QUACK QUACK
Livet med bebis alltså. Vilken känslo-bergochdalbana det kan vara. Ena sekunden kan man stå med gråten i halsen och magen som kurrar högre än en trimmad moppe för att man behövt prioritera en massa andra saker än att ÄTA och ANDAS, för att nästa sekund se sitt barn göra något nytt och gulligt som får ens hjärta att slå volter. Så var min kväll. När jag äntligen hade fått honom att somna (tillslut var det bara att gå runt kvarteret med vagnen som funkade) och slagit mig ner för att äta min middag så vaknade han igen och var sur så då gav jag upp. Vi tog ett bad istället han och jag, och där mitt i all frustration (på Aleks som jag tyckte valde helt fel kväll att vara borta) så lekte vi med badankan och jag sa QUACK QUACK och Nikola asgarvade för första gången. Han har skrattat till massor med gånger innan men nu var det ett GAPskratt. Han skrattade så mycket att han knappt fick luft. Med axlarna upp mot öronen och ögonen som två smala streck. Så där satt jag och kvackade jag vet inte hur många gånger för att få se hans lilla kropp spritta av lycka. Då är allt som bortglömt och man klarar av att försöka natta på nytt. Kan stå i timmar och vagga dig varje kväll bara jag får se dig sådär otroligt lycklig emellanåt.
Nu ska jag krypa ner bredvid min varma gosiga pojke och sova. <3
// Life with a baby. What an emotion rollercoaster it can be. One second you stand there with tears in your eyes and stomach growling because you had to prioritize other stuff than EATING and BREATHING, and the next second you see your child do something new and cute that makes your heart skip a beat. That was my night. When I finally managed to put him to sleep (after trying everything else, the only thing that worked was walking around the neighborhood with the stroller) and sat down to eat my dinner, he woke up again and was angry so I gave up. We took a bath instead, him and me, and there in the middle of all frustration (on Aleks who I thought chose the wrong night to be away) we played with his yellow duck and I said QUACK QUACK and Nikola laughed out loud for the first time. He have laughed many times before but now he laughed out loud like really hard. He laughed so much that he could barely breathe. With his shoulders up high against his ears and his eyes like two narrow lines. So I sat there and quacked I don’t know how many times just to see his body shake from happiness. Then it’s all forgotten and you get the energy to make a second attempt of putting to sleep. I can stand for hours every night and rock you to sleep If I can only see you that incredibly happy every now and then.
Now I’m gonna get into the bed next to my warm little boy and sleep. <3
Älskar dig mitt lilla busfrö. Och nybadad mjuk bebis kan ju vara det bästa som finns. <3
