Förvirrad tjej, hej.
Här kommer ett rätt personligt inlägg. Det var länge sedan.
De senaste månaderna har jag inte mått så bra. Som jag skrev förut så bröt jag med min sjuka & alkoholiserade far för ett tag sedan, och även om det var för mitt eget bästa så är det inte direkt det lättaste. Det känns som att jag aldrig kan må riktigt bra, hur jag än gör. Vad för beslut jag än tar.. Minsta lilla motvind bryter ner mig TOTALT och jag kan ligga en hel dag och bara stirra in i väggen. Det spelar ingen roll att jag har underbara människor omkring mig, en sambo som jag älskar mer än vad mitt hjärta klarar av & framförallt ett tryggt hem. För hur mycket jag än försöker intala mig själv att “det är sjukdomen som talar. sjukdomen som talar. sjukdomen som talar” när det kommer sånna smällar så är det väldigt jobbigt. Men allt tar väl sin tid, antar jag.
Det är inte heller det lättaste att skriva en rolig blogg där folk hela tiden förväntar sig att man ska vara felfri när man inte riktigt mår på topp. Denna ständiga jävla pressen där folk av någon anledning fått för sig att jag är en perfekt liten ängel som inte skulle göra en fluga förnär. Och det är nog det som har gjort att jag tappat inspirationen, inte bara till bloggen utan till…allt. När vi åkte iväg till Sardinien var allt upp & ned hemma, men jag fick komma bort och mådde bra. Även om det var svårt att skaka av sig orokänslorna i magen. På Gotland levde jag i en festbubbla och tillät inte mig själv att ha något annat än världens roligaste vecka. Sen kommer man hem och psyket återgår till det normala.
Jag vet inte vart jag vill komma med detta, men ha lite tålamod med mig. Jag befinner mig i en jäkligt förvirrad period, men jag ska ingenstans. Så ni vet.
941 Comments
(Your IP-Address will be registered. Comments which are seen as offensive towards me or people close to me will be deleted. Spam and link-filled comments will be removed.)
Styrkekramar till dig från mig!! Kämpa på:)
<3
Hej du din lilla filur :)
Brukar sällan kommentera dina inlägg även om jag läser din blogg varje dag (sist jag skrev var väl vid politikvalet tror jag…) men detta är bara hemskt synd Kenza.
Oavsett vem man är så förtjänar man inte att må dåligt, känna att ingenting riktigt är värt, känna sig deprimerad.
Jag själv har haft en del jävligheter i mitt liv rent fysiskt (är hjärtsjuk på hög nivå) men jag har alltid haft en trygg miljö runt mig, så vi har olika problem men vad jag vill säga är att man måste tänka positivt. Det är enormt jävla svårt, jag var i en svacka för något halvårsen då jag fick reda på att hjärtmuskeln faktiskt håller på att sluta fungera på mig..
Jag har själv skrivit mycket “to do” saker till mig själv om jag någon gång skulle vara riktigt jävla nere, och jag läste den listan.. men inte ens de genomtänkta peppande sakerna verkade spela någon roll.
När man skriver om den känslan nu så känns det helt rubbat, men det var verkligen som att inget spelade någon roll. Inget inspirerade och inget var positivt.
Jag kommer inte ens ihåg vad som fick mig att komma ur mitt tomma tänkande men jag tror att det var just att jag försökte (varje gång jag grävde ner mig i negativa tankar, vilket var flera gånger om dagen) stanna upp. Tänka på allt fint i världen.
Vi lever i något som är helt jävla otroligt. Att våran planet ens fått liv är helt jävla sjukt otroligt om man tänker efter. sen att just jag fått lyckan att finnas (oavsett om det nu tar slut snart eller hur fan det blir!) är ju ännu mer jävla sjukt. Helt underbart, när man tänker på det på detta sättet.
men vad jag vill säga dig, enkla vanliga människa som också har känslor, är att alltid stoppa dig själv vid onda tankar, sluta och istället tänka på något som gör dig glad. eller göra något som gör dig glad. Livet är hårt, men det är värt det.
Jag brukar barnsligt nog lyssna på Disney musik, det gör mig nostalgiskt glad..
Be strong girl
hej kenza! du ser på kommentarerna ovan hur mycket stöd du har från dom flesta läsarna! men det vill jag kommma fram till att ta din tid. ta en paus från bloggen om du nu känner för det.
det som kan vara positivt med att du skrev detta personliga inlägg är att folk nu kan relatera och förså om det blir så att din blogg blir mer opersonlig och folk kan förstå om du tar en potentiell paus från bloggen.
jag menar hur länge har inte du bloggat nu, du förtjänar att fokusera på enbart dig själv och inte ha bloggen i fokus. gör allt för att du ska må bra helt enkelt! och vill dessutom peppa dig genom att skriva denna dikt till dig:
you know what? tragedies do happen.
what are you going to do.
quit? give up?
no.
i realise now that when your heart breaks you gotta fight like hell to make shore that you’re still alive
cause you are.
and the pain you feel.
thats life.
the confusion and fear, that’s there to remind you that somewhere out there is something better.
and that something, is worth fighting for.
du verkar som världens härligaste person so take a look in that mirror and remind yourself to be happy.
because you deserve to be.
believe that.
And believe that dreams come true everyday.
because they do.
Vilket “fint” skrivet inlägg. Väldigt ärligt och moget på något vis. Jag förstår att du inte vill skriva om hur du mår på din blogg varje dag men ibland behöver man kanske göra ett undantag, som idag. Bara få säga att du också kan ha skitdagar, må dåligt , ha problem är säkert skönt för dig. En del tror säkert att du lever ett lyxliv utan problem men vi alla är människor och det är helt okej att ha det tufft ibland. Framförallt är det okej att erkänna det. Jag hoppas att du mår bättre snart och att saker och ting löser sig! Jag löser din varje dag ändå och tycker att den är underbar. Du är en vanlig människa och har rätt till att visa det ibland. Kämpa på! Massa stärkande kramar
Hej. Du är så himla stark ska du veta! Tycker verkligen inte du ska bry dig om vad dina läsare säger. Glöm bloggen under ett tag.. Du behöver tänka på dig själv först å främst. Ville ba säga att min Herre Jesus är den enda som kan hjälpa oss nä vi mår som sämst. Ingen annan. Vet att du inte är kristen men tycker verkligen du bodde ge de en chans att testa gå till HILLSONG CHURCH I Stockholm på nalen. Sveriges allra bästa kyrka för både unga å äldre. Du kommer bli helt berörd bara du går dit å ja garanterar dig att Gud kommer ge dig Styrka å hjälpa dig dag för dag. Jag har mått som sämst då ja bad till Gud efter styrka och efter det har han hjälpt mig och kommer alltid göra det. Du förlorar inget på att testa gå till HILLSONG , tvärtemot du vinner !! Jag ska be för dig Kenza och förlita dig på Gud. Hoppas du läser detta inlägg och
Kanske tar åt dig av något det ja sa. Kom ihåg att Jesus älskar oss alla och dog för oss alla så självklart hjälper han oss när vi behöver han. Jesus själv sa att han knackar på din dörr tills du öppnar dörren å tar emot honom. allt kommer lösa sig. Du kan maila mig om
Mer frågor om kyrkan eller om de är något annat.
Hade du stått framför mig hade jag gett dig en fet kram med all min kärlek. Vi är flera hundra tusentals människor som inte kommer svika dig, be strong girl. We know you can do it! <3 Kärlek
Det kommer att bli bättre. Det är en sak som är säkert. Men det tar tid och jag ger dig en massa styrkekramar.
Hoppas nån gång man får träffa dig så man kan ge en riktig styrkekram in real. Så förstår du att jag (ditt fan) bara vill dig all lycka.
Vill också säga att du är en otroligt stark person som klara av så mycket ändå. Även om det inte känns som det nu för att du gjorde dig lite personlig i bloggen. Utan att du är verkligen stark tjej. Bara det här inlägget gjorde så att man verkligen förstår att du inte bloggar lika ofta som förr.
STOR FET KRAM!! :D
Hej! Ville bara säga att jag gillar din blogg och du verkar vara en bra person och förebild för småtjejer. Men låt inte dina läsare eller någon annan tvinga dig att fortsätta skriva om du mår dåligt o vill ha en paus eller kanske inte blogga alls gör då som du vill. I längden har du ju bara dig själv så ta hand om dig och försök inte göra andra till lags, du är ju jätte bra ändå, med eller utan blogg med 10 eller två inlägg om dagen, men det vet du säkert redan om, jag hoppas det iallafall. Kramis
Tror vi alla förstår dig när du inte vill eller kan vara på topp alltid, alla är vi människor.. du också. Vi har våra dåliga dagar och misstag och allt det där!
Läste dessutom i Solo att du funderar på att sluta blogga, blev nästan ledsen över det, men samtidigt så är det trots allt vi läsare som ska anpassa oss efter dig, inte tvärtom. Det är din blogg, ditt liv och du gör vad du vill. Hursom helst hoppas jag du inte går under jorden för alltid!
Du är typ min förebild, känns ganska sjukt att skriva det för jag känner ju dig inte ens men utåt. Du inspirerar mig otroligt mycket och är en person jag själv skulle vilja vara. Jag hoppas att man får en chans att träffa dig när du kommer ner till Malmö så man får se en del av det verkliga du. :)
Ta en paus om du behöver, vi stannar och väntar. Låsats inte vara något du inte är bara för oss för att du känner dig tvungen.
Kram på dig Kenza och sköt om dig för guds skull… på riktigt!
Starkt av dig att berätta detta! Det gör ont när det handlar om sådana sjukdomar och tyvärr är det så skambelagt med alkoholism/psykiska sjukfomar. Vi är många som lever i skuggan av den världen (med en närstående person som är sjuk) och jag tror att det blir lättare för oss om kända personer som du vågar tala om det och göra det mer normalt, så tack till dig!
Lyssna på hjärtat och magen och i just dessa relationer får man sätta gränser (även om många också vill vara där och försöka hjälpa). Gränserna man sätter upp behövs, man ska själv försöka överleva.
Jag har levt i det här i sex år nu. Det gör ont, men det är bara att ta dag för dag. Kämpa på Kenza! En stor kram till alla berörda!
Fina fina Kenza!
Fortsätt vara stark, jag kämpar med samma sak varenda dag. Min pappa är också sjuk alltså grovt alkoholiserad och jag har aldrig haft honom i mitt liv som en riktig pappa.
Vi pratar aldrig, förutom ibland (vääääldigt sällan) då han ringer på fyllan och gråter.
