Förvirrad tjej, hej.

hej kenza!

Jag har också en pappa som har missbrukat alkohol i flera år. Förstår att det känns jobbigt att säga upp kontakten med sin pappa, det är ju ändå ens pappa liksom. Fast om man känner att man mår bättre utan att träffa honom så tycker jag det är helt rätt att bryta kontakten. Det är han som ska ändra sig inte du.

Kram, hoppas du mår bättre snart! <3

Tiden läker aldrig såren .. man får lära sig att leva med dom, jag tror på att du är en otrolig stark kvinna och är helt övertygad om att du klarar allt .. <3

Jag tror vi sitter i samma sits. Dock har du tagit avstånd men inte jag.. jag vågar inte. Här hos mig spelas det andra “bullar”. Önskar dock att jag bodde i en egen lägenhet och slapp mbli så himla deprimerad så fort jag gick upp från min säng. Jag förstår dig! Hoppas att allting löser sig.

Ps. känns så skönt att veta att du inte ska någonstans, för då vet jag att du inte kommer sluta blogga helt. Bloggvärlden skulle inte vara kul utan dig. Du är en fin människa! ♥

Jag vet hur det känns. Det är som att ha halva hjärtat vandrandes utanför kroppen för att man är rädd för att förlora honom helt, samtidigt vill man inte leva med honom så länge läget är som det är. Man vill finnas där för att inte såra honom, men man vill också springa ifrån. Skrubba bort det. Tvätta bort det. Man slits åt två håll och fastnar i mellan.

Men allt ont behöver inte föra med sig något ont. Försök att minnas det och må bra för att du är värd det. Kram!

Vackra du! Livet går upp och ner, så är det för alla. Men du ska veta att du inte är ensam! Styrkekramar <3

jag har också brytit kontakten med min pappa. det var i mars och jag tänker sjukt mycket på det fortfarande. han drack alldeles för mycket och höll aldrig vad han lovade.. till slut fick jag nog och sa till honom att inte höra av sig till mig något mer.. det gjorde väldigt ont (ont gör fortfarande), men det var för mitt eget bästa.

att känna att ens egna pappa inte bryr sig om en, att han inte älskar en längre, gör obeskrivligt ont. det känns inte ens som att jag har en pappa längre..

men jag vet att det som sagt är för mitt eget bästa,och vi kanske inte har gått igenom exakt samma sak (jag vet ju inte riktigt hur du har det, känner ju inte dig) men vi klarar det här tillsammans! massor med kramar till dig kenza

<3

Vi älskar dig i dina bra och dåliga dagar fortsätt kämpa och skit i vad dessa losers tycker it’s your life ;)

Kärlek till dig Kenza!<3

Massor med kramar! Alla vi tror på dig och respekterar dig i allt du gör, det är ingen som kräver något alls. Hoppas verkligen att det blir bättre. Ta hand om dig!

gör det som känns rätt för dig kenza, bara det jag ville säga, kram!

Hej! Det att du skriver det här ger mig faktisk et mycket bättre bild av dig som person, tycker att du ska veta det. Dom allra flesta går igenom en sån period ( el perioder) i sitt liv. Tråkigt är det, men man er iallafall inte ensam, även om det käns så. Har haft en del problem med farsan själv, hade tur doch, saker blev bättre tilslut efter några år vart vi knapt pratade med varann. Hoppas att saker går bättre för dig så småning om. Kramis!

Sitter faktisk och skriver här i beijing i kina, klockan 4 om natten ^^ hoppas man får sova snart.

Förlåt om jag skriver lite cp. Bodd i Nårje i så många år nu att jag har helt glömt hur man skriver!

nu får du säkert tusen peppande kommentarer, med all rätt. men jag hoppas jag någonstans står ut från alla de här och att du läser just min. SLUTA ALDRIG DRÖMMA, för det är just en såndär dröm, även om den inte är realistisk, även om den inte går att uppfylla, som får en att hålla hakan lite högre i tillvaron när det där jävla regnmolnet enbart förföljer just en själv. jag drömmer om att påverka världen och om en takvåning i göteborg, vad drömmer du om?

Hej!Vill bara säga att jag vet exakt hur du känner för jag har varit i samma sits! Det va sjukt jobbigt att facea verkligheten när det gällde detta! Tog tag i det och hade mycket stöd runt omkring för jag gav mig inte. Nu mår min pappa bra efter många år och rehab! Skänker många goda tankar och kramar och hoppas du kan någon gång i livet kan få tillbaka en “frisk” pappa! Ta hand om dig! KRAM

Det fina är att du tillåter dig själv att erkänna att du inte mår bra. Att även berätta det för andra är starkt. Må låta lite fel här nu men det är ändå lite befriande att se att inte ens du, så talangfull som du är och nästan löjligt vacker, även har problem. Steriotyper som låtsas har vi för mycket av. Allt har sin gång och saker och ting går i vågor. Jag är inte mycket av en bloggtjej utan tittar in på någon då och då. Du är då den som verkar mest vettig och jordnära. Ta åt dig av allt fint alla skriver till dig och allt de negativa folk skriver, ptjaa det kan bara vara avundsjuka .

Jag brukar inte kommentera din blogg, men nu var jag tvungen. Känner så väl igen det där. Inte alls på samma sätt och med samma förhållanden.. Men ändå. Jag har också mått dåligt. Jättedåligt. Kunde sitta och stirra in i en vägg i timmar, eller rent av sitta och gråta en hel dag.
Nu mår jag bättre, pepparpeppar, men jag vill inte glömma. Att tänka tillbaka på det gör ont, men det har även gjort mej starkare.
Jag vet att du också klarar det här. Låt det ta sin tid. Alla har rätt att må dåligt ibland. De läsarna som inte förstår är inget att bry sej om. Bryt ett tag. Gör något annat. Det hjälper. Vi kommer sakna dej som bloggare såklart, men vi vill hellre se en frisk och glad Kenza!
Oj, nu blev det nästan som en hel novell. Men jag hoppas budskapet kom fram. Du kommer igenom detta.

