My 2nd pregnancy

70,7% avklarat – 82 dagar kvar till BF! (vilket är 1a mars)

Jösses vilken skillnad sedan förra graviduppdateringen. Det har ju hänt en hel del med magen kan man säga. Så tråkigt att jag varit dålig på att dokumentera det denna gång, med Nikola tog jag sånna här bilder (i underkläder mot samma vägg) varannan eller var tredje vecka. Jajaja det är vad det är! Tiden går så fort att jag inte hänger med helt enkelt. :-) Nu är vi i vecka 29, 7e månaden, och den sista trimestern.

Bebisen: Lillebror är ca 38 cm lång, väger ca 1,4 kg vid veckans slut och fruktjämförelsen är en butternutpumpa. Det börjar bli rätt trångt där inne nu och jag undrar om han inte redan lagt sig med huvudet neråt. Nikola gjorde det kring vecka 29 och varför jag tror det är för att jag senaste veckan känt hans rörelser på samma platser. Rörelserna börjar iallafall göra ont nu och det här med att känna en benig kroppsdel sticka ut genom huden på min mage är någonting som aldrig går att vänja sig vid. Sån jäääkla alien-känsla haha. På fredag har vi bokat in ett privat ultraljud (3D) som vi gjorde med Nikola, ska bli kul att ta en tydligare titt på lillkillen!

Kenza: Jag har inte mått så superbra på sistone, mycket migrän men den har som tur är släppt nu. Men jag vet att den kan komma tillbaka när som helst, med Nikola hade jag denna ögonmigrän fram till vecka 36 om jag inte minns fel. Min barnmorska håller iallafall koll på blodtryck osv och jag har fått tabletter ifall migränen kommer tillbaka. Mitt enda problem just nu är en nerv i ena skinkan som gör ont (hade samma förra gången också) och att jag börjar känna mig tung. Väldigt tung. Det börjar bli jobbigt att lyfta upp Nikola, klä på honom alla hans vinterkläder, vända mig i sängen. Och sömnen är inte på topp nu heller, Nikola sover okej men jag har svårt att ligga skönt och vaknar ofta av bebisens sparkar. Det värsta med andra gången är ju att man VET att det bara kommer bli värre haha. Men sen så vet man ju också det underbara man har framför sig. <3

Annars så finns det inte så mycket mer att säga om mitt mående. Jag känner mig inte lika stressad längre utan känner att vi har koll på läget. Vi har fått all info om Nikolas inskolning på förskolan (mer om det sen) så där är vi på banan, Nikola har även fått ett eget rum här hemma och tanken är att vi sen ska kunna dela upp oss med varsitt barn om sömnen krånglar, och efter jul & nyår ska vi beställa ny vagn och några småsaker som fattas (det mesta har vi ju sen sist!). Så vi börjar känna oss redo för en ny familjemedlem!

Är det någon annan som väntar andra barnet här? Hur förbereder ni storasyskonet på vad som kommer? Det känns inte som att Nikola fattar något än, mer än att jag tjatar på honom att pussa någon bebis i magen hela tiden. ;-)

// What a huge difference since the last pregnancy update. A lot has happened with the bump. I’m sad I didn’t document the pregnancy better this time, with Nikola I took pics like these (in underwear against the same wall) every other/third week. It is what it is! Time really flies. Now I’m in week 29, in the 7th month and it’s the last trimester.

The baby: Little brother is now 38 cm tall, weighs about 1,4 kg by the end of the week and compared to a fruit it’s like a butternut squash. It’s starting to get kind of tight for him in there and I wonder if his head is already facing downwards. Nikola did it around week 29 and the reason I believe that is because I can feel his movement at the same places. His movement is starting to hurt a little bit and I’ll never get used to the feeling of a bony body part pushing through my belly. It’s suuuuch an alien-feeling haha. On Friday we have a private ultrasound appointment (3D) like we did with Nikola, I’m so excited to take a closer look on the little guy in there. 