Ironiskt nog var jag precis ute på en lång promenad helt själv och bestämde mig för att lyssna av ett meddelande han lämnat på min mobil för några dagar sedan. Kommer hem och ser det här inlägget – känner igen mig så fruktansvärt mycket just med det att ha en alkoholiserad far.
Förstår förvirringen för jag känner mig också väldigt förvirrad just nu och vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska reagera då jag inte hört av honom sedan i vintras.
Ja allt jag ville komma fram till var att jag förstår hur svårt det är och jag tycker du är så stark och en underbar förebild. Ta hand om dig, kram!
Tusen styrkekramar till dig vackra kenza. “never give up” ❤
Hej. Jag brukar inte kommentera, men nu gör jag det, jag kände att jag ville det. Jag vet inte vad jag vill säga, men på något sätt vill jag bara att du ska veta vilken inspiration du är för mig. Jag känner igen mig själv i dig och dina känslor, oavsett vilka känslor det är och du berör mig, starkt, oavsett vad det är för känsla och när jag känner att ingen förstår mina känslor känner jag att du gör det. Det låter konstigt och jag vet inte ens om jag får fram det jag vill säga med den här kommentaren men jag vill inte att det ska bli en klyscha, för du är verkligen så äkta på något sätt. Du är min goda tanke, du som fyller dagen. Du följer med mig.
Jag vet inte hur DU känner, men jag vet hur det är att må dåligt. Jag tycker du ska ta en paus från bloggen om du inte har inspiration! Även fast risken finns att du tappar läsare. Men jag kommer iallafall fortsätta läsa din blogg när du börjar igen. Och säkert många fler. Fast det e bu ditt val!! Känn efter och gör det som känns rätt.
Jag tycker du är världens finaste människa. Styrkekramar till dig tjejen, och som flera andra sagt, vi ska ingenstans vi heller.
“You are not alone in this.. Together we will stand and we will hold your hand!”
Starkt av dig att dela med dig av detta så öppet, ha alltid i huvudet att efter regn kommer det alltid sol. Det är okej att må dåligt och det är klart att man inte kan må bra när något sådant hänt. Men en gång lärde jag mig att när jag mår dåligt och när livet känns som sämst så ska jag inte låtsas som att jag mår bra. Utan för att man ska kunna må bra upp till 100% så måste man också må dåligt 100% för att glädjen ska bli som bäst sen efter. Man måste sörja, gråta, och göra exakt det som behövs för att kroppen sedan kan må bra 100%. Jag lyssnade och tro mig det funkade. :) Kram!
Be strong girl! Fina du ❤
❤❤❤
“The only way to see a rainbow is to look through the rain”
When times get tough remember that, it has helped me through the darkest of hours.
We all love you and will pray for you :)
Jag tänker inte säga att jag förstår dig, för det gör nog ingen som kommenterar här egentligen. Ingen har det kändisskapet du har som sätter så mycket mer press på en och tvingar en att vara glad dag in och dag ut även om man inte är det. Ingen kan veta exakt vad du går igenom.
Men du klarar detta. Du är stark, det är lätt att se. Sätter vi bloggläsare för mycket press och klagar, ta en paus. Tänk på ditt eget bästa, vi överlever och finns kvar när du mår bättre igen. Låt inte tvångskänslan av att blogga göra saker och ting värre för dig. Det är det sista någon av oss vill. Hoppas allt löser sig för dig, du är riktigt bra du!!
Styrkekramar till dig kära Kenza. För mig är det svårt att sätta mig in i den situationen. Håll huvudet högt och tänk posetivt. Många tjejer ser upp till dig och de flesta förstår nog dig och hela din press på att vara “perfekt”. Men det är ju ingen eller hur? Inte en du Kenza, alla har sina problem. Take a step back, vila lite ifrån bloggen. De trogna finns ju alltid kvar!! Puss puss!
Det är lungt, känn ingen press! Jag har också såna stunder, för ingen slipper ifrån problem…fast min last är olik din, för själva problemet är att jag inte har en axel att gråta ut emot, eftersom jag aldrig haft nån pojkvän och inte har nån nära kompis… Men det blir väl bättre så småningom, hoppas vi… Lycka till i alla fall!!!!!
Tack Kenza för att du delar med dig. Min pappa har varit alkolist så länge jag kan minnas och det är en evig kamp att försöka bryta relationen med någon som man i princip älskar mest av allt. En person som 90 % av tiden får mig att må skit. Jag vet hur det känns.
kram <3
be strong girl!
Du är nog mycket starkare än du tror kenza! Det är otroligt modigt av dig att våga öppna dig och berätta en så svår och privat sak inför alla dessa 100000 som läser din blogg! Måste säga att jag verkligen älskar dig kenza!! Du är en otrolig inspration för mig och är helt ärligt beroende av din blogg. jag vill inte att du ska må såhär.. Men jag är säker på att du klarar det! Du är stark och verkar ha otroliga vänner och pojkvän som finns där för dig! Vi läsare finns också, alltid <3
Ingen är ju felfri! Livet går upp och ned för alla, tyvärr mer för vissa. Men för att nå toppen måste man hamna på botten ibland! Hoppas att du mår bättre snart, och känner mindre press från dina läsare. Kram!
Du är fin som är så ärlig! Hoppas du mår bättre snart och tills dess så se till att vara med alla du tycker om, vi läsare finns kvar och väntar på dig när du vill komma tillbaka :)
Jag är ledsen att höra om dina tunga funderingar och problem, men jag tycker att du är stark som visar upp något personligt här. Det är inte lätt för dig att göra det, men plötsligt förstår man dig så mycket bättre och ingen vill något annat än stötta dig (vilket kanske inte är så lätt över datorskärmen men ändå …). Vi har alla våra problem, vissa av dem är dödstunga att bära, fråga mig, jag vet, jag har en sambo med cancer. Man borde inte kunna få cancer när man är 22 år, det är så orättvist. Livet är jobbigt. Men vi kämpar på, du, jag, många andra. Vi kan kämpa tillsammans.
har liknande situation med min far!
men ändå känns det, försöker sluta tänka på det men då blir det bara värre
all min kärlek till dig Kenza, du fixar det här!
kanske inte hjälper att jag skriver det här men min mamma sa alltid till mig: att människor bryter ihop och gråter är inte ett tecken på svaghet, utan ett teckan på att de har varit starka för länge.
det har jag tagit med mig hela livet <3
jag står bakom dig genom detta!
Var stakt kenza! Alla har jobbiga perioder ibland, men det blir alltid bättre på ett eller annat sätt! Försök bara att se positivt.
Jag älskar din blogg, din stil och hela dig. Ta hand om dig nu och se till att bli bra! Vi bloggläsare klarar nog oss utan din blogg ett tag, haha! Du är min förebild, så var stark för min skull!
STOORA kramar från Emelie i Norrköping!
Hej finaste Kenza!, allt i denna världen tar sin tid och jag tycker att du ska ta itu med detta på ett sakta sätt, vi alla fans finns där för dig och allt kommer snart bli bra, tack för att du finns och för att du gör min dag!!
You are.. My fire.. The one… Dissssaareeerreer.. (?!)
Ingen jävla aning om vad ja ska skriva, vill skriva något som kanske kan få dig på liiiite bättre humör, men man kan nog inte mäta min fantasi med alla andras som har skrivit så fina kommentarer. Ville bara att du skulle veta att du e grym och att allt kommer bli bättre. Skit i bloggen för en dag? Stick till IKEA och sätt dig i en garderob och testa den där “Narnia was amazing!” saken. Gör något kul bara
Never, never, never give up. Poooossaaaar
jag förstår exakt! inte det där med din farsa men jag förstår hur det känns att må så jävla dåligt,man gör allt för att försöka må bra(jag tröstade mig med sprit och cigg, det va efter det jag visste att nej det här kan inte fortsätta) och när man tror det gått över så kommer det tillbaka…jag mådde dåligt i ett halv års tid,vet inte varför eller jo jag kände mig ensam och jag kunde inte va glad … det värsta av allt va att jag hade ingen att luta mig mot… Alla exakt alla påpekade om det va något! det slutade till och med att min lärare kom fram “du, du ser inte ut att må så bra..är det något för du serut att behöva prata med någon så jag har pratat med kuratorn om en tid imorgon” Seriöst vafan tror du inte det fick mig att känna mig ännu värre .. Men nu mår jag bättre,inte helt bra men jag mår bra! det tar tid, men om jag kan klara det så kan också du! kramar Emelie .
du gör det bra!
om det känns bättre att skriva av sig, då ska du fortsätta med det. Och alla har sina dåliga perioder, och jag hoppas på bättre tider. Hoppas du får det så bra som möjligt. KRAM!
först och främst ska du ha cred som över huvudtaget vågar ta upp ett ämne som är väldigt känsligt för många. jag själv är nykter alkoholist och narkoman och är även medberoende till familjemedlemmar som även dom har ett eget missbruk. ändå sen min första drogfria dag hade jag panik och mådde skitdåligt över ovissheten om hur det skulle gå med mina anhöriga. jag hade “tur”; en familjemedlemm åkte in på sjukhus då hon mest troligt fick syrebrist vid vad som kan ha varit en överdos, efter det åkte hon på behandling. en annan tog en överdos och hamnade i respirator, men även han har gjort behandling och båda är drogfria idag. den dagen han hamnade i respirator blev det så påtagligt att den här sjukdomen dödar, och det var nog då jag verkligen insåg min egen maktlöshet inför andra människor och deras beroende. det var även då jag kunde finna någon slags acceptans över att jag inte kunde göra något.
jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer hitta ett sätt att hantera det som gör dig illa. det du känner gentemot din pappa kommer inte försvinna av sig själv, utan du behöver bearbeta det. hjälp finns att få om du ber om det, och det kan vara en himla stor trygghet att veta att det faktiskt finns folk som är/har varit i samma situation och som kan hjälpa dig att lära dig att leva med det faktum att din pappa är alkoholist. allt ifrån självhjälpsprogram som al-anon, nar-anon, acoa, coda osv, till hjälp inom sjuk- och missbruksvården.
lycka till kenza.
Gå och prata med någon som kan hjälpa dig. Alkoholister har en fantastisk förmåga att ställa till med oreda för alla i närheten. Man måste lära sig hantera detta tyvärr. Och förstå att man aldrig kan förändra någon annan, bara sig själv och sitt tänkande.
Kenza, vi vet alla att det inte finns någon som är felfri eller inte har några problem. Jag hoppas att du mår bättre snart även om det alltid kommer vara en ledsam grej. Känn ingen press att vara glad jämt och blogga hela tiden, men kom ihåg att när vi saknar dina inlägg är det för att vi tycker att du är bra, inspirerande, snygg och du verkar vara väldigt rolig! Det märktes speciellt i din show med Tyra, haha. Kram!