Många styrkekramar!!

Det sjuka är att man har en sådan ovillkorlig kärlek till sina föräldrar.. Efter att ha haft min pappa hos mig i 19 år börjar han nu få vingar (om man kan säga så??) Han är upptagen med sin nya tjej och hennes familj. Lämnar min 17 åriga bror i ensamhet utan mat i kyl och inga tallrikar att äta på.. Men ändå så blir jag glad de gånger han ringer och är helt i extas och vill berätta en ny sak han och hans tjej gjort, varje gånger han frågar hur jag mår och att jag ska ha det bra! När han inte gör detta känner jag ett enorm svek, varför glömmer han mig? varför prioriterar han inte mig längre? Varför gör vi inte de saker vi brukade göra… E det något fel på mig kanske? …..

Och, jag är för feg för att säga mina innersta känslor. Jag bygger en fasad att allt är ok, hemma bryter jag ihop när jag ser alla resor han gör med hennes barn men lämnar sina egna hemma…

Vet inte varför jag sitter och skriver detta till en främmande människa, jag kanske också behövde lätta på hjärtat. Vet inte ens om du går igenom kommentarerna här? Jag brukar inte direkt prata om mig själv till de personer jag möter… Kanske lättare över datorn..

Hoppas du mår bättre inom sin tid, jag hoppas jag med gör det. Kramisar

Många skriver att de vet vad du går igenom, men det gör inte jag. Och antagligen ingen annan heller, oavsett vad man gått eller går igenom är alla personer och situationer olika, Kenza. Det du måste göra, och alltid göra, är det som är bäst för dig. Då kommer du alltid kunna se tillbaka och kunna säga att du gjorde ditt bästa – och du gjorde det för det viktigaste – DIG. Det ät hemskt på ett vis att föräldrar har en sådan makt över en, jag är 90a och har fått min första lgh och flyttar om två månader. Jag tror att jag äntligen kommer kunna “slå mig fri” och leva mitt eget liv istället för att leva ett liv som det känns att en diktator skapat är mig. Men trots alla försök, flyttar, diskussioner, tårar, brustna hjärtan och hemska ord så kommer man nog alltid bli påverkad och aldrig kunna släppa den jobbiga kärleken till en förälder, även dem som inte förtjänar det. All kärlek är inte fin kärlek, men det är ett tecken på att allt står rätt till med en själv, att man själv inte är lika skadad som den personen som skadar en. Glöm inte Kenza, att oavsett hur ditt liv ser ut nu och hur det ser ut om 60 år kommer det bara finnas en person som är med varje liten sekund av detta liv. Den personen är en själv, det är du. Därför måste du alltid tänka på vad som är bäst för dig. Och glöm inte det viktigaste av allt. Det som till och med står på din kropp för att du aldrig ska glömma det. Be strong girl. Sedan var kommentaren här uppe av Helena väldigt fin, och sann. För de drakar som flyger högst, det är dem som flyger i motvind.

hoppas allt ordnar sig fina du! :) vi gillar din blogg oavsett, och uppdatera så ofta och så mycket du vill, känn ingen press! och jag tror vi alla gillar personliga bloggar, så var DIG.
livet är ju inte perfekt alltid, men det ordnar sig nog tillslut!
kramis

Själv hade man en alkoholiserad mamma,så jag förstår hur jobbigt det är,och jag är 12 men det är lika jobbigt för en som är 21 också säkert! Min mamma nådde botten och tog hjälp,jag hoppas att din pappa också når botten någon gång!
All stöd till dig Kenza!

Det är okej att må dåligt. Tillsammans klarar vi allt! <3

Kenza! Vet inte om du kommer läsa det här, men ändå så värt att säga: Det är DU som fått bloggen att bli så här stor, populär och älskad som den faktiskt är idag. Det är DITT slit som byggt det! Om du inte känner för att blogga så gör det inte! Ta kanske en paus åtminstone, sätt ett datum på hur länge, försök att skita i den, och se sen var du står? Den kanske förknippas med dig, men den ÄR ju inte du- om du förstår vad jag menar?

Vem har egentligen rätt att kräva att du ska dela med dig av varje resa, varje dag, varje outfit? VEM? Tänk så långt du har kommit! Och du SKA INTE behöva känna dig tvingad till att driva en blogg, en internet-dagbok, som inte inspirerar dig. Där finns ju faktiskt folk som stöttar dig, hur du än väljer.

Stora kramar från Malmö! <3

Känn dig aldrig tvingad till att blogga utan gör det endast när du vill. Vi alla stöttar dig, hoppas du mår bättre snart fina du!

Skulle hemskt gärna citera din tatuering “Be strong girl” men att vara stark vid dessa situationer är inte den bästa lösningen.

Var ledsen så länge du behöver och vill det är en del av förbättringsprocessen.
Det blir bättre på ett eller annat sätt, Jag lovar <3

Alla har svåra perioder i livet.
Du ska absolut inte behöva känna stress över att vara perfekt hela tiden. Ingen är perfekt. Ingen är felfri.

Jag hoppas allt löser sig , & kom ihåg vi älskar dig oavsett hur mycket du uppdaterar. Din blogg är toppenbra!

Massa kramar ♥

Har svårt att tro att du inte kommer att klara detta. Du verkar iaf ha huvudet på rätt plats även om det finns spöken där inne.

“Relapse is nothing to be ashamed of. Because falling shows that you’re trying, and that’s part of the journey of recovering.”

stå på dig.

Hoppas att jag kan skänka lite energi med min kommentar. Ta hand om dig, uppskattar verkligen ditt otroliga arbete med din blogg! Kram

Åh förstår hur du känner. Min pappa har också problem med alkoholen (kanske inte riktigt lika stora som din, det kan jag inte avgöra). Har många gånger funderat på att säga upp kontakten när han betett sig som värst och det finns perioder där vi inte pratar med varandra. Jag tycker att det är sjukt egoistiskt att fortsätta dricka, trots att hela familjen lider av det så jävla mycket (och säger till honom). Känner igen oroskänskan i magen, kan få perioder av grov ångest av detta.