Kenza: I haven’t been feeling that well actually, I’ve struggled with migraine which fortunately is gone now. But it can come back at anytime, with Nikola I had this eye migraine until week 36. My midwife is keeping an eye on my blood pressure etc and I’ve gotten a pill prescription if it would come back. My only problem right now is a nerv inside one of my buttcheeks (I had it the last time aswell) and I’m also starting to feel heavy. Very heavy. It’s getting harder and harder to carry Nikola, dress him and to turn around in bed. And I don’t sleep very good either, Nikola’s sleeping okay but I don’t feel comfortable in bed and the baby’s kicking wakes me up a lot at night. The worst thing about the second pregnancy is that you KNOW it’s only gonna get worse haha. But then, you know what a beautiful time you’ve got a head of you <3

There’s not much more to say about me. I don’t feel as stressed out as I did before, I feel we’ve got everything under control now. We’ve gotten all the info about Nikola’s schooling at kindergarten (more about that later). Nikola has gotten his own room here at home, the idea was for me and Aleks to take one child each if the sleeping turns into a big challenge, and after Christmas we’re ordering a new stroller and some other things that we have to buy before the baby’s here (we already have most of the stuff). So we’re starting to feel ready to welcome our new family member! 

Is anyone else here expecting their second child? How are you preparing the bigger sibling for what’s to come? I don’t think Nikola’s getting it, he’s just getting tired of me telling him to kiss some baby in the stomach all the time ;-)

Nikola säger hej till sin LILLEBROR <3

Såklart är det en till liten pojke som ska komma till familjen!!!! Vi har vetat det i nästan 2 månader redan, och såhär gick det till! Vi gjorde NIPT-testet i vecka 11 även denna graviditet för att kolla att allt såg bra ut med bebisens kromosomer. Och då kan man, om man vill, även se vad bebisen har för könskromosom. Vi fick svar bara några dagar efter blodprovet att allt såg fint ut med bebisen, men vi valde att vänta med att ta reda på könet för vi visste inte riktigt än hur vi ville göra (Aleks har inte velat ta reda på könet någon av gångerna, men har alltid sagt att det är upp till mig). Skulle vi poppa en ballong igen? Eller bara öppna kuvertet? Ibland pratade vi om att inte ta reda på det överhuvudtaget för det spelar ju verkligen ingen roll, så kuvertet låg här hemma orört i två veckor. Men är man nyfiken så är man…. :-))

Det var efter mitt ultraljud runt vecka 13-14 som jag tyckte mig skymta en pillisnopp på skärmen. Eller ja, skymta och skymta, jag är rätt säker på vad jag såg haha. Så i bilen påväg hem till Aleks och Nikola så bestämde jag mig att så fort jag kommer hem så kommer jag slita upp kuvertet! Ville verkligen se om jag hade sett rätt! Så där och då, en tidig eftermiddag hemma samtidigt som Aleks satt och matade Nikola, så öppnade vi kuvertet. Utan ballonger och ståhej, bara vi tre. Aleks i bara kalsonger och Nikola med äggröra över hela sig. Och det var en av de finaste stunderna i mitt liv. <3

Självklart hade vi blivit lika glada om det var en flicka också så visst hade vi kunnat skippa att ta reda på könen innan våra barn fötts, för som jag sa så spelar det verkligen ingen roll. Men av någon anledning så blir det ju mycket mer verkligt när man får reda på om det är en flicka eller en pojke som växer i ens mage. Man börjar visualisera vem det är, hur familjen kommer se ut, hur framtiden kommer se ut, vad barnet ska heta och allt vad det är. Så så himla kul att brorsorna ska få växa upp ihop med knappt 21 månader emellan. Vi hoppas att de kommer vara bästa vänner genom hela livet. Blir han lika sjövild som Nikola kommer vi få det tufft haha (jag kan bara tänka mig hur mycket de kommer reta upp varandra också!), men blir han ens en bråkdel så charmig och glad som sin storebror så väger det upp för allt kaos. ;-) Åh vad vi längtar efter LILLEBROR!!! Nu går jag in i vecka 22, vi har passerat hälften och nu är det inte jättelångt kvar!