“Skalballe” Hahaha
Brukar aldrig kommentera annars, ville bara tacka för att du delade med dig av detta. Det betyder mycket. Lovar att det blir bättre, även fast det inte gör att det känns bättre just nu. Kramar till dig!
Jag förväntar mig inte att du ska vara felfri! Och jag tror jag talar för många när jag säger jag tycker att såna här, personliga inlägg lite då och då gör en blogg mer intressant! Jag hoppas verkligen, verkligen att du fixar det här, att du mår bättre mycket snart och att du vet att dina fans och alla dina vänner är med dig i det här så du är inte ensam! STOR KRAM! ♥
Just get better hun, vi är kvar när du kommer tillbaka. Kram!
Mycket fint skrivet. Du är stark, kom ihåg det!
Fint att du visar “mänsklighet” ta det inte på ett fel sätt men så att inte folk tror att du just är den där perfekta blogg tjejen.. Hoppas du mår bättre snart, älskar din blogg :)
Tänker inte skriva “va stark” eller “kämpa” osv, ibland är det jobbigt att känna sig tvungen till att vara det eller höra det! Man måste få vara “svag” och “ge upp” ibland också!
Blev förvånad att du skrev ett så personligt inlägg, om du gör det oftare kanske inte folk tror att du har det där felfria o perfekta livet :) För jag har många gånger tänkt “men shit, är hon aldrig ledsen den där kvinnan eller!!”
För du visar knappt det! :) Hoppas saker och ting löser sig så småningom!
Har följt din blogg hur länge som helst nu, och du är en inspiration!! Varje steg du tar, inspirerar mig! :)
Det ska inte spela någon roll vad dina läsare tycker. Välj inte bloggen framför din hälsa! Gör det som får dig att må bra. Hoppas allt blir bättre snart. All lycka till dig Kenza!
Jag bröt själv kontakten med min pappa för över ett halvår sen, pga att han ljuger o undanhåller massa saker hela tiden, att han sagt att han inte vill träffa mig o min syster och att vad jag än säger till honom så lyssnar han inte. (+ att varje gång nånting blir lite fel så skyller han på mig, för min syster har ju autism, så hon kan ju inte göra något fel. – Det är hans ursäkt) Och allt jag kan säga är, det var inte lätt. För det är ju klart jag ville ha min pappa där, men problemet va ju att han valde att inte vara där för mig.. Visst han har frågat någon gång om vi ska träffas, men jag känner mig inte riktigt redo än. Jag har fortfarande(över 8 månader senare) inte smält in att han ljög om en sån sak i över 1 år. Grejjen är ju att jag vet att han inte kommer lyssna på va jag har o säga heller, han har ju inte gjort de förut.. Då har han bara trott att allt är som vanligt igen o att han kan fortsätta ljuga. Han förstår inte att de finns konsekvenser av saker man gör. Tro mig, de här är inte första gången han gjort nåt sånt här. I början va de flera dagar i veckan jag grät mig till sömns i saknad o i frustration av att jag inte visste vad jag skulle göra, för jag ville ha tillbaka min pappa, men jag klarar inte av att han gör såhär 1 gång till.. Jag har spenderat den mesta tiden av sommaren i Stockholm (där släkten på mammas sida bor) så jag har inte tänkt på pappa så mycket. Men du kan ju bara gissa hur ont de gör varje gång jag kommer hem o min syster har varit hos pappa (ja, han behandlar min syster annorlunda) o hon berättar om alla saker dom har gjort, som vi brukade göra.. Då fattar jag verkligen hur mycket jag har förlorat, jag har förlorat en stor del av den jag är (var) och jag kommer ALDRIG få det tillbaka. O varje gång vi hämtar min syster hos pappa, då är jag bara där som en oönskad unge som ingen vill ha, min pappa säger inte ens hej åt mej, kollar knappt åt mitt håll. Det känns som att jag inte betyder ett skit för honom. Och jag som alltid hade trott att föräldrar brydde sig om sina barn, men tydligen gällde inte det alla..
Jag tycker bara allt det här känns så himla onödigt, det räcker liksom med att jag måste fixa skolan, hjälpa till hemma, mer eller mindre ta hand om min 15 (snart 16) åriga storasyster + alltid ha ett leendé på läpparna.
Men en sak ska du veta Kenza, de blir bättre, jag lovar dej! För just nu mår jag bättre än jag någonsin gjort förut, även fast jag är helt totalt förvirrad.
What Hurts You Today, Makes You Stronger Tomorrow.<3
Tusentals kramar till dej!!
// Alma
Hej!
Ingen är perfekt, alla får motgångar det bevisar bara att man är mänsklig! Din blogg är fantastisk även om du inte själv ibland kanske tror på det så finns det så många som beundrar dig! Och du behöver inte känna någon press, var bara dig själv. Det blir bättre snart. Jag tycker du är modig som vågar ta upp frågan. Du är ärlig, det kommer man långt med och du vet efter regn kommer solsken!! Kram!!
xx Jenny
kom ihåg att du måste respektera och acceptera det som har varit. jag kan förstå att du bara vill bryta helt från han det gjorde också jag från min pappa av samma orsak. fast nu är jag ju äldre och jag var ett offer men är inte det längre och det får du aldrig glömma bort. bara för att folk gör idiotiska saker är dom inte idioter för det, man måste se var dom också kommer från. hoppas du finner din frihet! stay golden!
stooor kram till dig kenza! starkt av dig att skriva detta inlägget ! <3
det är så tråkigt när folk hela tiden pressar på en och tror man kan klara av allt! men ingen kan vara perfekt,vara felfri,eller ha ett bra liv hela tiden. det finns peridoer man känner sig så som du,inget fel med det och du kommer helt klart bli bättre det lovar jag!
jag tycker du ska köra på det du satsar på och skiter fullständigt i allt o alla som försöker trycka ner dig. jag älskar din blogg och dig och tycker den är skit bra o visst det kommer tider då bloggen blir lite nere och livet kommer före men jag tycker inte att du ska känna press och vi som är äkta läsare tycker om dig för den du är och det du gör :) jag klickar hit varje dag och alla inlägg du gör är skitbra och det kommer snart en tid där det blir det dubbla bra :)
ha det bäst och snart mår du bättre :) puss <3
Hey Kenza,
Feel better I know how you are feeling. Take care XOXO
vad snällt av dig att dela med dig av lite vad som pågår :) jag hoppas du inte behöver känna denna pressen när du ser alla förstående kommentarer^^ vi är alla människor, vi vet att det tar emot ibland och om någon bestämmer sig för att sluta läsa din blogg för att….. du är mänsklig och har dåliga perioder i ditt liv så är de sjuk i huvudet och is better off elsewhere liksom.
hoppas det blir bättre för dig. om bloggen känns som en börda varför inte ta en lite längre bloggpaus? fokusera på att tänka efter vad det är du vill med bloggen och så. förstår inte hur vissa klarar av att göra 5-6 inlägg om dagen. dra ner lite på det? 2-3 till en början? ser riktigt många bra “storbloggare” som “bara” gör ett inlägg om dagen. det kan ju vara nåt att tänka på. visst är det skitroligt att kunna se nytt varenda gång man går in men, jag skulle förstå iaf. :)
kram på dig snygging! fortsätt bringa rock till bloggvärlden!
Hälsan är viktigast! Vi ska ingenstans <3 <3
Söta du, det är ok att inte vara på topp jämt! Förstår att du har det jättejobbigt :( Våga dra ner tempot och sänk kraven på dig själv… Kanske du även borde överväga någon typ av samtalsterapi, det är ingen lätt grej du går igenom. Kram <3
Jag blev väldigt lättad när jag läste det här. Tack för att du vågar dela med dig! Det är inte så konstigt som man kan tro, alla här förstår, vi är också bara människor just som du.
Jag kan relatera till ditt inlägg så det var därför jag bestämde mig för att kommentera, vilket jag inte brukar göra. Vi är fler som mår dåligt fast vi hörs inte så ofta för man “ska” inte må dåligt. Kramar på dig, du är verkligen bra! <3
Fina Kenza, du kommer säkert inte läsa det här eftersom det finns typ tusen andra som också kommenterat det här inlägget och vill visa att vi stannar kvar, men jag kommenterar i alla fall. Be strong girl! Som någon skrev ovan, även solen har sina fläckar men vi slutar inte älska den för det. Ta hand om dig och ditt privatliv först, sen kan du ägna dig åt bloggen när du får tid och lust :) Vi ska inte heller nånstans! Kram <3
All styrka till dig!!! Vi förstår . . . . ‘Kramar <3
Awww lilla bäbis vi älskar dig ändå känn ingen press eller stress och jag tycker att du ska lägga ner bloggen ett tag inte en eller två dagar jag menar minst 3 månader och bara försvinna från allt du behöver det och vi kommer inte att försvinna vi älskar dig en FEEEEEET PUSS OCH EN FEEEEET KRAM från mig och lägg ner bloggen ett tag de mitt tips
Har följt din blogg sedan början och jag gillar sådana här inlägg, har saknat det lite.
Jag vet hur det är med alkoholiserad förälder. Och jag hoppas med allt att du hittar ett center med tiden där du kan få slappna ifrån det mer.
Själv har jag fortfarande svårt för det emellanåt, men personen vet iallafall äntligen att denne aldrig ska höra av sig till mig när denne druckit för jag har lagt på luren, gått ifrån och allt så.
Jag mår inte bra av att se min förälder göra så mot sig själv, och det påminner dessutom om hur otrygg jag kände mig när jag växte upp och om det psykiskt trackande man blev utsatt för osv osv…
Att sätta ner foten ordentligt är det enda man kan göra, man kan inte ändra den andra personen hur mycket man än vill.