Nu vill jag inte prata på en massa om mig utan jag ville bara veta att du inte är ensam. Du är bara så extremt stark som vågar bryta upp kontakten, för ditt eget bästa. Sätt alltid DITT välmående först. Om du inte har insperation till att blogga så får alla ha förståelse för det.

Så! Sätt dig själv och din hälsa i första hand nu som sagt, mår då dåligt av att blogga ska du ta en paus. Dina läsare kommer finnas kvar!

kramkram!

Skickar lite kramar!

Jag förstår verkligen hur du mår, jag hade själv en far som var alkoholist sedan 5 år tillbaka då han faktiskt blev nykterist (YEY, stolt som en tupp och lycklig tjej) men min barndom (jag var 17 år när han blev nykterist) kan man aldrig riktigt komma ifrån. Jag älskar min pappa nu, men den sjukdomen gör att en person blir något helt annat.. långt ifrån en trygg och snäll pappa man kan bli.. Trots att min pappa är en nykter alkoholist har jag fortfarande problem med att lita på folk, känna mig trygg etc. Jag har problem med att bara njuta av nuet och inse att jag nu faktiskt är lyckligare än vad jag någonsin vart för jag tror på något sätt att det alltid lutar något lurt bakom hörnet.
Vet inte om jag någonsin kommer bli av med den känslan, men nu har jag i alla fall en frisk, underbar och snäll pappa, en underbar familj och även jag en sambo och vänner som jag älskar så mycket. Det måste man ju bara njuta av! Eller hur?

Kenza jag vet hur det känns att ha en förälder som missbrukar alkohol. Stay strong! DU klarar det! Massa kramar ♥

♥

Åh finaste Kenza. Vi alla står bakom dig, det vet du!

Det blir bättre Kenza, varma kramar <3

De är okej att må dåligt ibland, ta hjälp av dina närmaste & glöm inte att du aldrig är ensam!
tänk på ditt bästa & ta hand om dig, styrke kramar <3

Ibland känns livet komplicerat o förvirrande, så känner vi alla! Stora styrckekramar till dig! Du ska veta att du inspirerar genom att bara vara du!

Va stark Kenza! Du är den enda riktiga bloggaren här i Sverige , dom andra är plast dockor. Du kommer klara de här , tro på dig själv <3 älskar dig , du inspererar

Förstår att de är jobbigt men du klarar det. Vi finns här och har alltid gjort. Stay strong Kenza, alla har sina brister <3

Det är en styrka att våga visa sig svag. Och det bästa är att som en vän brukar säga till mig : Har du varit glad och lycklig någon gång innan, så kommer du bli det igen.

Det är okej att må dåligt ibland! Förstår dig verkligen och ibland kan det få vara skönt att skriva av sig lite! Det kanske låter som något som “Vanliga” människor inte gör, men att gå till en psykolog kanske skulle hjälpa? Bara att få någon att prata med kan hjälpa oerhört ibland!
Kram och krya <3

<3

Att kommentera. Inte min grej precis. Men det jag just läste var gripande och jag känner igen mig i en del utav de. Att vara en stor förebild för andra är inte lätt, men du gör det så jävla bra!

Du har en tatuering bak i nacken som säger “hilf mir fliegen”. Jag vet inte hur du gör när du är nere. Men att lyssna på Bill Kaulitz vackra ord, får en nästan att flyga igen.

Jag vet att du inte går igenom alla kommentarer och svarar på dom och så. Jag menar du har fått över hundra nu. Och såna här långa kommentarer som säger “kolla hit klicka in på min blogg!!”. Jag kan säga, jag har en blogg men jag skiter i att länka den här för det jag faktiskt vill säga är:

BE STRONG GIRL!

Om du nu har läst detta så vill jag bara säga, läsa alla. Ta åt dig. Det står så mycket fint om dig! <3

xoxo
Mikaela

Kenza jag vet hur du på ett ungefär känner, det e skit jobbigt men du e stark & du klarar av detta!
Du e omringad av en massa kärlek från dina nära & kära & oss läsare! (:
Kram!

Förstår dig verkligen!! <3
Det är jätte svårt att blogga, le eller låtsas vara jätte glad, när man egentligen bara vill gråta…

Har det själv lite tufft just nu pga att en släktings hus brann ner för 1v sen!! Och hotar med att ta livet av sig för att dem inte hade ngn försäkring…lite jobbigt för mig att försöka få stöd och hjälp från vänner eftersom jag alltid brukar vara "den starka" och "den som alltid finns där" !! Tur för mig så har jag många fina vänner som får mig att le ändå!!:) och annan släkt som får mig att tänka på annat :)

Det viktigaste är att försöka tänka positivt, va omringad av fina personer och att göra saker som gör dig lycklig!!! :) <3

För mig så hjälper det väldigt mycket bara att läsa din blogg + keelas, få positivitet från weheartit, spela gitarr/piano, lyssna på musik mm. :) <3

Ha det bra :) <3 // Sofia 13 år

Hej kenza! ska inte säga att jag vet precis hur du mår, för alla är vi extremt olika. Jag går genom samma sak som dig. Min pappa är också sjuk, alltså alkoholist och för några månader sen bestämde jag mig också för att säga upp kontakten. Jag kan inte säga att jag mår dåligt över mitt beslut, men jag kan inte heller säga att jag mår bra av mitt beslut.. men något stämmer inte där inne i huvudet. Jag kan också fördriva två dagar i sängen utan att reflektera över tiden, men jag tror man behöver det för att låta psyket komma ikapp på något sätt. Vet inte iheller vart jag vill komma med detta, det hjälper ju inte dig direkt. Men för min del känns det bra att veta att man inte är ensam om att behöva välja bort en förälder från sitt liv. Det borde ingen någonsin behöva göra! Men man måste välja vilka slags människor man vill ha i sitt liv. Att bli ständigt sviken, att vara ständigt orolig och att ständigt känna en stor hjälplöshet över en annan persons misstag är inget man borde välja. jag är glad att jag har haft möjligheten att bestämma över mitt eget liv. Men det är samtidigt otroligt läskigt att ha makten att själv skapa sin omgivning,, men Jag tackar gudarna för den fria viljan och för fantastiska vänner. Hoppas du hittar frid snart igen.

