera när man blivit förälder. Kämpa på! <3
Så söt han är!
dör söthetsdöden, åhh!!
Oh ja! Min dödsångest är emellanåt brutal sen jag fick barn. Kan börja gråta bara jag tänker på att jag skulle missa ngt i deras liv. Kärleken är nog så obeskrivligt stor att alla sådana där tankar får starkare effekt på ngt vis. ❤️
I am glad someone else stays sleepless too thinking about these things. Mother of an one year old boy here. Do I cannot help you sorry
Jag känner exakt likadant och min son är 11 månader. Hans pappa ska ta över föräldraledigheten i Oktober, hur fan ska jag klara av att vara ifrån honom varje dag :'( :'( :'(.. Har ockå larm på blöjan och kommer ha tills han flyttar hemifrån jag med :P
Hej K!
Lugn, dom flesta nyblivna mammorna drabbas av det. Jag kunde inte lämna ifrån mig min dotter på vääääldigt länge och jag kokade ihop massa olika scenarion där jag inte skulle kunna vara med henne. Hur skulle det gå till?. Vem skulle ta hand om henne? Hur skulle jag gå bort? Vad händer om vi båda skulle dö? Borde jah skriva ett brev redan innan förlossningen?
När hon sedan skulle börja på förskolan så gröt jag hela inskolningen.
Det var det absolut jobbigaste jag varit med om. Jag till och med stod utanför förskolan och gömde mig för att höra om hon grät eller gjorde några läten alls. Hon gick på en förskola på söder så jag tog alltid med mig datorn kcc satt och jobbade på närmaste café som fanns. På så sätt kunde jag hämta henne fortare. Ibland orkade jag inte mer än tre timmar, och varje gång när jag skulle hämta henne så lekte hon på så fint. Idag ör jag mamma till tre fantastiska barn och min dödsångest kommer icc går. Dock är den inte så hemsk som med den första, men ibland dyker dom tankarna upp och jag undrar hur det skulle vara för dom. Men jag tror att när man har barn så skiftar man fokus från sig själv till en annan människa. Ansvaret och den enorma kärleken man känner för dom kan bli lite överväldigande och då föds dessa tankar naturligt. Rädslan av att inte kunna ta hand om dom. Men ju mer tiden går och du känner dig allt säkrare på livet som mamma så kommer dessa känslor och tankar inte ta mer av din tid än vad någon annan vardagstanke gör i vanliga fall.
Så med andra ord så blir det bättre och det är helt normalt.
Fortsätt att njuta varje dag av stunden som du befinner dig i. Det är så lätt att tänka så långt fram hela tiden att man glömmer att befinna sig här & nu.
/C
Hej Kenza,det bara blir så av sig själv alla dessa tankar och oron o ångest kallas nog inget annat en att man är mamma haha..blev och är likadan kunde få dem tankarna i repeat speciellt när min pojke var så liten som Nikola men han är 3 år o 4 månade och dem tankarna kan smyga sig fram ibland men.. du har så rätr man får försöka vifta bort dem,Men dem är helt normala kram<3
Ni är så fina♥️
ha en trevlig söndag.
Det var exakt likadant för mig när jag fick barn, hade jättemycket dödsångest och var rädd för att något skulle hända barnet hela tiden. Det blir lättare! Den första ”kommer han sluta andas i sömnen”-rädslan släppte för mig vid 6 månader typ. Och efter ett tag så avtog den andra ångesten också. Men det är ju mer nu än innan jag fick barn. Tror kanske att det hör till? Man har ju verkligen fått en anledning att vara rädd för att dö, liksom. Men jag är helt hundra på att den massiva ångest du känner mu kommer att lätta. :)
Min dödsångest blev också väldigt påtagligt efter att min första son föddes. Att något skulle hända honom eller mig, att han skulle få växa upp utan en mamma som älskar sönder honom. För mig blev ångesten mindre när min andra son föddes, konstigt nog. Som om kärleken växte men rädslan späddes ut. Kram
Jag har också dödsångest, mina tjejer är 6 och 5, men det kommer i perioder. Man kan ha väldigt konstiga tankar när man är en nybliven mamma. Dela dina tankar med dina andra mammavänner så kanske det känns lättare att “hantera” när tankarna dyker upp, det gjorde det för mig för då kände jag mig inte ensam om det. Låt tankarna komma, observera dom, men låt dom sedan få gå. Kramisar!
Hej Kenza!
Har läst din blogg sen start och diggar dig starkt! Jag undra däremot genuint hur du tänker kring att du publicerar så pass mycket bilder/filmer på er son som du gör. Främst på instagram. Jag förstår att du är superstolt och i ny-mamma-bubbla men du talade mycket innan om ditt barns egna integritet och dess oförmåga att själv avgöra vad han ville skulle delas med allmänheten. Jag är genuint intresserad då jag själv är nybliven mamma som tampas med detta dagligen, ena sekunden vill jag visa hela världen vad mitt barn kan och gör men i nästa får jag dåligt samvete då hon inte har möjlighet att själv säga till vad hon vill. Skulle bli oerhört tacksam för svar kring dina tankar om detta. Kramar!