:/
Som sagt hoppas du får må bättre snart. <3 <3 <3
Tack för att du delar med dig av detta. Tänk vad många som känner igen sig och kan stärkas och kännas med i din sorg, för att de upplevt eller upplever en likadan. Förväntningarna på en enorm blogg som din lär vara just enorma emellanåt så det var bra att du var öppen fast det säkert är jobbigt och irriterande att du på något vis måste vara det. Det räcker inte med att skriva att livet är jobbigt. Men nu är det sagt. Det som inte dödar härdar, och du kommer starkare ur detta, även fast du bara önskar en stabil och fin pappa. Massa kramar
Åh lilla du, jag vet precis vad du går igenom! Jag är uppväxt med en alkoliserad pappa och efter 23 år så lämnade mamma honom. Jag var då 12 år. Jag hade fortfarande kontakt med pappa till och från, han sårade mig djupt många gånger men jag stog kvar och försökte va stark. 2003 träffade jag mannen i mitt liv och han hade, precis som jag, växt upp med en alkoliserad pappa(som har brutit totalt med). Tack vare honom så finns jag idag, jag vet inte om jag hade orkat annars. Jag bröt dock aldrig med pappa helt utan hade alltid ett finger med i spelet fortfarande. Min pappa har idag varit helt fri från alkohol i över 4 år. Han slutade dricka så fort han fick reda på att han skulle bli morfar, barnbarnen betyder allt för honom. Han har bott på rehabiliteringshem/missbruksboende i snart 8 år nu och han stormtrivs. Alkoholen förstörde honom, man ser att han blitt så väldigt gammal så fort. Hans förhållande med mamma idag är minimalt, dom kan prata i alla fall, för barnens skull(barnbarnen). Min pappa gick på olika möten i början med socialen, efter att han blitt vräkt, och hon frågade han ofta vad som gjorde att han bestämt sig för att sluta dricka så mycket,(han drack någon öl då och då fortfarande, men han drack sig aldrig berusad), och han svarade att det var pga mig, jag var hans stöd genom allt och han ville inte tappa mig.
Var stark Kenza! Nu vet jag inte din historia, men jag säger att gör inget du ångrar! Min pappa har sårat mig enormt mycket genom åren men jag är glad att jag inte bröt med han helt, jag är rädd att han inte funnits idag då.
Om du vill prata, maila gärna. Jag har så mycket mer att berätta, råd att ge och annat. Ta hand om dig även om det känns jobbigt i detta nu!
*Kramar*
Brukar inte kommentera men tack för att du låter dina läsare få en bättre bild av dej.. Lättare att förstå och respektera!
Du fixar det, vi ska inte heller någonstans<3
Jag läser inte din blogg så ofta men tycker att det är ganska kul ibland och framför allt intressant med detta inlägg. Jag trodde aldrig att jag skulle kommentera en blogg men nu gör jag det så here we go.
Med tanke på vad du verkar ha gått igenom så förstår jag dig helt. Min pappa har varit alkoholist sedan innan min födsel. Min bror och jag har olika mammor och har bott i olika städer, därmed har vi inte haft någon bra kontakt.. trodde jag. Idag – nästan 23 år senare har jag en väldigt bra kontakt med min bror och vi bor närmre varandra och har pratat en del om varför han var distanserad mot mig (sin enda syster). Det var pga pappa och saker jag har fått höra i efterhand har gjort så ont i mitt hjärta att jag många gånger har suttit hemma och gråtit. Och jag kan inte göra annat än att förstå en person som tar avstånd från sin förälder som är alkoholiserad och får barnet att inte känna sig trygg samtidigt som det i mitt fall tyvärr påverkade min relation till brorsan. Jag har alltid levt med min pappa då mamma fortfarande är gift med honom och de senaste 3 året har varit bättre och därmed har relationen mellan pappa och min bror blivit bättre. Jag kan inte säga annat än att jag är väldigt stolt över min bror som vågade stå på egna ben och som har klättrat högt på karriärsstegen. Det tycker jag att du också ska vara och om du känner att du någon gång i framtiden vill ta upp kontakten igen – gör det, men gör endast det som känns rätt för dig.
Glöm inte att dina vänner också är din familj!
Kenza, take a break. For that time do only what you want to. The truth will come to you.
Tack! Be strong girl!
Jag har följt din blogg since day 1, du är en fantastisk bloggerska som enbart förtjänar det bästa och att må bra!
Du är STARK Kenza! BE STRONG GIRL <3
Och vi, dina fans, kommer ALLTID finnas med vackra ord och orubbat stöd.
Tack för att du har den absolut underbaraste bloggen!
Inspiration, jordnära och så du!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva… Men jag skickar hur många styrkekramar som helst till dig Kenza! Kom ihåg att du är grym precis som du är! låt ingen annan få trycka ner dig!<3
Kenza! Väldigt fint skrivet av dig och modigt att säga hur du känner. Jag har som det låter, samma problem fast med min MAMMA. Hon har valt alkoholen, och så har det varit mer eller mindre under hela mitt liv. jag orkar inte längre ha kontakt, så förra året vid den här tiden bröt jag kontakten för mitt eget bästa. Jag har under hela mitt liv levt med dessa orokänslor och att inte kunna känna mig trygg i mig själv och det jag gör. Ibland uppstår total förvirring precis som du beskriver. Jag kan sitta och stirra in i en vägg och vill gärna lägga nånting mjukt mot öronen( det är så jag känner mig trygg) men jag går framåt.. Och det kommer DU OCKSÅ GÖRA. Även fast det absolut inte känns så just nu. Jag får mindre och mindre dessa orostunder. Våra föräldrar är så jävla viktiga för oss, dom är en del av oss och därför är det så jobbigt och så svårt att hantera. Man vill inte känna sig oälskad och speciellt inte av sin MAMMA eller PAPPA. Jag har hela min tonår och vuxna liv, är snart 26 år, försökt ändra på hennes vanor.. men det går inte. ALLA bestämmer sitt egna liv, vad man själv vill göra och vad man värdesätter. Visst är det en SJUKDOM men jag orkar inte leva i skuggan av hennes sjukdom. Ibland känns ordet sjukdom som en undanflykt. Om man ser det från grunden så finns det ju en anledning till VARFÖR man började dricka! Oftast för att man själv inte mår bra. Så är det med min mamma, hon har aldrig mått särskilt bra tror jag, så ALKOHOLEN har blivit en undanflykt att inte tag i sina PROBLEM. Min mamma har alltid varit mer intresserad av sig själv, dricka vin och ha det roligt för stunden. Problem har hon sopat under mattan. ALKOHOLISTER måste våga ta tag i sina problem. Det är inte förrän då som dom kan komma ur sitt skal. Ha tålamod tjejen! Jag vet hur stark du är. Tror jag. Det verkar så. Alla mår dåligt ibland så tillåt dig själv ATT må skit. Du har ju som du skriver många som ÄLSKAR dig. Värdesätt det högt. FARSGUBBEN DIN kanske någon gång i sitt liv ändrar sig, om INTE så ACCEPTERA hans beslut. Försök iallafall. Det är sjukt svårt men det måste man för att orka bry sig om sig själv och kunna gå vidare. Kram till dig <3
Du är bara mänsklig, vi alla känner så mer eller mindre med jämna mellanrum <3
härligt att veta att du OCKSÅ är mänsklig haha :D
du är så jäääävla bra kenza, keep up the good work, cuz you rock!!!!!!!!!!
Massa kramar till dig Kenza, du är stark!
Jag är ingen expert men det känns som att du flyr från det jobbiga ofta. Såklart, det är den enklaste vägen! Min familj var med om en stor förlust för X antal år sedan, jag var ganska liten då men det hann ifatt mig när jag blev vuxen och jag mådde jättedåligt tills jag började gå i terapi. Jag flydde i festandet och dåliga relationer (du har ju dock ett fint förhållade <3) slutade äta och mådde allmänt skit. Låg hemma och stirrade i taket när jag var ensam.
Samtalen hos terapeut var jobbiga men gav mig mitt liv tillbaka!
Lycka till Kenza!
Jag har ocksa brutit med min far som är sjuk pa olika sätt och vis. Det är oerhört svart och ofta ger jag mig själv skulden för olika saker. Ibland har jag fallit tillbaka och tagit upp kontakten, men varje gang blir jag lika besviken. Det är inte rättvist att jag ska ha en far som beter sig som han gör. Varför kan inte jag ha en som alla andra? Men samtidigt sa vet jag att jag mar sa mycket bättre utan honom än med honom, sa det är väl bara att härda ut antar jag.
Tack för att du delar med dig, det betyder faktiskt mycket för en del. Det är alltid en lättnad att veta att det finns fler som inte har det sa lätt. Lycka till med allt!
Kämpa på fina du, kramar!
Världens bästa kenza <3 det viktigaste är att du mår bra, bloggen måste komma i andra hand!
Sjukt bra att du markerar det för dina läsare. Det är ingen som tvingar dig att skriva. Jag hade en jobbig period i våras som höll på en månad eller två,men efter regn kommer sol och efter natt kommer dag1 <3
Ta hand om dig Kenza! Du klarar det! <3 kram!
Hej
Vad tråkigt att höra detta :( jag förstår att det är jobbigt att leva utan sin far på sin sida. Men att bryta upp med någon så nära får en att må väldigt dåligt :( Det är helt klart att din pappa behöver hjälp, du kanske måste samla dina när och tvinga din pappa att söka hjälp. Han är ändå din pappa och även om det inte alltid är det lättaste så måste man hjälpa sina nära och kära när de behöver det. Ni kanske kan ta till professionell hjälp eller hjälp av någon som har varit med om detta tidigare. Jag önskar dig all lycka och hoppas att du mår bättre snart :)
Många kramar!!!
http://www.vuxetbarn.se/
Allt är väldigt komplext och när man tror det är världen runt omkring som är ohanterlig som måste man börja jobba med sig själv. Jag har brutit med min mamma och börjar arbeta med mig. Denna hemsida är en bit på vägen och kommer att ge dig en insyn. Det är tufft att ta tag i sina känslor men oj vad det är värt det. Kärlek!
Kram
<3!!!!
Be strong girl <3
Kenza du är så sjukt bra, inte någon provecerande fjortisblogg med en kropp och ansikte av plast. Du är riktig och har inte toppat listorna pga av att skriva något provecerande inlägg. Du kommer helt klart klara dig längst av alla bloggeskor. Kämpa på nu och ha det bäst i London!! Btw ett måste i London är den nyöppnade Victorias secret butiken, kram
Hej!
Jag har aldrig kommenterat din blogg men jag tycker väldigt mycket om den och brukar vara inne och kolla.
Min pappa är också alkoholist (som många andras föräldrar). Min syster har valt att bryta kontakten med vår pappa och jag känner ibland att det vore enklare när han ringer och svamlar eller lägger all skuld på oss eller på mamma som lämnade honom.
MEN jag kan inte bryta kontakten med honom för nånstans djupt inne så vill jag att han ska erkänna att han är alkoholist och säga förlåt och nånstans ska allt bli bra.. Jag lever fortfarande på det smula hoppet.. Men ibland känns allt bara totalt värdelöst. Och jag bryter ofta ihop varje gång jag pratat med honom. Skitjobbigt! Men han fattar inte vad han utsätter en för!
Jag vet ofta inte heller hur jag ska göra eller hantera situationen.
Jag har en dotter nu och han har aldrig träffat henne (hon är 6 mån han bor i småland) men jag hoppas att hon får träffa honom.
Men jag förstår hur du känner. Man känner sig skyldig då och då. Men det ska du aldrig göra!
Hoppas mina ord hjälper nåt.. Bara att mejla om du vill fråga nåt..
