• header

Search Results: h


THE LAST 2 DAYS

The day we got home

Idag är vår lille kille 4 dagar gammal och vi har varit hemma i 2 dagar. Han föddes ju tidigt på fredag morgon, sedan stannade vi på BB två nätter och fick åka hem söndag. Att lämna hemmet som bara Kenza och Aleks i torsdags och sedan komma hem igen som en familj på tre var en väldigt mäktig (och konstig!) känsla. Så vad har vi gjort sedan dess då? Jo, vi har myst, bytt en miljard bajsblöjor, ammat, försökt lära oss alla hans signaler, kollat så att han andas sisådär 70 ggr i minuten, legat hud mot hud, stirrat på honom och bara beundrat hur jäkla fin han är…

Så fort han kom upp på mitt bröst så tog han tutten och jag är väldigt glad över att amningen fungerar så bra. Det gör fortfarande svinont första sekunderna men det känns bättre för varje dag. Vi har en väldigt matglad kille och idag på återbesöket fick vi veta att han redan passerat sin födelsevikt igen (han tappade knappt 100g första 2 dygnen på BB). Nu är han uppe på över 4.2 kg, stora pojken! :-)

// Today our little guy is 4 days old and we have been home for 2 days. As you know he was born early on Friday morning, then we stayed at the hospital for two nights and went home on Sunday. To leave our home on Thursday as Kenza and Aleks, and then come home again as a family of three was a huge (and weird!) feeling. So what have we been doing since then? Well, we have been cuddling, changing a billion diapers, breastfeeding, trying to learn all his signals, checking his breathing like 70 times a minute, been skin to skin with him, starring at him and just admiring how beautiful he is…

As soon as he got up on my chest, he wanted to breastfeed and I’m very happy that part has been working so well. It still hurts like hell the first seconds but it feels better for each day. Our boy loves to eat and today at the check-up we found out that he has already gained pass his birth weight (he barely lost 100g the first 2 days at the hospital). He weighs more than 4.2 kilos now, big boy! :-)

Introducing Bebor to Mani

Såg att några av er är nyfikna på hur Mani tagit emot vår nya familjemedlem och jag kan med stor lättnad berätta att han tagit allt väldigt bra! Jag var ju väldigt orolig för detta innan men han är väldigt glad runt honom och vill vara med hela tiden. Vi är väldigt noga med att låta honom vara med också på allt vi gör så att han känner sig delaktig. Och så turas vi om att mysa och leka med honom så att han känner att allt är som vanligt, bara lite bättre. :-)

Tror verkligen att han känner av att Bebor är en av oss. Luktar han som oss kanske? För Mani har varit totalt ointresserad av andras bebisar.

// I saw that some of you are curious about how Mani has accepted our new family member and I can gladly tell you that he has taken all this very well! I was very worried about this before but he is very happy around him and wants to be with us all the time. We let him join us on everything we do so that he feels that he is a part of this. And then we also take turns on cuddling and playing with him so that he feels that everything is still the same, only a bit better. :-)

I really believe that he can feel that Bebor is one of us. Maybe he smells like us? Because Mani has been completely uninterested of other babies.

First walk with my little family

Igår tog vi försiktigt vår första lilla promenad runt kvarteret. På BB förklarade de hur bra det är att vara uppe och gå lite (om man orkar) för det påskyndar läkningsprocessen, så både igår och idag har vi gått en kort liten promenad. Väldigt sakta såklart eftersom att jag fortfarande har ont i underliv och rumpa. Idag kan jag dock sitta utan att vilja skrika så det går åt rätt håll, bad barnmorskan ta en titt på återbesöket idag och hon sa att mina bristningar (jag sprack grad 2 av 4) läker fint. Fick en bedövningsgel av henne att ha på mina gigantiska bindor och det hjälper också. Skönt.

Är lite chockad över hur ont jag haft dagarna efter förlossningen, varför hör man inte så många prata om detta? Framförallt fredag efter förlossningen samt under lördagen så hade jag fruktansvärda eftervärkar (livmodern som drar ihop sig, och det kickas igång av amning också så både bröstvårtor och livmoder gjorde skitont), för att inte tala om hur allt känns mellan benen. Ont att gå, ont att sitta, ont att gå på toa…. Det har varit, och är fortfarande, riktigt tufft. Värt det såklart men jäklar vad med kredd vi kvinnor ska ha som går igenom detta. Fan vad starka vi är!

// Yesterday we carefully took our first little walk around the block. At the hospital they explained how good it is to be up and walk a bit (if you can) because it speeds up the healing process, so both yesterday and today we took a short little walk. Very slowly of course since I still have pain in my vagina and butt. Today I can sit without wanting to scream though so it’s moving towards the right direction, and I asked the midwife to take a look down there today and she said that my wounds are healing well. I got a gel to use on my giant pads that helps as well.