Många kramar

Det här är nog min första eller andra kommentar på den här bloggen..Du är en otroligt fin människa och förtjänar det bästa, så var stark Kenza.. du kommer klara det! :)

Såklart det märks på bloggen när du inte mår bra. Men på något sätt tycker jag att det känns skönt. Inte att du mår dåligt, absolut inte. Har själv levt som en förvirrad och kaosig själ i snart ett år och det suger rent ut sagt balle. Att bara känna ¨om någon tvingar mig att resa mig ur sängen idag knivhugger jag den jäveln¨ är inte okej. Men jag tycker att det är starkt och fint att du visar att du är mänsklig. Att du känner och att man bara för att man tycks ha ¨allt¨ inte måste må bra. När vissa människor säger ¨men du har det ju så bra med boende, familj och vänner och pengar… du ska väl inte må dåligt¨ får jag liksom dåligt samvete för att jag faktiskt mår skit. Bara för att det positiva väger över det negativa i antal. Men den där negativa skiten är trots en negativ skit som även om det bara är en enda grej kan påverka så mycket. Genomsyra hela ditt liv. Även om du inte vill. Men jag tror att det blir bättre. Det måste det bli. Och kanske är det bra att bara få släppa lite på kontrollen och vara äcklig och ful och deprimerad. Bara man ser till att man orkar upp sen igen. Du klarar det här. Kram!

Kämpa på! Det kommer att bli bra, det blir det alltid :)Kram!

All heder till dig Kenza som vågar ta upp en sådan sak, det är nog många som kan sätta sig in i din situation och att du tar upp det här värmer nog mångas hjärtan, de är inte ensamma! :) Livet är inte alltid på topp, inte för någon, hur man än framställs. Det vore väldigt konstigt om allt bara var perfekt hela tiden. Som den gamla klyschan säger, det som inte dödar dig, gör dig bara starkare! Kämpa på och tack för en inspirerande och jordnära blogg! <3

Du måste verkligen inte vara perfekt! ingen är. man dör ju lite inombords om man måste visa upp en sån yta.

<3

Ta den tid du behöver! Vi finns här för dig när du kommer tillbaka. Och man får lov att må dåligt ibland om man inte gör det är man inte mänsklig! Jag måste också bara säga att jag tyckte du var så sjukt fin på SOLO’s omslag <3

Vilket inlägg, gick rakt till hjärtat <3

styrkekram till dig kenza! tänk på allt du har att vara lycklig över istället!

Kenza, vi ska inte heller någonstans.
Talar för säkert tusentals andra, du är vår inspiration och idol. Varför ska vi lämna dig? Du sprider en sån glädje, och du är så himla underbar & vacker.
Kom ihåg att du är en människa, du ska gå igenom pissiga stunder, och du ska klara dig för du är så stark gumman!
Vi kommer aldrig ge upp på dig, aldrig.
Din tatuering talar för sig själv, Stay Strong Girl. <3 <3

har läst din blogg i flera år nu och aldrig kommenterat på nått inlägg och tyckte det var dags att göra det nu.

ibland måste livet bli skit, hur jobbigt det en är, för att allting ska kunna bli bättre igen. du är stark och har varit genom mycket- du kommer klara det här också. jag tror att det skulle kunna vara bra för dig att ta professionell hjälp eller att hitta någon som specialiserar på såna här situationer- du är inte ensam. du har alla oss och du kan inte ge upp nu när du har kommit så långt med bloggen. det finns ingen som förtjänar att må så dåligt som du gör nu. jag har på sista tiden nästan märkt att något har hänt- inläggen blir färre och färre och ‘ytligare’; alla inlägg hamnar nu mera om kläder du köpt och dina OOTD’s. jag försöker inte förlämpa dig men säger bara hur jag som läsare nu mera ser det. om du inte har någon inspiration och inte vill längre, så ta ett bloggbreak. skit i statistiken ett tag och ta den tid du behöver för att kunna återställa dig emotionellt. du märker hur många tusentals människor du har som stödjer dig genom vått och torrt. stay strong girl, you’ve got this. <3

Kära lilla Kenza, det viktigaste är ju att du mår bra, inifrån och ut! Strunta i oss vi klarar oss alltid, jag kan verkligen förstå att det är ett stort och tufft beslut att ta, men det är vad du kommer må bra av i längden, och vad din framtida familj kommer må bra av! Tänk alltid på dig själv först, du har mångas stöd när det kommer till bloggen och vi förstår om de inte kommer upp inlägg, stora kramar till dig fina tjejen!

Nu vet jag att du också är mänsklig. Lycka till och tappa inte hoppet!

ALLT löser sig. Det måste bara få sin tid innan.

Gör saker som gör dig glad så du tänker på annat.
<3

Du är så stark som kan skriva ut detta. Man behöver inte alltid bevisa att man lever ett perfekt liv. Alla har vi våra egna problem. Du betyder väldigt mycket för mig och är en enorm förebild. I mina ögon växer du när jag läser en sådan sak som denna. Och vet du vad? what doesn’t kill you, makes you stronger :-) kram!