Styrkekram Marlene
Du var den första bloggen jag någonsin följde.
Du har inspirerat mig sedan dess.
Många andra i kommentarerna förstår och andra bara “tycker synd om dig” och förstår egentligen inte.
Anledningen till varför jag började läsa tyras blogg var för att hon inte mådde bra.
Tycker det är bättre när du är ärlig och säger att du inte mår bra! Det är starkt och jag förstår ångesten du går igenom.
Det inspirera mig jättemycket!
Du är min förebild nr.2.
Nr 1 har varit demi lovato i flera år då hon har varit otroligt stark och berättar om vad som hänt (det säger jag inte att du ska göra) utan jag menar att du inspirerar mig genom att visa för andra personer att alla människor mår dåligt och ingen är perfekt.. Men i mina ögon är man mer perfekt om man mår dåligt för det visar att man har en själ och ett hjärta (även om man har en sjukdom, vilket jag har)
Hade extrem depression förra våren så vet hur det känns att ha det jobbigt.
Lycka till älskar dig !
Mvh Emelie 18år.
ta en paus i london och ta bara hand om dig själv!
vi ska ingenstans så don’t worry! <3
Hej, din blogg är jättefin. Kika gärna in i min blogg, http://www.finest.se/heddi – Modeblogg
Nu visade du precis vilken otrolig förebild du är! Ta hand om dig nu :)
Massor av kramar till dig Kenza, du fattar inte hur stor förebild du är för människor. Vi inspireras av dig oavsett vilka val du gör i livet. Ingen är perfekt, alla har baksidor.
Kram!
dear kenza
nobody wants you to be perfect. you’re such a lovely woman, you don’t need to be so perfect, it’s human needing time for yourself. sometimes one needs to take some days or maybe weeks off! may it’s better, you’ll concentrate just for yourself, take a time off from bloggin. today it’s unfortunately normaly that younger people get a burn-out! i hope, you’re far away from this! so better stop, before’s enough and your down! you’re running this blog now many years (i just want to say, i’ve been reading your blog now about 3 years, almost every day, and would probably be very sad, if u really stop writing, but if it’s better for you and your confidence and over all, for your life&your privacy, then it’s maybe better) and do not froget, you’ve never stopped writing longer than maybe 1 week! look at all those teenager, and also myself, everyone has some down times, wants nobody to see or to talk with, but u, u wrote all the time! you’re young and you know, sometimes to stop at the highest point, is sometimes the best. i hope u won’t stop writing, but if it’s better, take this time off and come back, when you think, you need to blog again!
all the best to you lovely kenza!
kind regards
steffi
Här är något som hjälpte mig, kämpa på!
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173871524
Åh älskade kenza, du ska veta att vi alla förstår dig. Vi alla har våra dåliga perioder men det blir bättre. Ta den tid du behöver och ta hand om dig själv. Du är så stark Kenza. Har följt din blogg i flera år nu och du har alltid under denna tid varit min största förebild. Och jag vet att du är det för många andra också. Fortsätt kämpa och försök se allt det positiva du har. Det blir bättre. Puss
Kram <3
Du är en så stark person och jag beundrar dig så mycket för det. Du är en så stor inspiration för mig inte bara inom mode utan i livet. Jag hoppas att du känner dig bättre snart. Kram<3
P.S fortsätt vara du!
Vi ska ingenstans vi heller! Allt kommer bli bra, vi läsare finns här och sånna här inlägg är precis vad du ska lägga upp om det är såhär du mår, vi kommer inte dömma dig! Tänk på Tyra, hon skriver ju alltid när hon mår dåligt, och det får en att känna sig lite som en vän till henne då hon berättar personligt till oss, så mår du dåligt så tror jag att du ska skriva och berätta lite, det måste kännas skönt för dig med att kunna skriva av dig lite! Som dom dagarna du mår piss så ska du inte behöva sitta och sliriga “allt är så bra idag”, då blir det bara ytligt, inte bara inför oss utan även inför dig själv!
Njut nu av London och din bästa vän och ha det nu SKITkul, så är du välkommen tillbaka när du är redo, vi finns här varje dag! Puss på dig fina du <3
Fina Kenza. Ibland behöver man bli alldeles trasig för att bli hel igen <3
Fina Kenza. Det blir bättre, det tar bara lite tid..
Be strong girl! <3
Det är så otroligt mer inspirerande med en människa som vågar visa sig svag och ledsen än en person som bara är glad och perfekt hela tiden. Sen att det inte är världens lättaste att visa sig svag är en annan femma, men jag vill bara säga att jag tror att mer än 97% av dina läsare förväntar sig inte att du ska vara perfekt, de andra är inte ens värda att tänka på! Jag förstår att det ligger en press på att vara glad jämt men vi vill ju läsa om Kenza och hur hon mår! :D Var dig själv, att visa sig svag är starkt och ingen är perfekt <3
Styrkekrsmar! Du är så söt!!
Det kommer bli bra Kenza! Håll ut. Man har sina dåliga perioder i livet. Umgås med de människor som får dig att må bra, hitta på roliga saker. Det kommer ordna sig med tiden. Du verkar vara en så stark person och som har båda fötterna på jorden. Allt kommer lösa sig! Tänker på dig. Kram <3
Hej.
Jag är en 20 årig tjej och min mamma är en alkoholist, varit det nu i över 10 år. Jag har precis likadanna dagar som du och nu påsistone har det känts jätte dåligt, liksom att inget skulle få mej bort från denhär känslan. Massor med krafter åt dej och jag hoppas det blir bra. Jag vet inte alls vad jag skulle göra med min mamma, har försökt hjälpt henne i så många år men det tycks inte hjälpa, har själv också tänkt på att sluta kontakten med henne.. men vet inte vad som skulle vara det rätta “beslutet”. Det är så obehagligt att leva i känslan av rädsla att när mamma igen hamnar på sjukhus eller något annat obehagligt. STOR kram och sköt om dej.
Starkt av dig att skriva om det. Ett tips är att gå och prata med en psykolog. De tar emot dig vad ditt problem än är. Så jag tror att det skulle kännas bättre om du skulle få prata med någon som “kan sin sak”. Kram till dig och kämpa på.
Alla är inte perfekta och om man är det existerar man inte. Du är en av mina största idoler och du kommer alltid att vara <3 och jag önskar att jag kunde ge dig den största kramen som finns just nu :)<3 <3 Och vi ÄLSKAR din blogg, jag har aldrig i hela mitt liv (eller, sen jag började läsa bloggen ;) )tyckt den har varit tråkig!
Massa Kramar ditt största fan! <3
Hoppas alla fina ord hjälper dig på rätt väg så du inte är så förvirrad längre ;)
Tusen Kramar!!!
Kämpa på! <3 kram
vet att många har liknande problem som dig och klart du inte är intresserad av dom för just nu mår du dåligt och behöver läka. Men kan bara säga att efter man “separerat” med en förälder kommer det alltid känns.. men det går över med tid. Allting kommer bli bättre, men känn ingen press här på bloggen. Vi vet att du är mänsklig, ta hand om dig själv så du inte går in i vägen. <3
En vän sa en gång till mig: “människor kommer att såra dig, klandra dig & lämna dig. Men vad som än händer, så ska du aldrig förlora tron på dig själv”. Enda sedan hon sa det till mig, har jag fått ett självförtroende som jag alltid drömt om. Jag hoppas du mår bättre snart Kenza, ingen förtjänar att må dåligt, men man har tyvärr vissa perioder där man kan komma in i den där depressionen som aldrig verkar släppa. Men allt kommer alltid bli bra till slut!
Ha det så bra i London & ta vara på din tid!
Kram Alexandra
Du är en stark människa Kenza! Det som inte dödar dig gör dig bara starkare, och allt kommer bli bra i slutändan. Massor med kramar till dig! :)
Ska man offra sitt eget liv för att vara med en förälder som skiter i allt eller ska man stå på sin egna ben. Min Pappa har schiZofreni o mamma lämnade familjen, jag har gråtit så många gånger o tänkt varför fick just jag dessa föräldrar?men kenza du har ialf en förälder som verkligen bryr sig om dig, jag skulle gett min ena arm för att få EN riktig förälder. Inse värdet av vad du har, ja menar inte att du är egoist men ta in allt positivt runt omkring dig och skaka av dig allt negativt. Låt ingen ta ifrån dig din glädje och kraft:)
Be strong, girl! Hold your head up high even if you’re on the inside about to cry!
You can do this, Kenza! <3
Det är en omöjlig ekvation då en förälder inte förtjänar sitt barn, för som barn kommer man alltid behöva sina föräldrar. Det är orättvist. Bryt kontakten tills saker och ting har fått landa, sen kanske du kan ta upp kontakten på ett sätt där du bara tillåter den att bli något possitivt. Även om ni bara skickar kort till jul och födelsedagar, eller tar en fika ute varranan månad så är det bättre än inget.Önskar dig det bästa!
Fina fina du.
Tänk inte på oss andra hela tiden.
Ta hand om dig själv.
Stor kram
Jag vet Kenza. Jag vet hur det känns. Skummade igenom kommentarer som du fått på detta inlägg och ser väldigt mycket “det blir bättre”. Uppenbarligen vet dom inte vad de snackar om. Det blir fan inte bättre. Det är fruktansvärt att behöva säga det, men jag antar att du listat ut det redan. För sanningen är att den enda som kan göra någonting åt det är din pappa, annars kommer det vara som det är.
Och Kenza, det är okej att inte vara okej.
Kram
Ta all tid du behöver! Vi ska heller ingenstans!
Be strong girl!
det kommer att bli bra!
Tro mig det kommer att gå över( på nåt sätt).
Du är bäst, du klarar det här!♥
http://www.finest.se/heddi – kolla denna bloggen, fin tjej. som kenza
Kenza great force. big hug *
Kenza,
Jag brukar inte heller skriva på din blogg men likväl läsa den praktiskt taget dagligen. Jag tillhör förmodligen den äldre skaran av dina läsare (38 år) vilket kanske är ett av skälen till att jag bara läser. Man känner sig lite malplacerad.
I vilket fall; jag har själv genomgått ett uppbrott med min far och jag förstår – på ett sätt – den sorg du kanske genomgår. Det spelar egentligen ingen roll varför sådant händer, summan av det är ju att det är ens pappa – någon som borde ha en naturlig och viktig plats i ens liv. Någon som inte ska förknippas med svek utan som ska finnas där som en trygghet. Min mamma – däremot – är en nykter alkoholist. Jag växte upp med hennes drickande vilket på ett sätt har satt sina spår men idag har jag den bästa relationen med henne.