// Of course, it’s another little boy who’s joining our family!!!! We have known for almost 2 months, and this is the story about how we found out! Like the last pregnancy, we did the NIPT-test in week 11 to see if everything looked ok with the baby’s chromosomes. And if you want to, it’s also possible to know about the baby’s sex chromosome. After a few days, we got the results on the blood sample, and everything looked fine with the baby. But we wanted to wait a little longer before knowing about the sex because we weren’t sure what we wanted to do (Aleks has never wanted to know about the gender not last time either, he’s just said that it’s up to me). Should we pop a balloon again? Or just open the envelope? Sometimes we talked about waiting until the childbirth because the gender really didn’t matter to us, so the envelope was laying unopened in our home for two weeks. But if you’re curious, you’re curious… :-)) 

It was at my ultrasound in week 13-14 that I thought I saw a tiny weenie on the screen. Or I didn’t “think” I saw something, for me there was no doubt, I’m sure about what I saw haha. So in the car on my way home to Aleks and Nikola, I decided to rip up the envelope as soon as I got home. I really wanted to see if I was right! So right there and then, an early afternoon when Aleks was feeding Nikola, we opened the envelope. Without balloons, friends and family, just us three. Aleks in his underwear and Nikola with scrambled eggs all over him. And it was one of the most beautiful moments of my life. <3 

Of course we would have been just as happy if it was a girl, so we could have skipped knowing the gender, because It really didn’t matter to us. But for some reason, it all feels more real when you know if it’s a boy or girl growing in there. You start to visualize who it is, what the family’s gonna look like, what the future will look like, what the child’s name is gonna be etc. I’m so excited about watching these two brothers grow up together with only 21 months between them. We hope they’re gonna be best friends for life. If the baby’s as wild as Nikola, we’re gonna have a hard time haha (I can only imagine how much teasing there will be!), but if he has just a fraction of his big brother’s charm and happiness, it’s all forgotten ;-) We’re longing so much for LITTLE BROTHER!!! I’m entering week 22 now, we are more than halfway through and soon we’re there! 

47,9% avklarat – 146 dagar kvar till BF! (vilket är 1a mars)

Jag tänkte att det var dags att göra den första graviduppdateringen nu när vi är nästan halvvägs! Detta inlägg blir lite längre än inläggen framöver men det är för att det är det första och det finns mycket att gå igenom hehe. Vet dock inte hur ofta jag kommer göra dessa uppdateringar, inte varje vecka som sist, men kanske varannan eller var tredje? Vad tycker ni?

Bebis: Just nu är bebisen ca 22-24 cm lång och väger bara ett par hundra gram. Så liten, men ändå så stor redan? Hur fort har det egentligen gått!! Det är nästan ännu svårare den här gången att förstå att det är en liten minimänniska där inne. Jag glömmer ofta bort det under dagen men blir påmind då och då av de små sparkarna som bara blir starkare och starkare. Nu har även Aleks känt sparkarna utanpå magen! Jag kände Nikola första gången i vecka 19, då låg min moderkaka i framvägg. Den här gången ligger den i bakvägg vilket kanske förklarar hur jag kunde känna rörelser redan i vecka 14(!), och kanske att jag denna gång visste hur det skulle kännas.

Förra veckan hade vi vårt rutinultraljud och det var så himla kul att få se bebisen igen. Ögonen fylldes med tårar så fort bebisen dök upp på skärmen. Tänk att det är min unge!! Allt såg tack och lov bra ut, bebisen rörde sig mycket så det tog lite tid att få bra bild över organen etc men det var bara kul för mig att få se min bebis extra länge! Som jag skrivit tidigare så mäter bebisen lite större än standard, precis som Nikola gjorde, men jag har redan förvarnat min barnmorska för att jag vägrar gå 12 dagar över tiden igen så kanske inte behöver klämma ut en riktigt lika stor unge denna gång?! Får man väl hoppas iallafall, hehe.

Vet att många av er är peppade på att veta könet på bebisen. ;-) Vi har vetat det ett tag nu eftersom vi gjorde NIPT och på RUL fick vi det även bekräftat. Vad tror ni, flicka eller pojke?

Kenza: Och hur mår jag då? Priiiima! Nej okej nu överdrev, jag är rätt trött haha. Nikola har dessutom haft ett gäng dåliga nätter på sistone och det är ju lite tuffare att hantera sånt när man är gravid. Men det var jobbigare i början av graviditeten då jag var ännu tröttare och även mådde illa, så jag känner fan att läget är stabilt just nu! :-) Jag tränar på 2 gånger i veckan och än så länge känns kroppen bra också. Magen är lite större än vad den var vid det här laget förra gången (speciellt när jag käkat, då växer den typ 3 storlekar) och den dök även upp sjukt mycket tidigare denna gång. Vilket bara har varit mysigt, men jag är lite skraj över hur stor den ska bli denna gång eftersom att den blev så sjukt stor och TUNG sist.