I’m a bit shocked how much pain I’ve had the days after birth, why don’t people talk so much about this? Especially Friday right after birth and during Saturday I had really painful “after contractions” (it’s the uterus that is going back to its regular size, and breastfeeding stimulates that so both nipples and uterus was hurting so much), and not to talk about how everything felt between the legs. Painful to walk, painful to sit, painful to go to the toilet…. It has been, and still is, very tough. It’s worth it of course but wow us women should get so much cred for going through all this. Damn we are so strong!

Hemsk kväll

Jag är så jäkla ledsen. Nu ikväll har vi behövt handskas med en gammal stalker som kommit hit från Italien för att leta reda på mig. En man i 40-årsåldern som för några år sedan skickade brev, trosor, mail, ringde…. Trodde allt var över men nu dök han upp här. Här i Vasastan. På min gata. Det senaste dygnet har han ringt till vad han trodde var mitt nummer (men det var Aleks nr) 32 gånger, och på eftermiddagen skickade han meddelanden om att han stod utanför och väntade på mig. Aleks fick tag på honom runt hörnet nu ikväll och vi kunde ringa polisen som tog in honom. Han erkände för polisen att han är “kär” i mig och på mobilen fanns massa bilder på mig. Mig och gravidmagen. Fyfan. Jag bröt ihop totalt.

Vet inte vad som kommer hända nu eller vad som kommer hända med anmälan. Jag hoppas han åker tillbaka och aldrig hör av sig igen. Polisen var iallafall väldigt förstående och tog detta på stort allvar, sa att jag måste ringa dem igen vid minsta lilla kontakt.

Jag känner mig så utsatt och så fruktansvärt rädd. Och arg, arg för att detta stressat upp mig och gett mig kramper i magen medan jag bara borde gå omkring här lugn och avslappnad och invänta min bebis. Jag berättar detta här för att markera att detta inte är okej, och jag känner mig lite tryggare när jag vet om att alla ni vet detta också.

Det kommer bli svårt men jag ska försöka släppa detta nu och fokusera på min förlossning och mitt barn. Det är det enda viktiga.

// I am so damn sad. Tonight we had to deal with an old stalker who has travelled from Italy to find me. A man in the 40s send me letters, panties, e-mails, called etc a few years ago.. I thought it was all over but now he showed up here. In Vasastan. On my street. The last 24h he has been calling what he thought was my number (but it was Aleks number) 32 times, and in the afternoon he sent messages saying he was outside waiting for me. Aleks caught him around the corner now in the evening and we could call the police who took him in. He confessed to the police that he is “in love” with me and on his phone there were pictures of me. Me and my pregnant belly. This made me break down. 

I don’t know what’s gonna happen now or what’s gonna happen with the police report. I hope he goes back and never contacts me again. The police were very understanding and took this very seriously, told me that I have to call them again if he ever contact me again.

I feel so exposed and so scared. And angry, angry that this has stressed me and given me cramps in my belly while I should just walk around here calm and relaxed and wait for my baby. I’m telling this here to mark that this is not okey, and I feel a bit more safe knowing that all of you know this too. 

It’s gonna be tough but I’m gonna try to forget this now and focus on labour and my child. That’s the only important thing.

SUMMER LUNCH

Summer lunch with the girls <3

Hej hjärtan! Äntligen fredagskväll!! Ska ut och RÖJA ikväll! Haha nää precis som våra andra fredagar så ska vi ha hemmakväll, titta på Let’s Dance och äta något gott. Ines och Daniel kommer förbi strax och joinar oss! Det lär väl bli Birkastans Pizzeria som alltid. :-)

Har ni haft en bra fredag? Min har varit bra! Jag har poddat (vi gästade Rebecca & Vanessas podd samt spelade in ett backup-avsnitt till vår egna podd för veckan jag föder), varit på ett lunchevent och sedan……HÄMTADE VI VÅR NYA BIL!! Mer om den senare.

Här ovan har ni lite bilder från i onsdags då Dani bjöd in på sommarlunch i Rosendals Trädgård. Så himla fint där, och så mysigt att sitta och gosa med lilla Vivi. Hon är ju verkligen världens sötaste bebis, älskar hennes ansiktsuttryck hon gör hela tiden haha. <3

// Hi babes! Finally Friday night!! I’m gonna go out and PARTY tonight! Haha nah just like all our other Friday’s, we’re gonna have a night in and watch Let’s Dance and eat something nice. Ines and Daniel are coming over to join us soon! I guess we’ll be visiting Birkastans Pizzeria as always. :-)

How was your Friday? Mine was good! I’ve recorded podcasts (we were guests at Rebecca & Vanessas podcast, and we also recorded a back-up episode for our own podcast for the week I will give birth), been to a lunch event and then…….WE PICKED UP OUR NEW CAR!! More about it later.

Here you have some photos from Wednesday when Dani invited us to a summer lunch in Rosendals Trädgård. It’s so beautiful out there, and so cozy to sit there and cuddle with little Vivi. She truly is the cutest baby in the world, I love her facial expressions haha. <3