Nikola & Danilo

Weight: around 9.7 kg 
Height: around 73-74 cm (not sure, hard to measure at home)

Ok ni gillar tydligen dessa uppdateringar så jag fortsätter ett tag till. Om det blir hela vägen upp till 1 år eller inte får vi se. :-) Nu är Nikola iallafall 7 månader gammal och senaste månaden har minst sagt varit omtumlande. Kan ju börja med att säga att den perioden vi är i nu (sedan ett tag tillbaka) är den tuffaste hittills. Han har minst sagt fått en egen vilja nu och det märks. Det känns som att hela mina dagar går ut på att 1. försöka få en sur bebis att somna och 2. försöka få en envis bebis att äta fast föda. Nu har han lärt sig att krypa + försöker ställa sig upp mot möbler och vill därför inte göra något annat. Sova? Nej jag ska krypa runt i sängen och klättra på mamma. Äta? Nej jag ska ställa mig upp i stolen och spotta ut maten på mamma. :-)) Han har gått från att vara nöjd typ jämt till att gnälla vid minsta lilla sak (han skrattar ena sekunden och gnäller andra, finns inget mittemellan typ haha). Ibland känns det ärligt talat som att jag ska tappa det, men jag biter ihop och samlar ork när han sover eller är med Aleks. Och såklart även när hjärtat svämmar över av kärlek bara av att titta på hans vackra lilla ansikte. <3

Mat: Jag har trappat ner på amningen ytterligare och ammar nu bara morgon och kväll. Ibland även som nödlösning på natten för att få honom att somna om. Han har ÄNTLIGEN lärt sig att ta flaska med både ersättning och välling utan problem, faaaan vad vi kämpade med det. Får vi ett till barn kommer vi utan tvekan introducera flaska redan från början och ge det en gång per dag eller så. Iallafall, skulle kunna sluta amma helt nu men jag är inte redo… Och Nikola blir så lugn av det så jag vill inte sluta riktigt än. Känner mig inte jättestressad över det längre eftersom att jag fått tillbaka min mens ändå. Så flytande föda går utmärkt och fram tills för typ en vecka sedan har det även funkat med puréer av olika slag. Men nu vägrar han det. VÄGRAR. Har därför testat att ge lite mjuka bitar av mat istället (t.ex. ikväll fick han fisk, potatis och broccoli) och det verkar han vara mer intresserad av! Och till frukost slank det ner lite äggröra med smör, och avokado. Ni får jättegärna tipsa om liknande måltider som är lätta att göra.

Sömn: Sömnen är tyvärr oförändrad här (han sover 12 timmar men vaknar och gnäller efter mat/tröst varannan timme) så jag och Aleks turas om att sova på soffan. Det är det bästa med att han äntligen tar flaska, han är inte lika beroende av mig längre på natten så jag kan stoppa i öronpropparna och försvinna. Jag vaknar ändå ett par gånger under natten av vana men känner mig relativt utvilad på morgonen.

Utveckling: Han kryper nu som sagt, det tog några veckor från att han började ställa sig på alla fyra tills att det äntligen lossnade. Det var verkligen från en dag till en annan. Och så fort han lärde sig krypa så lärde han sig även att sätta sig upp själv (från krypposition). Den är dock lite jobbig för han är lite för vild ibland och ramlar därför bak och slår i huvudet om man inte e där snabbt och fångar honom. :-( Så det gäller verkligen att hålla koll hela tiden nu. Han har inte börjat säga något annat än dadadada och geehhhh än. Skriker mest glädjeskrik och låter som en kattunge typ. Och skrattar massor. Han är inte svår att göra glad.. Han vill bara att man pratar och busar med honom, och ger honom ens fulla uppmärksamhet. Och helst inte tvingar honom att sova. ;-)

Det ska bli så jäkla spännande att se hur han utvecklas denna månad för nu går det så himla fort!!