Du är inte ensam Kenza, för några dagar sedan hade det gått ett halvår sen jag bröt kontakten med min alkoholiserade far efter att han var full på min födelsedag. Det var droppen efter alla år av skit. Imorgon ska jag begrava min morfar, min extrapappa. Jag gråter när jag skriver det här. Jag tycker du är så jävla fin som orkar skriva om detta öppet! Och jag hoppas, jag tror, jag VET att det kommer bli bättre för det är det liv jag väljer att leva.
Så häng i där Kenza och tänk på alla fina människor du har omkring dej.

du är inte mer än människa!
vi, eller iaf jag, förväntar mig inte att du ska vara på topp hela tiden. Ett normalt liv består av med och motgångar. Vi som är dina beundrare o läsare måste kunna acceptera det! Tror alla håller med mig när jag säger att vi uppskattar hur ärlig du är. Tro på dig själv, hitta vägen tbx. Jag väntar.

Massa styrke kramar till dig, du är underbar :)

Det är klart man förstår att du inte är så glad alltid som du verkar vara i bloggen. Jag är själv så i min blogg. Skriver oftast om det positiva. I alla fall är det så nu. Förr skrev jag bara för att skriva av mig om allt dåligt som hände i mitt liv. Men har trappat ner rejält då jag känner att jag inte vill dela med mig lika mycket av det. Det är starkt att skriva det här inlägget du har skrivit. Du ska veta att du inte är ensam. Stor kram!

När jag läste det du skrev så hade jag bara velat att ta din hand och säga att jag vet hur den där förtvivlade känslan känns men får skriva här istället.

Kenza, jag vet hur det känns och visst det hjälper inte dig i den tuffa situation som du befinner dig i nu men jag är en vanlig tjej som du och jag klarar mig bättre och bättre för varje dag. Men för att klara av livet så var jag tvungen att bryta kontakten. Min pappa har ljugit för mig i 10 år och säger fortfarande att han ska sluta och att han älskar mig men att suget efter mer dricka är för stort och ändå kan han inte söka hjälp utan bara fortsätter med drickandet. Numera varje dag. Det sliter mitt hjärta itu när jag tänker på det! .jag lovar mitt hjärta kommer aldrig bli helt utan honom, vi som stod varandra så nära och skrattat åt varandras dåliga humor. Jag hade en period då jag grät varje dag då livet kändes så fruktansvärt meningslöst trots min fina mamma och pojkvän. Men dem nådde mig inte just då jag befann mig i någon slags sorg. Att min pappa kom längre och längre ifrån mig…
Men mitt liv gick vidare och jag känner mig nu starkare för varje dag som går. Jag var nog bara tvungen att gå igenom den där nästintill knäckande fasen. Det som hjälpte mig var att ta en dag i taget och ta hand om dem jag älskar. Min pappa har gjort sitt val och så även jag. Jag väljer att leva & skulle min pappa ta tag i sitt liv så finns jag här. Det är konstigt men tiden läker alla sår. Det gäller att inte strö för mycket salt i dem när dem är öppna. Alltså fokusera på dig och ditt liv. Sist men inte minst, det är aldrig ditt fel till att din pappa dricker. Det är det aldrig, fast jag trodde det i många år. Ta hand om dig och nu menar jag det. Kämpa inte emot det som sker men låt det heller inte helt vara. Det är en konst i sig men när du gjort det så kommer du finna balansen igen i livet.

Att visa sin svaghet är det starkaste än stark människa kan visa.
Det syns om inte annat på antalet kommentarer att du har många i ryggen och ett stort stöd om du väljer att ta emot det. Perfekt är det mest inperfekta ordet vi har, för vad är egentligen perfekt?

Hej!

Jag kommenterar fan aldrig på bloggar, och det är sällan som jag reagerar när bloggare “talar ut” om problem. För det brukar oftast verka som de är ganska påhittade och fejkade problem, men när det gäller di så känns det alltid så äkta. Jag har läst din blogg (av och till) sedan 2008, och jag saknar de här inläggen.. Det visar att du är äkta, att du är som oss andra. Mänsklig.

Jag har själv problem med en pappa som är alkoholist, en mamma som har depressioner av och till och en bror som har asperger. Och jag förstår verkligen den känslan du beskriver. Och även om jag inte kan säga att allt löser sig (för det gör det oftast inte när det gäller alkoholism), så kan jag iallafall säga att du KOMMER bli starkare. Och med åren så kommer du lära dig att hantera allt på ett bättre sätt. Speciellt när du har en pojkvän som älskar dig så mycket.

Du är inte ensam Kenza. Nästa gång du bara känner att allt är SKIT och inget du gör är rätt och förbättrar situationen, så ska du veta att du är inte din pappa. Och det finns absolut INGET som är ditt fel eller ditt ansvar när det gäller hans sjukdom. punkt.

LOVE!

Jag har haft det jobbigt med min halv syster, har alltid sett henne som min bästa vän. Men har hänt en hel del saker de senaste 7 åren. Och jag har alltid intalat mig själv att hon kommer skärpa sig, att hon ska bli sig själv, men de går åt de sämre hela tiden. De tog hål på mig allting, jag får blackouts, nätter då jag kan börja gråta och känna att jag vill inte vara kvar, bara de. De tar tid, de går mot de bättre. Men jag har lärt mig att vara så positiv som möjligt åt allt de lilla som bjuds på i livet. Jag brukar få höra “är du någonsin ledsen, att jag är som en solstråle alltid glad osv.. “. Så kämpa! Gör bara saker som får dig att känna dig bra, känna dig som den människan du vill vara, lev livet du är ung! Men du är den största inspirationen för mig och säkert 1000 andra tjejer (och killar!). Du har nått så mycket på så kort tid, du är en kämpe! SÅ blogga eller inte blogga, du kommer alltid vara en stor inspiration för mig och mitt liv.