Jag förstår hur du känner med att framstå som perfekt och “bara” vara människa – jag har sett det bland dina kommentarer så många gånger där man ifrågasätter t.ex. att du röker, eller något annat som gör en människa “mindre perfekt” (Hej, jag röker förövrigt själv). Jag har läst en del av dina kommentarer och sett att en del skriver kring just detta; att ingen förväntar sig att du ska vara perfekt men min uppfattning ligger snarare på den andra planhalvan – d.v.s. så som du själv upplever det. Å andra sidan sätt så tror jag att många uppskattar din ärlighet som du visar i detta inlägg – fastän; du ska aldrig behöva känna dig tvingad till att skriva om sådant för att andra har en massa åsikter. Du är stark, Kenza. Inget snack om den saken och jag hoppas att min dotter, idag 4 år, får en sådan som du som en förebild en dag.
Långt inlägg – sorry! :-) Hoppas att du har det fint i London.
Kram
Linda
du är så stark som fortfarande bloggar och jobbar hårt även fast du inte är på topp! det är jättebra att du skrev det här inlägget. Snart kommer det hända något som får dig att må mycket bättre , jag lovar. känn ingen press på att blogga, du bestämmer själv när du vill göra det!
Sjukdom??
Du är så stark Kenza som vågar säga som det är. Du kommer fixa det här! <3 Kramar! <3
Modigt Kenza, har också brutit kontakten med min pappa pga liknande anledningar. Skönt att veta att det finns fler och att man faktiskt kan ta sig igenom det, jag mår så galet mycket bättre idag. Det vänder alltid <3
Men kenza gumman.. fy vad jag blir ledsen för dig, verkligen. Vackra du! önska jag kunda säga nåt riktigt fint nu som kunde göra dig glad igen. Ska absoult inte rabbla upp en fet text om vad du ska göra nu men att inse de viktiga i livet och hålla sig riktigt nära till det är vad du behöver göra. Jobbigt de med din pappa också.. gumman då! Lider verkligen med dig. Ta redan på vad meningen med livet är och när du har gjort de kommer du känna sann lycka tro mig.
Sköt om dig själv.. kram på dig! <3
kramar
I know it seems hard sometimes, but remember 1 thing. trough every dark night, there’s a bright day after that. so no matter how hard it get, stick your chest out, keep ya head up. and handle it. –
<3 Det ordnar sig ska du se! Ge dig själv tid och tillåt dig själv att inte vara på topp hela tiden… Ingen är felfri!
sanna mina ord kenza, sann lycka kommer inte från de materiella eller från att åka till ett fint ställe utomlands och parta loss, du behöver tänka, tänka och återigen bara tänka. Var hemma med de finaste du har; din familj och bara va. Starka tjejer tål att ha tråkigt, tål smärta och tål att visa sina skänslor precis som du har gjort nu.
pusspusspuss på dig
Jag vet exakt hur det. Jag valde att bryta med min mamma för ett år sedan (ganska så exakt), då hon ljugit för mig, stulit från mig och skuldsatt mig eftersom hon (utan mitt vetande) handlat på krediter i mitt namn. Allting är jobbigt i början, men nu ett år senare känner jag mig starkare och lyckligare än någonsin för jag vet att det var rätt beslut för mig att ta. Allting blir bättre, ta det från någon som vet :)
Jag vill skicka alla styrkekramar som går till dig. Som många andra redan har sagt så mår vi alla dåligt och det är dom som vågar prata om det som är starka som kommer ta sig ur det och blir en erfarenhet rikare. Att må dåligt är aldrig roligt, psyket kan vara väldigt invecklat och spela många elaka spratt med oss, men när man klarat sig igenom det ser man livet från en annan sida, man är gladare och man förstår saker som man aldrig förstått förut. En sak jag lärde mig var att man måste acceptera att man mår dåligt, att inte försöka dölja det, att inte försöka få det att försvinna. Att bli rädd och försöka springa ifrån det är det värsta man kan göra, stå ut även då det känns som värst, genom att acceptera det så har du makten. Du har makten över ditt psyke och du kan själv välja att stå kvar och käpma istället för att fly från det. Jag vill se det som så att människor som mår dåligt mår bättre än dom människor som inte gör det.
Hej Kenza,
Jag har växt upp med en alkis mamma och vet hur det känns. Jag flyttade ifrån min mamma när jag var 12 år och bodde ett tag helt själv. När jag var 14 år flyttade jag till min farmor i Italien för att komma ifrån allt….vilket funkade ett tag men precis som du skriver kommer allt tillbaka.
Trots allt detta så älskade jag min mamma även om hon otaliga gånger sagt och gjort hemska saker emot mig. Jag som nu är vuxen och har en egen 15-årig dotter kan än idag inte förstå hur hon kunnat beté sig som hon gjorde. Det kommer komma en dag när du verkligen inser att du har ingen skuld i allt detta och du kan tyvärr inte hjälpa din far om han själv inte vill bli hjälpt.Vi är inte ANSVARIGA för våra föräldrar. Jag har nu, efter att min mamma dog för ca 2 år sen, insett att vad jag än gjort eller inte gjort så hade det inte ändrat min mamma…. hoppas verkligen du lyckas ta dig ur svackan och om du känner för att prata får du gärna kontakta mig.
Kram
Med detta inlägg blev du plötsligt mänsklig. Do not give up, stay strong. Kram!
kramkramkram på dig! hoppas det vänder för dig snart och att du får må bra mest hela tiden<3
Kram
Tyckte detta var ett underbart inlägg! (även om det var hemskt. Hoppas du förstår vad jag menar) ett sådant inlägg var precis det du behöver. Lite avskrivning om hut det egentligen står till och visa värden att du är som vem som helst. Tror också att många tror du är perfekt men tror det beror mycket på hur du skriver. Men inte att ditt privatliv ska skrivas ut här som en öppen bok då du har mer läsare än vad vi små bloggare har. Men tucker det är bra att se lite hur du känner och tycker, inte bara dina kläder och fikor (även om de är trevliga de med!)
Hoppas di får en underbar resa och mår bättre när du är hemma och får se detta! Stor kram Stephanie
Jag har sedan 8 månader tillbaks brutit upp helt med min pappa också. Även han alkoholiserad och han har helt enkelt svikit mig för många gånger. Jag orkar inte bli besviken mer av honom.
Mitt i allt det där försöker jag anpassa mig till livet runt om kring och driva mitt företag, och prestera på tävlingar. Det är mycket. Och ibland känns det som det är för mycket.
Ena dagen ifrågasätter man sin egen mentala hälsa och funderar på att lägga ned allting och den andra dagen sitter man i solen med en kaffekopp på magen och tänker “Joråsåatteh… Man är nog ett geni ändå”
Jag tror vi har lite samma känsla just nu! Keep it up. Be strong, girl.
Följ mig på instagram =) darkangel4U heter jag
Du är stark, det blir snart bättre. Jag vet själv hur det är att ha en alkoholiserad pappa. Man känner sig sviken och lämnad, och hur mycket man än försöker prata med honom känns det som att det inte går fram. Skrev ett inlägg om honom, och om alkoholism i allmänhet, jag tror många som är eller har befunnit sig i samma situation känner igen säg. Jag har fortfarande inte lyckats bearbeta mig igenom min pappas alkoholism, är fortfarande lika förvirrad kring om jag ska acceptera honom för den alkoholist han är för att fortfarande ha möjligheten att umgås med honom eller om jag ska lämna honom bakom mig, fast vet inte om jag skulle må bättre av det.
http://amandak.webblogg.se/2010/june/hur-ser-manniskor-pa-alkohol-egentligen.html#comment
Ibland kan de vara så att man hela tiden haft ett stort mål i sitt liv, som i ditt fall kanske är att blir stor bloggare, ha pengar, göra roliga saker, ha snygg kille och massa fina kläder. Men när man väl har uppnåt det och är i den “drömmen” så förväntar man sig att vara riktigt lycklig.. men i många fall blir “drömmen” inte som väntat. Vet inte om du har kommit iöverfund med det än men livet du lever är “en dröm” för många och du kanske känner att du inte räcker till eller att du borde vara riktigt glad för livet du har men känner inerst inne att de inte ger sann lycka!
Jag gillar dig. Jag tror på dig. Men kom först iöverfund med vad du vill med ditt liv och inte en “dröm” utan en verklighet som gör dig lycklig pårikitgt!
Utseende har inget med lycka och göra även fast du kan vara en av de vackraste jag sett! kram
Det är tufft. Jag har själv (försökt) bryta med min pappa flera gånger under de senaste fem åren. Han är också alkoholiserad och har även en allvarlig psykisk sjukdom. Jag brukade intala mig själv samma sak; att det var sjukdomen som talade.
Det är svårt att ge upp helt. Jag har, varje gång, haft hoppet kvar om att “nästa gång blir det annorlunda” och att han på något mirakulöst sätt skulle bli frisk.
Det kommer fortfarande stunder då jag önskar att han kunde skriva och fråga hur det är eller i alla fall fråga hur hans enda barnbarn(på 14mån) mår. Kanske till och med föreslå att han någon gång skulle vilja träffa sitt barnbarn, även om jag aldrig skulle gå med på det.
Jag skulle vilja säga att det blir bättre men saker är inte alltid så lätta. Kämpa på!
Quit the blog then, stupido.
Hej! Hoppas allt går bra med dig och att du bara tänker på dig själv och ditt eget bästa framförallt annat!! Du verkar vara en super go och fin tjej och derför er det så trist och tråkigt om du inte har det bra. Varma kramar Jenny :)
Hej kenza!
jag tycker att du ska maila mig på [email protected]. Jag är lika gammal som dig om min pappa är väääääääääääärldens gossigaste, MEN han är alkoholist. Jag VET verkligen hur det är och det är väldigt jobbigt att prata med kompisar om det här för man har levt med det så himla länge så det känns liksom som att man fånar sig och tycker synd om sig själv. Plus att när pappa får sina bättre dagar så tänker man att man är SÅ töntig som sitter och tycker synd om sig själv. Min pappa ringer väl mig i tid och otid och pratar om att han ska ta livet av sig och vad sjutton ska man göra? När jag kommer upp till honom för att trösta och hjälpa gråter han bara hejdlöst och det känns liksom som att jag är hans förälder. Hur som haver skulle det betyda jätte mycket för mig att prata med någon som sitter i samma siyuation, som förstår EXAKT. Hör gärna av dig. Kram Julia som förstår…..
Vi älskar dig Kenza, hur du än mår.
Som sagt, ingen är felfri. Kenza, om du vill lösa problemen så är alkohol nog den sämsta lösningen justnu. Drick dig inte bort från världen, vakna upp och inse att man ibland inte känner sig på topp, men då får man helt enkelt göra det bästa utav det. Använd inte alkohol som lindring. Du kanske känner dig bra nån timma, men ångesten lär komma tillbaka.