// Ok apparently you like these updates so I’m gonna continue a while longer. If I do it all the way to 1 year or not, we’ll see. :-) Anyway now Nikola is 7 months old and the last month has been crazy. I can start by saying that the period we are in right now (since a while back) is the toughest one so far. He has his own will now and we can notice that. It feels like all I do in a day is 1. trying to make a whiny baby fall asleep and 2. trying to make a stubborn baby eat solid food. He has learned how to crawl now + trying to stand up against furniture and therefore he doesn’t want to do anything else but that. Sleep? No I’m gonna crawl around in bed and climb on mom. Eat? No I’m gonna stand up in my chair and spit out the food on mom. :-)) He has gone from being satisfied most of the time to whining at every little thing (he’s laughing one second and whining the other, there’s nothing in-between haha). Honestly it feels like I’m about to lose it sometimes, but I bite my tongue and gather energy when he is sleeping or when he is with Aleks. And of course also when my heart explodes from love just by looking at his beautiful little face. <3

Food: I have cut down on the breastfeeding more and now I only breastfeed in the morning and in the evening. Sometimes also when needed during the night it nothing else works to get him to fall back asleep. He FINALLY takes the bottle with both formula and gruel without problem, daaaamn we struggled a lot with that. If we get another child we will without doubt introduce the bottle from the beginning and give it once per day or so. Anyway, I could quit breastfeeding completely now but I’m not ready… And Nikola gets so calm from it so I don’t want to quit just yet. I don’t feel so stressed about it anymore since I got my period back anyway. So liquid food is going great and up til one week ago it also worked with all kinds of purées. But now he refuses it. REFUSES. So we have tried to give him some soft pieces of food instead (like tonight he got fish, potato and broccoli) and he seemed to be more interested in that! And for breakfast he had some scrambled eggs with butter, and avocado. Please share ideas on similar meals that are easy to make. 

Sleep: It hasn’t change unfortunately (he sleeps 12 hours per night but wakes up whining for food/comfort every other hour) so Aleks and I take turns in sleeping on the couch. That is the best thing about him finally accepting the bottle, he’s not depending on me at night anymore so I can put in the earplugs and disappear. I still wake up a few times because I’m used to it but I feel pretty rested in the morning.

Developement: Like I said he is crawling now, it took a few weeks from when he started standing up on all four until he finally understood how to move. It really went from one day to another. And as soon as he learned how to crawl he also learned how to sit up (from crawling position). That’s a bit tough though because he is a bit too wild sometimes and falls back and hits his head if we’re not there quick and catch him. :-( So we really have to keep our eyes on him all the time now. He hasn’t started saying anything else than dadadada and gehhhh yet. He mostly screams happy screams and sounds like a kitten. And laughs a lot. It is not hard to make him happy… He just wants us to talk and play with him, and give him our full attention. And rather not force him to sleep. ;-)

I’m super excited to see how he develops this month because it’s going really fast now!!

A happy Nikola playing with his little feet and hands ♥

Herregud vad skönt det varit med lite ordentlig julledighet! Aleks har varit hemma också och kunnat ta Nikola mer än vanligt så jag har kunnat vila ut ordentligt. Nu är jag peppad och redo för 2020! Redan i veckan händer det grejer och jag plåtar/filmar kampanj tors-fre men det ska jag berätta mer om imorgon. :-)

Nu måste jag lägga Nikola för sin sista vilostund för idag och passa på och fixa någon middag medan han sover. Aleks är iväg ikväll så vi är ensamma! Förresten hur gullig är inte Nikola i den här lilla kanindräkten? Den är från Livly och vi fick den i present av våra vänner på vår babyshower när han fortfarande låg i magen. <3

// Gosh it’s been so nice with some real Christmas break! Aleks has been at home too and has been able to take Nikola more than usual so I have been resting a lot. Now I’m excited and ready for 2020! Something is happening this week already and I will shoot a campaign Thursday & Friday but I will tell you more about it tomorrow. :-)

Now I have to put Nikola to bed for his last nap of the day and also make some dinner for me while he is asleep. Aleks is away tonight so we are alone! By the way how cute is Nikola in this little bunny suit? It’s from Livly and we got it as a gift from our friends on our babyshower when he was still in my belly. <3

New Year’s Eve 2018

För exakt 1 år sedan stod jag på en strand på Maldiverna. Jag postade mina nyårsbilder klädd i en glittrig klänning som satt sådär perfekt löst för att inte avslöja min växande lilla kula under. Så förväntansfull och så redo på det nya året, året då vi förhoppningsvis skulle få bli föräldrar. Men när jag stod där med ena handen på magen och andra handen i Aleks hand, tittandes på den stora skärmen där låtsasfyverkerierna small, så grät jag även en skvätt. Det kändes så jäkla tufft att lämna 2018 för i början av det året så levde pappa. Nu började ett helt nytt år där pappa inte längre fanns och det kändes som att jag “lämnade kvar” honom i 2018. Det gjorde ont. Det gör fortfarande ont och det kommer det nog göra hur många år som än går förbi, men bredvid hålet i hjärtat som alltid kommer finnas där så växte något stort.