Kenzas svar: Tycker precis som du att det är svårt att veta hur man ska göra! Man är ju så stolt och när man är med sitt barn 24/7 så är det svårt att posta om något annat, och posta måste jag ju göra eftersom att det är mitt jobb. Man får känna efter och bestämma själv (och med sin partner) hur man vill göra. Vi har hela tiden sagt att vi kan visa bilder på honom i början när han är bebis, men sen när han blir större och börjar få ett eget utseende så kommer vi sluta visa ansiktet så mycket pga säkerhetsskäl och det står vi fast vid. Kram!
Tack för klokt svar!! För er är det nog också en helt annan situation än för mig som tex inte jobbar på ett sätt där bebisarna exponeras. Tack! Kramar
Tror aldrig att dödsångesten gällande sitt barn kommer att försvinna, hahah.
Min dotter är 2,5 år och jag undviker att köra på motorvägen de tider jag vet att det är mycket trafik. Kör alltid småvägarna istället pga tror risken för olyckor är mindre, hehe.
Jag känner igen mig så himla mycket i dödsångesten. Har en son på nio veckor, jag var väldigt nära på att gå bort under förlossningen med akut kejsarsnitt. Tanken hade aldrig ens slagit mig att jag kunde dö under en förlossning 2019. Att min son var nära på att få åka hem med bara pappa. Detta har gett mig en sjuuuuk dödsångest för min egen del. Jag är livrädd för att bli sjuk eller gå bort så att min son kommer att få leva ett helt liv utan en mamma som älskar och stöttar honom i allt. Det är så sjukt att jag inte ena är rädd för att han ska gå bort, utan att skräcken ligger i att jag själv ska gå bort. Det hade jag heller aldrig trott. Omtumlande.
Hoppas att det ger sig med tiden för dig! Att ni får njuta och vara glada <3
Han är ju så söt när han skrattar😍😍
Hej Kenza, jag kan bara instämma med dina känslor. Jag hade innan jag fick barn problem med dödsångest. Kunde ofta tänka på att jag faktiskt inte ska leva för alltid, något som för mig var jobbigt. Sen när min dotter kom blev det i perioder värre, och också bättre. Jag kunde känna att jag verkligen LEVER med henne, att jag lever det liv som är det bästa. Tänk om hon aldrig kommit? Mycket sådant kunde göra att jag kände ännu mer tacksamhet, men baksidan är ju absolut att jag också kan “fastna” i tankar som att “tänk om hon blir sjuk, tänk om jag blir sjuk, tänk om min sambo blir sjuk”. Fruktansvärda tankar som ger otroligt mycket ångest. Något som hjälpt mig är att först och främst bara möta tanken och tänka att mina tankar och känslor är naturliga, jag vill ju leva. Sen upplever jag att jag alltid känner dessa tankar på kvällen, när jag ska sova. Så nu förstår jag att detta kommer i samband med trötthet, annan oro eller liknande. En sak som jag dock tror, är att det i grunden är en väldigt fin egenskap som förälder att ha. Den här oron. Att man vill göra allt för att dom och vi ska ha det bra. Det finns många människor som saknar den här egenskapen, som inte ens tänker på sitt barns bästa. Så summan av kardemumman är att trots jobbig ångest ibland, så är den i grunden god. Vi älskar våra barn mest av allt. Massa kram <3
Mina barn är 3 och 5 år. Har aldrig haft dödsångest förrän efter jag fått dem. Nu är de stora så dödsångesten sitter mest åt att jag själv ska dö för jag vill ju leva och vara med dem..
Min son e 2 år nu och jag har fortfarande dödsångest och snart har jag 2 söner så då kan jag se fram emot dubbelt upp på dödsångest 🙈😂 Tror aldrig det försvinner igen efter man har fått barn
Jag förstår dödsångesten. Men nånstans måste man bestämma sig, vilket jag gjorde redan innan jag fick barn. Idag är mina två 5 och 4 år. Jag har aldrig varit en överbeskyddande eller orolig förälder. Det gör ingen nytta att vara det. Inte för mig och absolut inte för dem. Jag vill inte att de ska växa upp och vara rädda för saker. Respekt för saker absolut, men inte rädda. Jag är själv uppväxt med två föräldrar som alltid har pushat mig till att utmana mig själv och sällan uttryckligt att saker är farligt. Jag förstår inte hur man ens kommer på tanken att ha ett andningslarm på sitt barn. Eller de föräldrarna som knappt låter andra hålla i barnet. Jag förstår verkligen inte. Eller när man uttrycker att man inte kommer kunna släppa iväg dom när de blir äldre osv. Tänk ett steg längre – vad händer om jag inte gör det? Barnet kommer ta skada om man är överbeskyddande, förbjuder dem att göra massa saker och curlar dem till max. I slutändan kommer det vara barnet det är synd om.
Har extrem dödsångest och dottern är 3 år.
Men kan nog bero på att vi förlorade hennes pappa helt plötsligt för lite mer än ett år sen. Försvinner jag har hon ingen förälder alls även om det finns många andra runt henne.
Det är hemskt att känna så men försöker att inte låta det styra mitt liv även om det är svårt
Du har ju fått en hel del svar ang. ångest och för mig har den också blivit mer påtaglig efter att jag fått barn.
Sen kanske jag fokuserar på helt fel sak i inlägget men man behöver ju faktiskt inte ha sitt barn på förskola. Ibland känns det som att allt för många tror att man “måste” det. Det finns såå många andra alternativ :)