Ta hand om dig, vi finns här!
Kram

Puss <3

Sällan jag kommenterar, men detta var ett bra inlägg, bra för dej som behövde lätta på ditt hjärta och jätte bra för oss som också sitter i samma sits och får läsa alla kommentarer du fått. Vi är många med en alkoholiserad far. Och ännu fler än man tror. Du är sjukt stark som ens vågar (inte för att det är något fel) berätta för alla dina läsare. Skulle vilja vara lika modig själv. keep it up! Men ta tid på dig nu, man måste inte alltid briljera! Kram

Blir helt tårögd när jag läser detta. Ingen människa är felfri, du bloggar när du har lust och dina riktiga bloggläsare kommer alltid att finnas för dig. Be strong girl. Kram <3

Jävligt starkt Kenza! Det är klart att dina bloggläsare saknar den “gamla Kenza” men va gör inte du isåfall lixom?
Åh hoppas du är såpass stark att du kan bita ihop o komma tillbaka! Hjärtat läker duvet:) Puss!

PS. Har införskaffat mig en av dina sjukt snygga jackor, asså fan va fett det kändes! Helt galet duktig är du! :)

KENZA! ♥

vacker är du iaf!

Jag skulle mer säga kenza, helt plötsligt ser jag mer upp till dig! Dit liv låter så perfekt hela tiden, för bra för att tro att de var äkta. Vi alla får motgångar, men kom ihåg utan dåliga och tuffa stunder kan vi inte glädjas åt de bra! Tänk nu på ditt bästa! Ingen annans, alla förstår…

Kenza du är en människa! I mina ögon är du en ängel, men en ängel skiner som mest när den är sårbar. Alla har rätt till att visa sina känslor och inte alltid försöka vara den “perfekta” människan på jorden. Du kommer klara dig igenom detta, jag tror på dig! Är en extremt trogen läsare till dig och hoppas du förstår hur underbar du verkligen är. När du gör det kanske du inser hur många det är som stöttar dig genom detta. Love u!
Kram :) <3

Hej Kenza. Jag vill bara att du ska veta att du inte är ensam. När jag var liten vändes min värld upp och ner varenda helg, på grund av en pappa som drack alldeles för mycket. Min största önskan var att oron och magonten skulle ta slut, men samtidigt trodde jag inte det var möjligt. Vilket det kanske inte är helt och hållet, men idag, när jag är 18 år, är det mycket bättre. Min pappa har gift om sig (är sedan jag var 6 år skild från min mamma) och ett ENORMT ansvar har släppts från mina axlar. Jag har som du en lillebror, och jag är ganska säker på att du, precis som jag, är livrädd för att han ska gå i de fotspåren. Det är min värsta mardröm och kommer aldrig få hända! Jag har alltid tyckt det kännts lite lättare att veta att jag inte är ensam, jag hoppas du tycker detsamma. Kram

du är stark som tar upp detta i din blogg! folk verkar inte förstå att du är precis som vilken människa som helst. jag inspireras av dig varje dag, du verkar vara en underbar människa! alla människor har dåliga dagar och perioder.
kämpa på, du är grym kenza!

Jag tycker inte du ska känna dig pressad av att skriva varje dag.Jag förstår dig helt och hållet när det kommer till de.Sedan är du så jäkla modig att skriva ut om ditt personliga liv här på bloggen, då flera tusen läser.Du är en helt fantastisk person Kenza och jag förstår mig bara inte på dem som tror du är perfekt från topp till tå! Du är precis som alla andra, och det dåliga är att flera tror du är fel fri! Jag tycker du ska fortsätta som du gör och försöka ta dig igenom varje dag med ett leende.Hur svårt det än kan vara.Du är bäst Kenza, kom ihåg det fina du!! Kram min fina förebild! ♥

Vet hur det känns. När man har det i familjen. Det är som att det är en del av en själv som man inte vill ha. Det är viktigt att vara stark och komma vidare, det är svårt som tusan. Kämpar själv med det just nu och jag vet inte om jag kommer klara det men jag hoppas. Jag vet att jag vill och kan. Du verkar ha rätt människor och stöd omkring dig och det är viktigt. Även om det är du som måste vara den starkaste.
Tror på dig. Kram

Jag känner inte dig men från vad allt du skriver och berättar om så får iaf jag den uppfattningen att du är en j*kligt stark person med skin på näsan och som vet vad hon vill. Du skulle nog inte vara där du är i dag om du inte var det.

Jag läser din blog nästintill dagligen men har bara kommenterat vid ett tidigare tillfälle. Efter att ha läst det här inlägget så kan jag dock inte låta bli.
Har själv en pappa som är alkoholist och har levt ifrån honom de senaste 11 åren (är i dag 24). Att du har dina nära och kära och en sådan toppenkille som Aleks är guld värt, ställ inte för höga krav på dig själv av att framstå som att allt alltid är på topp, för så har ingen det. Se dina känslor för vad de är och träng inte undan dem, först då kan man behandla dem och läka sina sår.

Vill säga dig så mkt så orden trasslar bara i hop sig med varandra. Du är iaf inte ensam, vilket en hel del fina människor har intygat dig om innan mig. Jag följer bara en blog och det är din, inte pga att du har den bästa stilen (vilket jag dock tycker att du har) utan för att jag gillar sättet du skriver på, du framstår väldigt ödmjuk och i mina ögon är det en av de största kvaliteterna en människa kan ha. Det är det som du har inom dig som kommer att ta dig igenom det här. Det upplevs tungt och jobbit och hopplöst för tillfället men det finns en anledning till att man säger att det blir bättre med tiden för det gör det verkligen. Bit i hop, du är en stark tjej och starkare lär bli.

“Life is like riding a bicycle.
To keep your balance,
You must keep moving”

Många styrkekramar!!!

Kenza, det är jättetråkigt att läsa att du mår dåligt. Jag behöver nog inte skriva att jag tycker att du verkar vara en stark och fantastiskt duktig tjej som klarar av det mesta och ger oss läsare guldkant på vardagen, för det har majoriteten av 400 kommentatorer redan gjort. Däremot vill jag reagera på en sak.