Det är du och endast du som målat upp denna perfekta bilden av dig själv. Du styr din blogg. Det gör inte vi. Vad du väljer att skriva att som sagt helt upp till dig. Vill du verka som en vanlig människa som faktiskt kan må dåligt, var mer personlig i din blogg. Det betyder inte att man ska berätta hela sitt liv. Men försök att inte vara så jäkla utseende fixerad hela tiden. Det är det enda din blogg går ut på. allt festande och poserande framför kameran gör att vi tror att du är så himla perfekt. För det är den bilden du ger oss. Du är inte den enda som är förvirrad ibland och mår dåligt så det är inte det minsta synd om dig. That’s life. Men att försöka framstå som Miss Perfect för oss hjälper inte dig alls. Visa att du är en människa
bra inlägg!
*tusen kramar till dig*<3
du är stark, du klarar det!
du kan va världens vackraste människa på utsidan och jag tvivlar inte en sekund på att du är likadan på insidan.. massa kramar till dig <3
Titta på alla fantastiska läsare!! Jag blir rörd av i princip alla kommentarer, du har ett enormt stort stöd från oss Kenza. Jag tycker du borde ta ett break från bloggen nu när du är i London, koppla bort den helt! Vi ska ingenstans..
be strong girl
Be strong girl <3
Ta hand om dig och ta din tid att fundera, ibland behöver man landa lite, hoppas allt löser sig snart! :)
Kramar
Hej Kenza, jag vill bara säga först att jag har nog alltid trott att du har varit den lyckligaste människan på jorden men när jag läste det du skrev bröts jag av tårar. Det är så att min pappa är också sjuk och jag kan knappt minnas sista natten han har kommit hem utan att han har varit full. Han är nog en av de underbaraste människorna på jorden när han inte har druckit, men när han väl får i sig alkohol så gör giftet honom till en person jag hatar mest i hela världen. Kommer aldrig glömma vad han gjorde till mig när jag var liten och vad han har sagt. Och jag kommer absolut heller inte glömma vad han gjorde mot min kompis som jag skäms för så himla mycket. Min mamma blev svårt sjuk pga honom så jag kommer knappt ihåg min mamma då jag var 5-7 år då hon alltid låg i sängen och bara sov medan min pappa jobba från tidigt på morgonen till sent på natten. Jag tror nog att jag aldrig kommer få den pappa och dotter relationen jag hade när jag var liten, då han var min bästa vän. Men ju äldre jag blev desto mer förstodd jag våran situation i vår familj och det fanns en natt som jag aldrig kommer glömma, den natten han gjorde något mot mig som har förändrat våran relation och kontakt med varandra. Varje dag går jag runt och tänker på den natten. Ifall han inte börjar minska med alkoholen kommer han börja i ett alkohol läger där han troligtvis lär sig att sluta dricka, men isf kommer vi inte att träffas på 1 år. Men jag vill hellre inte träffa honom på 1 år än att mamma väljer att skilja sig med honom för då skulle mitt liv vara ett riktigt katastrof. Jag vet helt ärligt inte vad jag ens vill längre, har ingen lust till något alls. Men jag önskar dig verkligen det bästa för att du verkar vara en så underbar person och förtjänar verkligen det bästa med din pappa! Jag önskar egentligen alla en riktigt bra relation med sin pappa! :) Stay strong Kenza, vi alla går igenom svåra tider i våra liv! Låt inte en sak trycka ner dig, det finns så mycket fler saker som kan få upp dig och må bra! Önskar dig allt väl! Kram
Var stark Kenza, alla går igenom svåra tider du är inte ensam om det. Du har flera tusen läsare och ca 95 % utav oss beundrar dig och verkligen gillar dig. Sedan finns det hatare ja självklart, men det är dom personer som inte har något bättre för sig, som känner att ifall jag trycker ner en person så mår jag bättre, skit i dem. Dom får allting tillbaka rakt i deras ansikte så småningom, vare sig det är om en vecka, måndad, eller ett år. Vad jag vill säga ar att du är en fantastisk person Kenza, självklart så lever inte du heller ett perfekt liv du är en vanlig människa precis som oss, men var stark för vi är flera 100 000 som stöttar dig, du är bäst Kenza! <3
Hej!
you are beautiful no matter what they say! <3 Who run the world girls! What does'nt kill you makes you stronger! Girl you're amazing! JUST THE WAY YOU ARE!
Ta hand om dig! Och låt musik och vänner hjälpa dig!
Styrkekram!
Uppskattar verkligen allt du skrev, tyckte själv att din blogg har varit lite nere och undrade varför, men nu vet jag och alla dina läsare varför. Du är hur stark som helst som har en sån stor blogg och lite förvirrad. KRAM
Jag förstår dig helt och hållet hur du känner och det är jättebra att du säger detta så folk vet och inte bara antar saker. MEN att du själv räknas vara perfekta Kenza är ju för att du aldrig skriver något personligt så folk ser bara det ytliga. Var lite mer personlig som nu, öppna dig så ska du se det blir bättre även om jag förstår att du är rädd för det för att du van bli besviken och sårad. Låt inte en människa som super trycka ner dig. Såna människor har inte makten över sig själva, det har flaskan. Tyvärr även om det är din pappa så gör du rätt i att säga upp kontakten, man mår bara dåligt av att vara nära en sån människa och blir bara ännu mer sårad. Tiden läker alla sår även om den inte gör det helt. Jag vet att det inte hjälper att fly, man måste bearbeta sina känslor. Men bättre mår man av att åka iväg!! Du kommer må bättre och ta vara på alla otroligt fina människor du har omkring dig. Alla har inte det. Du har ju en underbart liv och har haft sån tur så var glad ändå Kenza! Helt perfekt och felfritt kan ju inte ens ditt liv vara. Men tänk som jag alltid gör när jag mår dåligt över nåt – Det finns dom som har det mycket mycket värre!! Kram på dig
Du är grym Kenza!!
Allt ordnar sig med tiden ska du se, varma kramar från mig!
Kom igen Kenza, du kommer klara det, det kanske tar sin tid men du är en tuff tjej(: Och även om du inte skriver fyra eller fem inlägg per dag så tycker vi alla om din blogg och vi kommer inte sluta läsa den bara för det, för du är grym och jag är säker på att alla tänker likadant. Om vi forsätter att läsa din blogg det är för att vi tycker att den är fantastikt så som den redan är. Kram.
Kenza, we love you****
You go girl!
ja tänker inte skriva något långt inlägg som om ja känner dig. jag kan bara säga att din blogg är den ja följer mest och jag förväntar mig inte att du ska va på topp hela tiden! ta dig tid att må bättre!!<3
Kenza, förstår av dina inlägg att du gått igenom något riktigt hemskt, men trots att du inte lägger ner lika mycket tid på bloggen som innan tycker jag fortfarande det är så himla roligt att läsa om dig och din vardag så tro mig, du har läsare vilket som!!! :) eftersom du är en så härlig person! Älskar dig blogg!
Gud vilken fin bild
Hej! Vad fint du skrev! Alla har vi våra nedgångar, fast att man tror att “alla andra verkar vara så lyckliga alltid”. Gick och tänkte lite igår på alla elaka människor jag faktiskt stött på ibland, som medvetet fått mig att tvivla på mig själv,jag har känt mig nedtryckt hela min uppväxt faktiskt och inte förrän nu börjar jag hitta min egna vilja. Men sen tänkte jag även på att om det inte vore för dem så skulle jag inte blivit en så pass bra människa med fötterna nere på jorden som jag är idag.Det är samma sak för dig! Motgång leder till framgång! Använd de mindre roliga erfarenheterna från livet till att göra dig mer viljestark! Även om du inte känner så nu. Och kom ihåg att det är ok att ligga framför soffan och kränga godis tills du mår bra igen! Man behöver inte alltid vara glad och ball! Vi skiter i alla krav <3 Krya på dig
Du är fin <3
I loved it!!!!
I’m posting looks from Los Angeles and summer accessories:
http://www.thegavlaks.com
Det är skönt att veta att även den perfektaste människan kan må dåligt. Och härligt att du vågar dela med dig. Vi läsare älskar dig oavsett om du skriver eller inte. Ta den tid du behöver, vi kommer fortfarande finnas här och läsa din blogg. Se till att ta hand om dig själv, vi vill inget annat, så kosta vad det kosta vill! Bara du mår bra! :)
Känn ingen press med bloggen, din hälsa kommer före allt!
Hello Kenza,
I want to say i know exactly how you feel because my dad is alchoholic and i know all those problems you have crossed.
The only thing you need to do is STAY STRONG BECAUSE YOU CAN DO THIS, LIFE GOES ON !!!
Kisses and hugs to you! ♥♥♥
Det är första gången jag kommenterar din blogg. Jag läser inte varje dag, men tycker det är roligt att se dina snygga outfits och vackra bilder. Har man ingen klädinspiration är det bara att knappa in sig på kenzas.se. Jag säger inte det för att lägga mer press på dig, utan för att jag verkligen uppskattar din blogg och det skulle vara väldigt tråkigt om du bestämde dig för att lägga av. Vi går alla igenom jobbiga faser i livet, själv har jag kämpat med depression, låg självkänsla och kontrollbehov i många år. För mig hjälper det att skriva. Jag måste säga att jag uppskattar att du skrev det här inlägget, det är personligt och det är personliga inlägg som gör en blogg intressant. Mår du dåligt, säg det, skriv det, visa oss det. Ingen är perfekt, ingen ska behöva vara perfekt. Vi läsare tycker om dig för den du är, vare sig du har bra eller dåliga dagar. Så var inte rädd för att visa de sidorna av dig själv, vi uppskattar dem, det gör dig bara mer mänsklig och lättare att relatera till. Är det något som är tråkigt, så är det att läsa om en perfekt isprinsessa! Så mer Kenza och mindre perfekt :)
Tack för en bra blogg!
