• header

Uncategorized


STUDIO DAY

Yesterday in the studio!

Make up done plus some extensions in my hair for a thicker look

LOVED the clothes

The outfit I arrived in – top here (reklamlänk/adlink), pants from Zara, shoes here (reklamlänk/adlink)

Rami was behind the camera!

Jeans from Maje, shirt from Zara, shoes from H&M

Hej bloggen! Hoppas ni mår bra trots rådande situation. Här mår vi alla bra. Vi fortsätter att hålla oss hemma så mycket som möjligt och träffar väldigt få människor men ser till att gå ut iallafall en gång per dag för en långpromenad i friska luften. Igår däremot behövdes jag på plåtning som var bokad sedan länge och får jag säga att det var skönt att komma iväg en sväng, utan att trampa någon på tårna? Man kan bli ganska koko med att sitta inne med en superaktiv bebis varje dag så det var verkligen en välbehövlig paus. Vi var väldigt få människor på plats i studion och vi alla var friska och mådde bra.

Plåtningen gick iallafall toppen. Fotades för Rapunzel (därav mitt tjocka svall) och det var Rami som fotade. Så himla kul, längesedan vi jobbade ihop! Jag var klar strax efter lunch och åkte då hem och tog en långpromenad i det soliga vädret med Aleks och Nikola. Idag är det vårväder igen men vi har inte kommit ut än. Nikola sov på förmiddagen och sedan var det dags för lunch. Tänkte gå ut på en promenad strax!

Önskar er alla en trevlig helg. <3

// Hi guys! I hope you’re feeling fine despite the situation. Me and my family are fine. We continue to stay home as much as possible and meet very few people, but we also make sure to go out at least once per day for a long walk in the fresh air. Yesterday on the other hand I was needed on a photoshoot that was booked since way back and can I say that it was nice to go away for a little while, without stepping on anyone’s toes? Staying in with a super active baby every day can make you pretty loco so it was definitely a well-needed break. We were very few people on set in the studio and we were all fine and healthy. (as you might now, we are not under lockdown in Sweden, and the guidelines here are “it’s ok to go out and go to work if you don’t have any symptoms”. I know the situation is different in other countries, but that’s the way it looks like here for now.)

Anyway the photoshoot went great. I was shooting for Rapunzel and Rami was the photographer. So much fun, it’s been a long time since we worked together! I was done after lunch and went home and took a long walk in the sunny weather with Aleks and Nikola. Today it’s spring weather again but we haven’t been out yet. Nikola slept before lunch and then we both ate. We’re gonna go out on a walk soon!

I wish you all a lovely weekend. <3

3

SUNDAY

God morgon bloggen. ♥

Hur mår ni? Hoppas ni alla håller er friska och mår bra. <3 Jag tycker det är så svårt i dessa tider att veta vad jag ska blogga om när jag bara sitter hemma med bebis (eller går promenader) och allt jag gör är typ läser & oroar mig om hela coronasituationen. Jag ville egentligen berätta om våra dagar på Maldiverna men det känns lite passé nu, så jag tänker att jag kikar in här och postar något när jag helt enkelt känner att jag har något att dela med mig av. Just idag blir det massa tankar.

Tycker hela situationen börjar bli riktigt obehaglig nu. Här i Sverige är vi fortfarande rätt “skonade” men vem vet när det vänder? Under lördagen rapporterade Italien över 793 döda på ett dygn. Det är så svårt att ta in. Skulle smittan spridas i samma takt här i Sverige så hinner snart vår sjukvård inte med och då kommer dödsantalet öka rejält här med. Snälla, om ni kan, håll er hemma så mycket som möjligt, håll avstånd från andra när ni är ute, hosta/nys i armvecket (förvånansvärt många som fortfarande nyser rakt ut, skäms på er), var noga med hygienen och såklart isolera er om ni känner minsta lilla symtom eller har umgåtts med någon som är sjuk.