Du skriver ungefär “ni förväntar er att jag ska vara perfekt”. Det är ingen som gör. Det är du som vill att vi ska förvänta oss det. I och med att du nästan aldrig skriver hur du känner, och aldrig skriver när du mår dåligt, så bygger du själv upp en fasad av perfektion. Du delar bara med dig av sådant i ditt liv som är lyx och flärd. Det du beskriver som en arbetsdag är “nu ska jag jobba hemifrån i två timmar och sen möta upp bästis”. Sen slänger du in ett inlägg om att du “bara blev så sugen att åka till London så du köpte biljetter till dig och en kompis”. Allt du skriver nu för tiden är som att du VILL att vi ska tycka att du är perfekt och har ett perfekt dröm-liv. Ingen förväntar sig att du ska vara det, vi gillar dig som du är!

Skulle du skriva att du klantade till det, att du mådde dåligt, att du gjorde något misstag, så skulle väldigt få tycka illa om dig. Vi förstår att även vackra och framgångsrika människor gör misstag och mår dåligt, men det är väldigt väldigt svårt att föreställa sig den sidan av dig när du hur länge som helst nu valt att visa perfekta stenrika modell-Kenza som gör allt som faller henne in. Jag fick en känsla av att du tror att det är såhär vi vill se dig, men du kan skriva vad du vill i din blogg – vi kommer fortfarande att vara trogna läsare.

Känner igen mig i din situation, med en alkoholiserad (etc) pappa. Nu vet jag inte detaljerna i ditt liv, men jag vet hur det känns att någonstans behöva vara “större” än sin förälder och ta de kloka besluten, när det egentligen borde vara tvärtom.

Det är tufft, och även om det inte känns som det, så är det viktigaste att man har andra personer runt omkring sig som älskar en.

Kram på dig!

Känns rätt skönt för mig som ständigt läser din blogg att få veta om hur du mår och hur du känt dig under dessa senaste månaderna. Det är sjukt hur stark du är och har varit Kenza. Nästan alla, eller rättare sagt alla kommentarer som skrivits till detta inlägg är bara feedback och stöttande kommentarer. Vi alla hoppas på de bästa för dig, du klarar allt för du är så stark!

Ingen är perfekt! Det är genom våra operfektioner vi blir unika och älskbara och fantastiska! Ingen orkar med precis allt. Oavsett om man vill det eller inte påverkar en vad föräldrarna gör och säger så mycket mer än man vill tro och hoppas. Försök att släppa ilskan, besvikenheten och svikenheten och se att han också bara är en människa som det är väldigt synd om eftersom han inte lyckas fixa sitt liv på ett schysst sätt.
Kraam!

Kenza, vi vill läsa om hur ditt liv ÄR, inte ett låtsas liv där det inte finns några bekymmer. Det är ofta sånna bloggar som får tjejer att må dåligt (jag bl.a.), för man blir avundsjuk och tycker att man själv jämt har massa motgångar. Det kanske inte är lätt att skriva om personliga saker alltid, och man kanske inte vill jämt, men tro inte att vi bara vill läsa om roliga saker, som sagt vill vi läsa om ditt liv!! Hur du verkligen mår vissa dagar osv.
Hoppas att du känner dig bättre snart <3 vet hur det är att må dåligt.
En stor puss till dig!!

Du är stark och klarar det! Är själv inne i en liknande period så vet hur du känner. Kram!

Hej Kenza! Jag har följt din blogg i flera år, sedan 2008 tror jag men aldrig skrivit en kommentar. Är 34 år (men) har alltid imponerats av ditt driv. Har själv vuxit upp i en missbruksfamilj och en pappa som var rent ut sagt en gris. Vi har en bättre relation idag sedan min mamma gick bort men det har inte varit lätt. Jag har alltid tagit ett stort ansvar och burit mycket på mina axlar. För några år sedan så skrev jag ett långt brev till pappa där jag förklarade hur illa han gjort mig, jag postade det aldrig, men det var skönt att skriva av sig, att få stå oemotsagd. När jag läser ditt brev så ser jag en tjej som nåt ett vägskäl och jag förstår att det krävs mycket av dig att skriva det inlägg som du gjort. Jag har alltid haft bra självförtroende, duktig på det jag företagit mig och ett väldigt stort nätverk med många fina vänner. Men och det är ett men, min självkänsla har varit ett stort problem och jag jobbar med det varje dag. Det spelar ingen roll hur mycket jag är omtyckt eller hur bra jag lyckats, så har det alltid runnit av mig el så har jag känt mig som en bluff. Nu är det betydligt bättre än när jag var 20-25 men det har tagit mycket tid att nå dit jag är idag. För min del har det handlat om att inse att jag dels inte kan vara älskad av alla och det kan inte heller vara ett mål, dels att jag kan inte leva livet åt någon annan, det är inte jag som ska ta ansvar för någon annans val, jag kan inte heller välja åt dem. Det är fruktansvärt jobbigt att inse detta och leva efter det men gör du det inte kommer det att äta upp dig. Jag är utbildad socionom och har mött många människor som mått dåligt (jag gör det inte längre) och mitt råd är att ta hjälp professionellt, inte för att vänner inte lyssnar, för det gör de. Utan för att tala med någon som inte känner dig och som kan förhålla sig mer objektivt. Det har jag gjort och det är det bästa beslut jag tagit. Kom ihåg att man bara lever en gång och att det viktigaste är att älska sig själv. Genom att inse det kommer du också kunna leva livet fullt ut. Du är värd det! Varma kramar

vet hur det känns men du behöver verkligen inte vara perfekt ingen är så tro inte att vi läsare tycker det! hoppas du mår bättre har haft det rikitgt tufft men man får bara försöka tänka framåt även om det är svårt.. ge aldrig upp världens finaste!

http://www.youtube.com/watch?v=LujKFKcoHNg

Hoppas det blir bättre. Har varit i samma ställe. Bröt kontakten med min pappa för ett par år sedan (dock tog vi upp vår relation igen)pågrund av alkohol. Kämpa på och rikta blicken framåt. Ingenting (speciellt inte alkohol) förtjänar att tynga ner dig. Håll huvudet högt, för vi älskar allt du gör!