Ni kanske minns att jag strugglade med aptiten förra gången och så var det i början av denna graviditet också. Det enda som gick ner var typ mackor och jag mådde illa så fort jag åt. Men det vände kring vecka 15 och sedan dess har jag kunnat äta någorlunda normalt. Men ja, det som helst slinker ner är ju bröd, pasta och godis haha… Önskar jag kunde vara en sån som cravade typ mandariner…..

Annars så har jag fortfarande lite svårt att greppa det här med att jag ska bli tvåbarnsmamma och att Nikola ska bli storebror. Vi har bara 3 månader kvar ihop hemma jag och han, innan han börjar förskolan, och sen knappt 2 månader senare ska jag vara hemma igen men med en ny bebis. Känns lite konstigt (typ hejdå Nikola, hej ny bebis) men jag vet också att jag kommer landa i det hela och att det sen kommer kännas hur naturligt som helst! :-)

Vad vill ni läsa om i nästa graviduppdatering? 

// We’re almost halfway through, so I thought it was time to do my first pregnancy update. Because this is the first update, and there’s a lot to say, this post will be a little longer than the future posts hehe. I don’t know how often I’m gonna do these updates, not every week like the last time, but maybe every other- or third week? What do you think?

Baby: Right now, the baby is 22-24 cm tall and weighs about a couple of hundred grams. So tiny, but yet so big already? Time really flies!!! This time, it’s actually even harder to realize that there’s a little human inside of me. I often forget about it during the day, but then I get reminded by the kicking, which is getting stronger and stronger. Even Aleks has felt the kicking when touching my belly! The first time I felt Nikola was in week 19, I had the placenta in the front at that time. This time I have the placenta in the back, which probably explains why I felt the baby’s movement already in week 14(!). It may also be because I know how it’s supposed to feel.

Last week, we had our anatomy scan, and it was so fun to see the baby again. My eyes teared up when the baby showed up on the screen. Can’t believe that is my kid!! Everything looked completely normal, thank god. The baby was moving a lot so it took a while to get a good picture of the organs etc but it was fun for me because I got to see my baby a little while longer! As I’ve written before, the baby measures a little bigger than standard, just like Nikola, but I have already told my midwife that I refuse to be 12 days overdue this time. So hopefully I won’t have to give birth to such a big baby again!? Fingers crossed, hehe.

I know that many of you are curious to know the gender of the baby ;-) We have known for a while now, since we did the NIPT, and we got it confirmed at the week 20 scan. What do you guys think, girl or boy?

Kenza: And how am I feeling? Excelleeent! Okay, that was an exaggeration, I’m tired haha. Lately Nikola has had a couple of bad nights, and it’s definitely harder to cope with such things when you’re pregnant. But it was even tougher at the beginning of the pregnancy, because then I was nauseous and even more tired. So I’m actually feeling stable at the moment! :-) I work out twice a week, and so far my body feels stable aswell. My belly is a little bit bigger this time (especially when I’ve eaten, it gets tripple as big) and it definitely showed up earlier this time. I love that, but I’m also scared of how big it’s gonna get since it was both huge and HEAVY the last time.

You might remember that I struggled with my appetite the last time, and I did during the beginning of this pregnancy too.  The only thing I could eat was like sandwiches, and as soon as I ate something I felt sick. But it got better by week 15 and I have been able to eat quite normally ever since. But yeah, I surely prefer things like bread, pasta and candy haha… I wish I was one of those who craved mandarins…

Other than that I’m still struggling trying to understand all this that I’m becoming a mom of 2 soon and that Nikola is becoming a big brother. We only have 3 months left at home together him and I, before he starts preschool, and then not even 2 months later I’m gonna stay at home again but with a new baby. Feels a bit weird (like bye Nikola, hello new baby), but I also know I’m gonna land in all this and that it will feel completely natural! :-)

What would you like to read about in the next pregnancy update?