Nikola & Danilo

Me and my boy the other day <3

Hej bloggen! Hoppas ni mår bra idag. Här är allt fint, förutom att jag är jättetrött haha men det är väl inget som förvånar er… Har haft en lugn och mysig helg iallafall! Vilat, tränat, hjälpt mamma på Ikea, ätit massa gott, kollat serier (See & the Servant – båda finns på Apple tv. See var SKITBRA, bland det bästa vi sett på länge. the Servant var spännande och helt okej!) och vaktat Nikola som håller på och trillar och slå i huvudet sisådär 1000 ggr per dag.

Idag har vi varit ute och promenerat massor samt käkat lunch med Ines och Valentina. Vet inte hur många pokébowls jag äter i veckan haha men det är ju så jäääääkla gott!!! Kan verkligen inte få nog. Idag släpptes även mitt samarbete med Jotex (det var dem vi gjorde om med här hemma och nu är kampanjen ute!) så spana in det vettja! :-)

Nu vaknade Nikola i vagnen. Gotta go! Puss.

// Hi guys! I hope you’re doing great today. Here everything is fine, except that I’m super tired haha but that’s not a surprise to you… Anyway I’ve had a calm and cozy weekend! I’ve rested, worked out, helped mom at Ikea, eaten lots of delicious stuff, watched series (See & the Servant – both are on Apple tv. See was SO GOOD, one of the best series we’ve seen in a while. the Servant was exciting and pretty okey!) and watching over Nikola who is about to fall and hit his head around 1000 times per day.

Today we’ve been out walking a lot and we’ve also had lunch with Ines and Valentina. I don’t know how many poké bowls I eat per week haha but it’s soooo damn good!!!! I seriously can’t get enough. My collaboration with Jotex was also released today (they were the ones we redecorated at home with and now the campaign is out!) so go check it out! :-)

Nikola woke up in the stroller now. Gotta go! xx

 Pajamas from Livly

Som jag nämnde så håller vi på och försöker vänja Nikola vid att sova i sin egen säng som står bredvid vår. Inte för att vi vill det haha, vi hade helst sovit med honom hos oss för alltid. Finns ju inget gosigare än att sova med de där varma små fossingarna bredvid mig, eller när han vänder sig mot mig i sömnen, lägger sin lilla arm på mig och drar en liten suck… <3 Men nu när han kryper och ställer sig upp så är vi så himla rädda över att han ska klättra över kuddbarriären (Aleks sover oftast på soffan och då är det kuddar under madrassen på ena sidan) och ramla ner från sängen. Vår säng är så satans hög också så ramlar han där blir det en rejäl smäll. Usch… Sen vill vi också se om han kanske sover bättre själv när han inte stör av oss när vi vänder oss osv men det verkar inte göra någon skillnad, han vaknar lika ofta ändå.

Men men det är det vi testar nu! Så vi nattar honom i vår säng och sedan lyfter vi över honom precis när han håller på och somnar. Det funkar rätt bra! Fram till att vi själva går och lägger oss iallafall. Sen blir det så jäkla jobbigt att ställa sig upp och trösta/klappa på rumpan/ge flaska var eller varannan timme så därför brukar jag lyfta över honom när han vaknar vid 2-3 tiden och lägga honom vid bröstet istället. Det är väl där jag gör fel antar jag, måste ju vänja honom vid att vara kvar i sin säng men alltså…..jag pallar inte. Där når jag min limit för hur mycket jag orkar kämpa haha. Inatt är det Aleks tur (jag ska sova på soffan pga grät av trötthet imorse) så vi får se hur det går för dem.

Tänk ändå, om 15 år kommer vi få KRIGA för att få upp en trött tonåring ur sängen och då kommer dessa sömnlösa nätter vara ett minne blott. Åh, vill inte att min lilla pyjamaspojke ska bli stor. <3

// As I mentioned we are trying to make Nikola get used to sleeping in his own bed that is next to ours. Not because we want to haha, we would prefer sleeping with him forever. There’s nothing more cozy than sleeping with those warm little feet next to me, or when he turn towards me in his sleep, puts his little arm on me and sighs… <3 But now when he is crawling and standing up, we are so damn scared that he’s gonna climb over the pillows (Aleks sleeps on the couch often and then we put pillows under the mattress on one side) and fall down from the bed. Our bed is also super high so if he falls from there it will be hard. Plus we also want to see if he might sleep better alone when not getting disturbed when we turn around etc but that doesn’t seem to make any difference, he wakes up just as much. 

Anyway that’s what we are trying now! So we put him to sleep in our bed and lift him over right when he is about to fall asleep. It works pretty good! Well at least until we go to bed too. Because then it’s so damn hard to get up and comfort/pat on the butt/give the bottle every or every second hour, so therefore I lift him over to our bed when he wakes up around 2-3 and give the boob instead. I guess that’s where I do wrong, cause he needs to get used to staying in his bed but…..I can’t do it. That’s when I reach my limit on how much energy I can put into this haha. Tonight it’s Aleks turn (I’m gonna sleep on the couch because I cried from exhaustion this morning) so we’ll see how it goes for them.

Well can you imagine, that in 15 years we will FIGHT to make a tired teenager get out of bed and then these sleepless nights will be nothing but a memory. Oh, I don’t want my little pajamas boy to grow up. <3

<3

Tog så fina bilder på Aleks och Nikola igår morse, var bara tvungen att lägga upp dem här. Blir fortfarande alldeles varm i själen när jag ser dem ihop. Har känt Aleks i 11 år nu och jag har nog alltid känt på mig att han skulle bli världens bästa pappa, men natten efter att jag hade överraskat honom med ett positivt graviditetstest så låg han hela natten med handen på min mage för att hålla superlilla embryot varmt, då visste jag.

Stunder som dessa får mig såklart att tänka på min egen pappa. Sakna de stunderna vi hade när jag var liten, sakna de stunderna som vi borde haft men som han kastade bort. Imorgon är det 2 år sedan han gick bort. Jag undrar om han ser familjen jag hunnit skapa sedan dess? Ser han Nikola?

Jag ser att några av er tycker det är störigt att jag ständigt refererar till “min familj” och “min son”. Men ni måste förstå en sak. Har man vuxit upp i en trasig familj där det enda man önskade sig var en plats där man kände sig trygg, så känns det som att man vunnit livets största jackpott när man äntligen fått just det. Nikola och Aleks är min trygga plats. Och jag är stoltast i världen över oss.

// I took such beautiful photos of Aleks and Nikola yesterday morning, I just had to post them here. It still warms my soul every time I see them together. I’ve known Aleks for 11 years now and I kinda always felt that he would be the best dad in the world, but the night after I had surprised him with a positive pregnancy test he had his hand on my belly all night just to keep that super little embryo warm, then I knew.

Moments like these makes me think of my own father of course. It makes me miss the moments we had when I was little, miss the moments we should have had but that he threw away. Tomorrow it’s been 2 years since he passed away. I wonder if he sees the family I have created since then? Does he see Nikola?

I see that some of you thinks it’s annoying that I always say “my family” and “my son”. But you have to understand one thing. If you’ve grown up in a broken family where everything you ever wished for was a place where you could feel safe, then it feels like you’ve won the biggest lottery in life when you finally get that. Nikola and Aleks is my safe place. And I’m so freaking proud of us.