Jag vill också uppmana folk, som har möjligheten (jag vill verkligen poängtera detta, att jag menar de som KAN och inte de som redan förlorat sina jobb eller har det knapert), att fortsätta supporta sina lokala företag som vanligt (menar inte att man ska köpa något i onödan utan fortsätta som vanligt – OM man har den möjligheten) genom att t.ex. handla online, boka in en vistelse på ett spahotell i sommar eller köpa take-away från restaurangerna. Det handlar inte om att rädda företagen, det handlar om att rädda människors jobb och inkomst, att försöka hålla igång ekonomin i vårt land. Det går att vara försiktig och sakta ner smittspridningen utan att pausa hela landet. Iallafall just nu, medan vi fortfarande får gå utanför dörren.

Gör vi allt detta, med fokus såklart på att sakta ner smittspridningen, så tror jag att vi om några månader kommer kunna återgå till våra normala liv igen. Jag hoppas verkligen det. Och då hoppas jag att så många som möjligt fått hålla både sina nära och kära, sina jobb och sin psykiska hälsa.

Stor kram till alla er där ute, och en extra kram till er som på något sätt drabbats av situationen som råder. Försök hålla god ton i kommentarsfältet, tänk på att många är extra sårbara just nu. <3

Avslutar med en glad semesterbild på en glad familj, kan behövas i tider som detta 

5

CORONAVIRUSET

Kom på att jag inte skrivit något här om viruset, inte för att det behövs då det är överallt i media/social media, men vore ändå intressant att höra vad ni känner. Hur mår ni i allt detta kaos? Eller ÄR det ens något kaos? Kollar man Aftonbladet och social media så är det rena rama zombieapokalypsen och folk länsar hyllorna på toapapper (kan någon förklara varför man väljer att köpa just en massa…..toapapper?), handsprit och annat. Jag kan fatta om man är i riskgrupp och känner att nä nu stannar jag hemma i några veckor för säkerhetsskull, då behöver jag det ena och det andra hemma så att jag slipper ta mig ut. Eller de som faktiskt fått viruset och sitter hemma i karantän. Men de andra? Varför bunkrar de upp med en massa grejer så att de som faktiskt behöver det mer står utan?! Undrar verkligen vad de tror ska hända? Att alla matbutiker ska stänga ner? Att det ska sluta levereras varor till Ica?

Resten av världen stänger skolor, gränser och allt vad det är, här i Sverige har bara en del gym stängts ner och större tillställningar förbjudits men annars fortsätter livet som vanligt. Går man ut på gatan här i Stockholm kan man inte märka av något alls, ja förutom att toapapperhyllan kanske ekar tomt (igen…varför toapapper?!?!?!) Är det resten av världen som överreagerar, eller är det Sverige som är alldeles för sena på bollen? Jag vet inte… Tycker bara det är så märkligt att man i våra grannländer med lika många smittade (dock har ju de mycket färre invånare, men ändå) stänger ner helt, medan man inte gör det här.

Jag tycker SJÄLVKLART att man ska ta detta på allvar, lyssna på rekommendationerna, vara noga med hygienen, stanna hemma om man känner sig minsta krasslig eller om man vet att man varit i kontakt med en person som testat positivt, undvika större folksamlingar och undvika att röra folk, inte träffa sina morföräldrar t.ex. eller andra personer som man vet är extra utsatta för man vet ju inte om man själv kanske bär på viruset utan att veta om det. Och såklart det helt självklara, hosta/nysa i armvecket och inte i handen så att man kladdar sina bakterier på saker och ting som andra sedan rör vid. Har man möjlighet att stanna hemma eller hålla sina barn hemma så är det väl jättebra det med, men alla har tyvärr inte den möjligheten och tills/om regeringen bestämmer sig för att folk ska vara hemma som i Italien så kommer vardagen fortsätta. Många verkar tycka att alla ska låsa in sig men det är jäkligt svårt för folk att bara låta bli att dyka upp på jobbet. Jag har möjligheten att vara hemma och är därför det så mycket vi bara kan, vi har typ bara gått ut för att handla eller för att gå promenader ute i friska luften och vi undviker ställen där det är mycket folk. Vi håller avstånd helt enkelt.