Jag vet inte hur din situation ser ut men min pappa är också alkoholist. När han är full kan han säga det elakast sakerna och även om man på ett sett vet att det är för att han är onykter så finns det (för mig) alltid en del av mig som säger att det är den personen han faktiskt är och de är de orden som han menar.

Bland det värsta för mig är att inte veta, när man ser hans namn dyka upp på den ringande telefonen kan man aldrig veta vilket tillstånd personen på andra sidan är i…

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget, jag vill inte säga att jag förstår (det gör nog ingen utom ens syskon) utan kanske mer att du inte är ensam men det kanske inte är någon tröst direkt.

Jag hoppas i alla fall att du snart mår bättre.

Kämpa på! <3 Hoppas du mår bättre snart. Under min uppväxt så bodde jag med min mamma som är alkoholist o fast att hon förstört så mycket för mig och min bror så är jag ändå argare på pappa som aldrig fanns där fast han hade alla möjligheter. Hur kan man som vuxen se på utan att reagera när barn lever i en sådan destruktiv miljö? Idag är mamma nykter sedan 6 år och vi har en bra relation men min relation till pappa blir bara värre och värre. Bestämmer mig gång på gång att inte ha kontakt med honom för att jag mår dåligt av det men jag saknar att ha honom i mitt liv men som vanligt blir jag bara besviken varje gång. Har tyvärr inga tips på hur man hanterar sånt här men ville bara säga att du iaf inte är ensam! Styrkekraaaam!

Jag förstår hur du känner, har oxå en pappa som är alkholist.. Har brutit kontakten med han ett x antal gånger och det kan vara jobbigt! Kommer perioder då det är extra jobbigt, men på ett eller annat sätt klarar man det alltid. Massor med styrke kramar dig dig, du är min förebild! <3

Du är inte ensam om det, de som är/varit i samma situation
Som du är i nu förstår dig till fullo! Jag har varit där i 13 år nu och ej haft kontakt med min far och det är en hemsk känsla, känns som ens egna halva fattas trotts det han gjort är fruktansvärt! Men du klarar det!!! ( jag vet att du får tusen sådanahär kommentarer) men ville bara berätta att jag förstår precis hur du känner, eftersom jag varit i samma situation. Det är HEMSKT! Styrke kramar till dig! Kram Bea. Har följt din blogg i över två år och tycker du är fantastisk! Har aldrig kommenterat innan och vet att du antagligen ej kommer svara. Men kom ihåg du är aldrig enda
.

Åh fina lilla Kenza! Styrkekramar till dig!!
Kanske du kan skippa att blogga i någon vecka/veckor?
Ta en liten paus kanske :)

Kanske kan du fråga Tyra om du får låna Dario och ni kanske kan rida ut någon gång? Att rida ut och bara tänka är verkligen den bästa känslan som någonsin finns! Speciellt när man rider ut med en nära vän. Ett tips från hästmänniskan! :)

Kram kram Kenza! Hoppas allting blir bättre för du verkar vara en himla fin person som bara vill väl!

Jag känner igen mig i en hel del av de sakerna du skrev om. Ända sedan jag var tonåring så har min syster mått dåligt. De var som värst när jag var 16 och kom hem från skolan, vissa dagar för tidigt och då kunde hon säga “vad gör du hemma?, skolkar du nu igen?”, jag kände mig inte välkommen hem till mitt egna hem. jag bodde hos min vän varje helg, klarade inte av att vara hemma. Nu för något årsedan fick hon en diagnos men de är fortfarande jobbigt här hemma och jag känner som du, jag kan vara hur glad som helst när jag är iväg hem ifrån men när jag kommer hem igen så kommer allt ifatt mig igen. Jag har mått väldigt dåligt i perioder under mitt liv, i höstas bröt jag ihop, under alla dessa åren så har jag glömt av mig själv. I somras gav jag mig iväg på en sex veckors språkresa till Brighton och de är en av de bästa grejerna jag har gjort för mig själv. Jag hoppas de snart blir bättre, en massa kramar till dig.

Hej Kenza
Min pappa är i samma situation. Han har inte insett det än och jag vet inte hur jag ska gå tillväga. Mina föräldrar skiljdes för ett halvår sedan pågrund av detta. Inget illa mot dem som skriver “du hittar din inspiration, ta din tid” men jag blir riktigt förbannad. Vem bryr sig om inspiration? Jag vill somna utan ångest, vill inte hoppa till varje gång telefonen ringer för att man är rädd att något har hänt eller att det är han och man hör att han inte är sig själv. Jag älskar min pappa så oändligt mycket och folk säger till mig att släppa det, inte bli medvetenhet och “han är vuxen, han kan lösa det själv” jag är så rädd hela tiden och jag vågar inte riktigt berätta för någon hur dåligt jag mår. Folk vet att han kan “dricka lite för mycket” men ingen vet hur illa det är. Jag är ensambarn och ensam stämmer in väldigt bra, jag säger inte att det blir lättare med syskon, jag vet bara att jag ALDRIG kommer utsätta mina framtida barn för någon liknande situation någonsin och jag hoppas verkligen att du kommer känna lättnad i ditt hjärta. Kram

Problemet är att du verkar skämas över dina problem? vet du hur många tjejer som sitter hemma med alkoliserade/drogade föräldrar? Om du kanske inte lekte så perfekt hela tiden hade du kunnat vara en förebild för dom tjejerna? och gå ut med det och berätta att det går att ta sig vidare från den skiten? det irriterar mig så att du aldrig tar upp problem. kollar på blondin bella eller tyra dom står i alla fall på sig och visar att dom är mänskliga kom igen. ingen har sagt att det är fel att må dåligt. shiit..

känn ingen press <3

Jag läser aldrig bloggar. Det är inte min grej.
Men det är något med dig som får mig att besöka din sida ofta.. Och det är något som får mig att kommentera av någon anledning.
Kenza, även en tusen mila marsch börjar med ett steg.
Och som en bekant sa till mig flera år sedan,
det är i motlut vi går uppåt.
Upp med hakan <3