Kärleken till mitt barn. 

// Exactly 1 year ago I was standing on a beach in the Maldives. I posted my New Year’s pictures wearing a glittery dress that was perfectly loose so it didn’t reveal my growing little bump underneath. So excited and ready for the new year, the year when we would hopefully get to become parents. But when I was standing there with one hand on my belly and the other hand in Aleks hand, looking at the big screen showing fake fireworks, I also cried a bit. It felt so damn tough to leave 2018 because at the beginning of that year, my dad was alive. Now a whole new year started where Dad no longer existed and it felt like I “left” him in 2018. It hurt. It still hurts and it will probably do so no matter how many years that passes, but next to the hole in my heart that will always be there – something big was growing.

The love to my child.

In May, with Nikola on the inside

Första halvan av 2019 var full av obeskrivlig längtan och förberedelser inför vår sons ankomst, men också en ständigt gnagande oro att något skulle ta ifrån mig mitt barn i magen och kasta ner mig i det svarta hål jag hade befunnit mig i efter pappas död, fertilitetsbehandlingar & rädslan att vi aldrig skulle lyckas bli med barn. Som tur är så gick tiden väldigt fort för mig, nästan läskigt fort, och helt plötslig var det den 14e juni och jag krystade ut honom sittandes på en pall på Nya Karolinska. Vår Nikola. <3

Jag behöver inte beskriva den känslan av att äntligen få bli mamma för ni vet vad jag menar. Det var det absolut största som hänt mig inte bara 2019 utan någonsin. Andra halvan av året har nästan bara bestått av sömnlösa nätter, amning, blöjbyten, barnvagnspromenader, frustration, tårar, skratt. Samt kärlek & lycka på en helt ny nivå. Det har säkert hänt en massa annat också, men ärligt talat är det detta jag minns. Jag minns bara känslostormar. Jag minns bara hur jag gick från att lägga energi på onödiga skitsaker, till att endast bry mig om att min son är frisk. Frisk och glad. Jag lever för att se honom skratta.

// First half of 2019 was filled with indescribable longing and preparations for the arrival of our son, but also a constant concern that something would take away the baby inside of me and throw me back into that black whole I was in after my fathers death, fertility treatments & the fear that we would never succeed getting pregnant. Luckily time went very fast for me, almost scary fast, and suddenly it was June 14th and I pushed him out while sitting down on a stool at Nya Karolinska. Our Nikola. <3

I don’t have to describe the feeling of finally becoming a mother because you know what I mean. It was the biggest thing that happened to me not only in 2019, but in my whole life. The second part of the year has almost only been about sleepless nights, breastfeeding, diaper changes, walks with the stroller, frustration, tears, laughter. And love & happiness on a whole new level. It has probably happened a lot of other stuff as well, but honestly this is what I remember. I only remember storms of emotions. I only remember how I went from wasting my energy on unnecessary stuff, to only caring about that my son is healthy. Healthy and happy. I live to see him laugh. 

The best day ever

Jag kommer titta tillbaka på 2019 som mitt lyckligaste år. Det kommer aldrig komma ett år som slår detta år, men om vi är lyckligt lottade nog att vi en dag får ett till barn så kommer det året hamna på delad första plats såklart. Även om året då jag blev mamma för första gången alltid kommer vara lite extra speciellt. :-))

För 2020 önskar jag mig bara fortsatt lycka och välmående, för min familj och alla mina nära. Och för er. Det absolut viktigaste i livet är att vi mår bra och tar hand om oss själva och varandra. Gott nytt år kära läsare!

// I will look back at 2019 as my happiest year. It will never be a better year than this one, but if we are lucky enough to one day have another child that year will be on a shared first place of course. Even though the year I became a mother for the first time will always be a bit extra special. :-))

For 2020 I wish only continued happiness and health, for my family and for all of my loved ones. And for you. The most important thing in life is that we are happy and take care of ourselves and each other. Happy New Year dear readers!