Jag vet inte jag känner mig så kluven i allt detta. Vet inte riktigt hur jag ska agera. Jag är såklart också orolig för min mormor och morfar och andra jag har i min närhet som viruset är extra farligt för. Jag är orolig för hur samhället kommer att klara detta, hur det ska gå för vården om ännu fler behöver vård och all stackars vårdpersonal som kämpar på och samtidigt utsätter sig själva för en risk, och hur det ska gå för alla som kommer förlora sina jobb för att företagen måste dra ner sina kostnader. Också orolig för all rädsla och hat som växer fram ur allt detta, och hur lätt felaktig information sprids. Var källkritiska och rationella, och följ WHO för information.

// (Please understand that this text is only written from my point of view from Sweden, I understand that the situation is different in other countries. I also understand that some of my followers from other countries think it’s weird that I go out on walks in the park for example, but this is what the situation looks like here. Schools, work and all that are still open here.)

I realized that I haven’t written anything about the virus, not because it’s needed since it’s everywhere in media/social media, but I think it would be interesting to hear your thoughts. How do you feel in all this chaos? Or is it even a chaos (in Sweden)? If you look at the news and social media, it is a pure zombie apocalypse going on and people are emptying the stores on toilet paper (can anyone explain why some choose to buy a lot of….toilet paper?) and other stuff. I understand if you are at risk and feel that you want to stay home for a few weeks for safety reasons, then need stuff at home so that you don’t have to go out. Or those who actually got the virus and are at quarantine at home. But the others? Why do they bunk up with a lot of stuff so that those who actually need it more are left without?! I really wonder what they think will happen? That all grocery stores will close down? That they will stop delivering groceries to Ica?

The rest of the world shut down schools, borders and all that, here in Sweden only a few gyms have been closed down and major events are banned but otherwise life goes on as usual. If you walk out on the street here in Stockholm, you can not notice anything at all, except that the toilet paper shelves are empty (again…. why toilet paper?!?!?!?) Is the rest of the world overreacting, or is Sweden too late on this? I don’t know.. I just think it’s so strange that our neighbor countries with the same number of infected (they have much fewer inhabitants though, but still) have shut down completely, while Sweden doesn’t.

I think we should take this seriously OF COURSE, listen to the recommendations, be careful about hygiene, stay at home if you feel slightly ill or if you know that you have been in contact with a person who has tested positive, avoid larger crowds and avoid touching people, not meeting grandparents etc or other people you know are extra vulnerable because you don’t know if you might carry the virus yourself without knowing it. And of course the obvious, cough/sneeze in your arm and not in your hand so that you rub your bacterias on things that other then touch. If you have the opportunity to stay home or keep your children home, I guess that’s great, but unfortunately everyone doesn’t have that opportunity and until/if the government decides that people should stay at home like in Italy, the everyday life will continue. Many people seem to think that everyone should lock themselves in, but it’s very hard for people to just not show up at work. I have the opportunity to be at home and therefore we are home as much as we can, we have basically just gone outside to buy groceries or take a walk in the fresh air and we avoid places with a lot of people. We simply keep distance. 

I don’t know I’m just so confused in all this, I don’t really know how to act. Of course, I’m also worried. Worried about my grandparents and others for whom the virus is extra dangerous. I’m worried about how society will cope with this, how everything will work out for the hospitals and all their poor staff who are struggling and at the same time exopse themselves to a risk, and how it will go for everyone who will lose their jobs because companies have to cut their costs. I’m also worried about all the fear and hatred that emerges from all this, and how easily misinformation is spread. Be source-critical and rational and follow WHO for information.
5