Hej! det är nog ingen som förväntar sig att du ska vara perfekt utan det är nog du själv som framställer dig lite så när du skriver om allt roligt du gör, dina härliga vänner och visar massa snygga bilder på dig själv, men att du öppnade upp dig såhär visar bara att du är precis som alla andra och att alla har sina egna problem, det finns ingen som lever ett perfekt (vilket man nästan kan tro lite av din blogg) så gör bara vad du känner för och lev hur du vill och blogga hur mycket du vill, jag tycker iallafall att det var bra och modigt att du visar en annan sida av dig själv. Det är så lustigt hur man tror att man känner dig genom din blogg, det vet ju alla att så är det inte, så därför är det väldigt intressant att höra även om sådant här och du inspirerar och hjälper säkert jättemånga! har själv en alkoholiserad pappa så vet vad du snackar om. Och som jag avundas hur du format ditt liv! jag är en driftig tjej som älskar att arbeta men trots att jag befinner mig i norge och tjänar lite mer än vad jag skulle hemma så står man ju och måste prioritera saker, nya skor eller ny väska? eller skita i båda och lägga pengarna på en klippning ist? nu är ju inte pengar allt, men tänk vad bra du har det som får arbeta med någonting roligt, du väljer själv liksom och kan vara flexibel och resa när du känner fört, det är min dröm! lycka till och hade så himla bra nu! :D tack för mig
Ta hand om dig <3
“Be strong girl” Du är människa du med. Hade livet vart på topp hela tiden hade man ju inte haft något att jämföra med och heller då inte vetat att det var så bra som det var!
Vi ska inte heller någonstans! Ha så kul i London. Kram på dig
Glöm aldrig att det är DU som är huvudpersonen i ditt liv, därför måste DU ta hand om dig själv minst lika mycket som du tar hand om dina nära och kära.
Den viktigaste relationen du har i ditt liv är relationen med dig själv. För vad som än händer,kommer du alltid att vara med dig själv.
Känns skönt att veta att alla har problem, ser bara upp till dig mer när du är såhär ärlig och man relaterar till hur du känner :) Lycka till Kenza!
En till kommentar i mängden ska du få av mig, underbara fina snälla & inte perfekta Kenza! Alla har vi tider då vi måste bara helt enkelt stanna och se hur det går, och inse många saker! Klart du inte är perfekt! Ingen är det, och varje mennskliga varelse vet det! Vi alla har ett tålamod åt dig just nu till 100! Du har fått oändligt många kommentarer som bevisar att det finns människor som verkligen bryr sig om hur du mår, och du har alldeles säkert fler där omkring dig som gör det. Största delen av oss har inte träffat dig ,men tror endo på dig. Din blogg är verkligen jätte underbar, och du behöver inte ens försöka framstå som en intressant, snygg, rolig eller något annan, för att få det att funka. för du är så go endo! Det kan vara riktigt knepig att skriva blogg, vilket jag kan säga av erfarenhet! Du kommer att klara av det, det vet jag. Tillsammans med människor som bryr sig om dig kan du inse saker du behöver hitta, och gå vidare i livet. Verkligen jag menar det; Ta hand om dig själv och lova att njuta till 100 procent på resan till London!♥
Hej kenza! Jag har läst din blogg ett par år men aldrig kommenterat förrän nu. Jag kan inte relatera till alkoholism, men däremot känslan att behöva vara till lags. Sedan barnsben har jag alltid varit mån om att alltid ge en bra bild av mig själv utåt, och aldrig talat om saker som kan få andra att se ner på mig. Jag har alltid jämfört mig med andra, både utseendemässigt och personlighetsmässigt. Nu när jag börja komma upp i åren (är 26) har jag insett värdet i att kunna slappna av och vara den person som jag mår bäst av att vara snarare än vem jag vill att andra ska tycka att jag är. En del i detta är att uppskatta människor som vet vilka de är och vågar vara det fullt ut. Dit räknar jag definitivt dig. Jag önskar att jag i din ålder haft samma självinsikt och vågat leva livet fullt ut, svordomar, rökning, fylla, flummiga poser, självironi och öppenhjärtighet till trots. Det går inflation i glättiga modebloggare som försöker ge en perfekt bild av sig själva och detta lockar inte mig som läsare. Du är ung och modeintresserad, men framförallt är du skönt avslappnad och flummig. DET är anledningen till varför jag läser din blogg. Fortsätt vara dig själv, high AND low, så behåller du mig som läsare. Hoppas du mår bättre snart, men om inte så låt det vara så och ta hand om dig själv istället för bloggen, det kommer du tjäna på i längden. Puss och kram från en erfaren självkritiker!
Kenza, din blogg handlar om dig och om du vill skriva av dig ibland ska du veta att det är helt okej. Om du inte vill är det också helt okej. Styrkekramar till dig fina Kenza!
Tänkte skriva “jättekul med ett sånt här inlägg”, men det är det ju så klart inte. Har själv tampats med alkoholism och psykisksjundom i min närhet och det tär så in i h*lvette. Vad jag menade var, att det är skönt att fä veta varför du kanske upplevs lite frånvarande, och personligen föredrar jag verkligen en bloggare som inte är helt felfri och visar några andra sidor.
Så man kan förstå och relatera. Visar en person enbart upp det positiva visar man ju i regel inte lika mycket hänsyn som om man får se en kämpigare sida.
En bloggpaus låter helt rätt! Ta den tid du behöver tills lusten kommer tillbaka. Om det bara känns som ett tvång att blogga kommer du nog snart bara känna onödig avsky.
Hoppas allt löser sig på bästa sätt och att du mår bättre snart! Ha så kul i London.
Ibland måste man få må dåligt. Man måste ha sina ups and downs för att kunna njuta utav livet när det är som bäst! Njut utav helgen och ta vara på dagarna som de kommer. Bästa Kenza
HAHAHAHAAHHAAHHA, förlåt att jag skrattar, men jag skrattar inte åt dig kenza! tvärtom, stolt över dig.
Jag skrattar över kommentarerna, halva Sveriges befolkning har en pappa som är alkoholist visade det sig och alla ”förstår” haha, lol.
Hej! Jag tror jag kan förstå hur du känner, jag har nydligen förlorat en mycket nära familjemedlem, och så fort jag är ensam så kommer den där tomma äckliga känslan när allt känns skit. Jag har också alltid varit väldigt emot kuratorer och sådant, men har förstått nu att det kan vara skönt att prata med någon som kan se saker ur ett annat perspektiv. Men det skiftar ju också från person till person. Men ett tips från mig till dig, är att prata med någon, eller meditera och fundera ut vad det är som gör så att du mår dåligt.
Och jag tycker inte du ska känna någon press över att vara perfekt och välmående här, för din hälsa är så mycket viktigare än bloggen. Ärligt.
Stor Kram
– Stå på dig i ditt beslut att inte ha kontakt. Var konsekvent. Ställ tydliga krav. En relation man inte mår bra av ska man inte acceptera. Noll tolerans.
– Håll ut. Den första tiden (året/åren) är jobbigast vid en bruten kontakt. Skuldkänslor, den invanda oron etc. Men allt eftersom tiden går känner du hur mycket du själv vinner på det. Lugn, självkänsla, självförtroende, makt över ditt nu och din framtid. En kaosfri tillvaro är underbart!
– Gå i samtalsterapi. Vänner att prata med är guld, men med ett proffs kan du reda ut mycket och lära dig ett och annat om dig själv.
Jag själv sade upp kontakten med min numera döende alkoholistmamma för åtta år sedan (i högstadiet) och min alkoholistpappa hade jag inte mycket kontakt med innan han dog. Jag är fruktansvärt stolt och glad över att jag satte stopp för det dåliga i mitt liv. Jag mår så mycket bättre nu!
Vi alla vill ditt bästa! Om du inte har inspiration ta en paus! Det är du värd, och det är okej. Glöm inte att det är okej att inte skriva . Vi älskar dig xx
Låter som orden är tagna ur min mun, förstår precis vad du menar, jag har samma problem med min underbara pappa som tyvärr har haft den otur att bli alkoholist. Det är hemskt och orättvist. Och man kan aldrig vara riktigt lycklig, eller glad för oron finns alltid där… Glöm inte att tänka på dig själv!!!
åh, ta hand om dej, be strong. Due e en superbra förebild! <3
åh, ta hand om dej! be strong, due e en superbra förebild! <3
det kan vara bra för oss läsare att se att alla “har problem” och att ingen lever ett perfekt liv, stå på dig och skriv hur du känner, inte vad som förväntas att du ska skriva:)
ingen har det lätt i livet, alla har det svårt, vissa är mer öppna andra e tysta, det är endå bra att skriva hur man känner och så, ja har också en blogg där ja brukar skriva om mina känslor för mitt liv har varit ganska nere just nu, exakt som du skrev vilka val man än tar så verkar de som allt blir fel, ja har lidit utav ångest i ett år nu, och jag lider varje dag och har det väldigt dåligt i familjen just nu, ja trycks ner men ja vet att jag är stark och ja går bara upp upp upp!! ja har verkligen ingen alls, ja har ingen inte ens en vän att vända mej till, min enda syster hatar mig, jag är ensam men endå känner jag mig stark förstår inte hur ja klarar av det.. precis fyllt 18 år, och är så olycklig ja tycker att ja är för ung för att känna sån här deprission men livet kan inte alltid vara en dans på rosor, och ja hoppas att en dag det kommer nån som älskar mig som kan rädda mig. du är underbar och du är en insperation och en superbra förebild, jag älskar dig och jag är så glad att du skrev detta, fick mig verkligen inse att jag inte är ensam.. fortsätt med det du gör var stark <3
Hej Kenza. Jag har en väldigt liknande situation med en far som är sjuk och djupt deprimerad. Jag är 28 år gammal och har för ett halvår sen brutit med min pappa efter sååå många år (10år) av försök att ‘fixa’ honom, rädda honom. (du kanske tror att det bara är yngre tjejer som följer dig men nej, jag tycker du är väldigt genuin person och hittar mycket inspiration vad gäller mode i din blogg.) Men vad jag vill säga är att jag vet hur det är, vad du går igenom och jag vet hur ont det gör. Att jag från att ha varit pappas flicka , sett upp till pappa, till att se honom vara som en hemlös, uteliggre, falla i mina ögon helt i hållet.. Fruktansvärd chock och besvikelse.. Det enda rådet jag har till dig är att fortsätta leva DITT liv.. Din pappa har gjort sina val i livet och HAN får stå för dem.. Du har nu chans att göra dina val i livet och leva så som DU anser är rätt.. Det är lättare sagt än gjort men du måste helt enkelt acceptera det du inte kan förändra.. Jag har så klart fortfarande svårigheter med att inte ha min pappa i min närhet men jag hävdar att det är en fråga om VAL, du kan göra ett val för DIG, välja dig själv, ditt liv, din sambo( ni e sååå gulliga plus att jag gillar att han e jugge för att jag e jugge hahha ;) ) Du har ETT liv, lev det så som DU anser är bäst och låt inte någon hindra dig eller stå i din väg om det så ens är din far, ditt kött och blod. Ok nu låter jag som värsta morsan men känner för dig o lider med dig… Så, det var det jag ville säga :) Blev ett långt brev haha! :) Vore kul att prata vidare om du vill, maila mig gärna om du vill eller har frågor. Lycka till och varm kram! <3