Search Results: hair

GRAVID VECKA 22

129 DAGAR KVAR / 129 DAYS LEFT

Bebors status: Barnet är nu ca 26 cm långt mellan huvud och fot och väger ca 450 gram vid veckans slut. Barnet växlar mellan att vara vaken och sova och har redan en egen dygnsrytm. Rörelserna har nu ett syfte: att öva motoriska färdigheter och koordination. Håret växer på barnets huvud men är fortfarande vitt eftersom pigmentet inte har utvecklats ännu. Nu börjar en period där barnets hjärna börjar växa och utvecklas snabbt. Apparna säger att Bebor nu är lika stor som en aubergine eller en papaya!

Bebor’s status: The baby is now about 26 cm from head to toe and weighs about 450 g by the end of this week. The baby is switching between being awake and asleep and already has it’s own circadian rhythm. The motions now have a purpose: to practice motor skills and coordination. The hair is growing on the baby’s head but is still white since the pigment hasn’t developed yet. Now starts a period where the baby’s brains start growing and developing rapidly. The apps says that Bebor is now the size of an aubergine or a papaya!

Min status: Går in i ny vecka på måndagar så vi är halvvägs i vecka 22 nu! Några appar räknar lite olika, ena säger att jag är i 5e månaden och andra att jag är i 6e. Hur som, det är svårt att greppa att jag, om allt går som det ska, blir mamma om bara några månader. Kommer det gå såhär fort hela tiden? Eller kommer det sakta ner mot slutet? Annars så mår jag MYCKET bättre denna vecka. Har inte kräkts en enda gång och har bara haft 2 “episoder” av min ögonmigrän. Aptiten och hungern börjar komma tillbaka och jag lyckades till och med äta fisk. Vågen står fortfarande på minus men jag har gått upp ett kilo senaste veckan så det går åt rätt håll och det är jag väldigt glad för! :-)

My status: I enter a new week on Monday’s so we are halfway through week 22 now! Some apps counts differently, one says I’m in 5th month and one says I’m in 6th. Anyway, it’s hard to believe that I will become a mother in just a few months (if everything goes well). Will time go this fast all the way? Or will it slow down towards the end? I feel A LOT better this week. I haven’t vomited not even once and I’ve just had 2 “episodes” of my eye migraine. The appetite and hunger is starting to come back and I even managed to eat a fish. My weight is still on minus but I’ve gained 1 kilo the past week so it’s going towards the right direction and I’m very happy about that! :-)

Övrigt: När är det dags att börja inhandla grejer till Bebor? Får frågan hela tiden om vad vi köpt men vi har inte köpt något än, förutom några små bodysar i början av graviditeten. Känns så konstigt på något sätt att gå och kolla på vagnar och sånt redan, som att vi inte alls är där än och inte ska tro att det faktiskt kommer komma en bebis. Mina hjärnspöken antar jag. Vi tänkte iallafall börja med att kolla efter en ny bil som vi alla får plats i!

(PS. Nu blev det en “gammal” bild igen, jag vet. Bildrna är tagna för nästan 2 veckor sedan alltså i v20. Förlåt för det. Nästa vecka lovar jag att posta en uppdaterad magbild! Skulle dock säga att magen ser likadan ut nu. :-))

Other: When is it time to start shopping for Bebor? People ask me all the time what we have bought but we haven’t bought anything yet, except for a few bodys in the beginning of the pregnancy. It feels so weird somehow to go and look for strollers etc already, as if we’re not there at all and shouldn’t believe that a baby will actually arrive. I guess my bad thoughts are still taking over sometimes. Anyway we’re gonna start with looking for a new car where we can all fit! 

(PS. I posted an “old” photo again, I know. The photos are taken almost 2 weeks ago so in week 20. I’m sorry about that. Next week I promise I will post an updated belly photo! I would say that my bump looks pretty much the same now. :-))

Hej hjärtan! Jag var helt utslagen igår efter fredagskvällen (jag somnar vid 21 varje kväll nu så att vara ute till ett var rekord hehe) och behövde en riktig slappardag för att återhämta mig. Jag och Aleks gick en långpromenad med Mani i Hagaparken, lagade pasta med pesto och tittade på serier.

MEN nu ska ni få en liten uppdatering från ELLE-galan! I fredags var det som sagt dags för årets gala och jag började med att göra mig i ordning hos Nathalie Berzelius. Det fick bli en guldig look för att matcha klänningen och allt! Och håret fick ligga kammat bakåt. Jag kände mig så fin, Nathalie är så himla duktig! Vet inte hur hon får fram denna fina lyster. Om ni undrar över några av produkterna så får ni fråga henne på instagram. :-)

// Hi sweethearts! I was completely exhausted yesterday after Friday night (I fall asleep at 21 every evening now so being out til 1am was a record hehe) and I needed a lazy day to recover. Aleks and I took a long walk in Hagaparken with Mani, made pasta with pesto and watched series. 

BUT now I’m gonna give you a little update from the ELLE gala! On Friday it was time for the gala of the year and I started it by getting ready at Nathalie Berzelius. We did a golden look to match my dress and everything! And the hair was combed back. I felt really pretty, Nathalie is so good! I don’t know how she brings out this nice glow. If you wonder about any products you will have to ask her on her instagram. :-)

Här har ni hela looken! Min kollega och stylist Sebastian Hammarberg kom till mig för några veckor sedan med en idé om en helguldig look och tillsammans med ingen mindre än Fadi El Khoury skapade vi denna guldiga klänning med handbroderade stenar. Den blev så fin! Fadi är så duktig. Tack tack tack för att jag fick äran att bära en sån här vacker skapelse!

Skorna från Casadei var perfekta till och smyckena från Caroline Svedbom var pricken över i:et.

// Here you have the whole look! My colleague and stylist Sebastian Hammarberg came to me a few weeks ago with an idea of an all golden look and together with Fadi El Khoury we created this golden dress with hand embroidered pearls. It turned out amazing! Fadi is so talented. Thank you for letting me wear this beautiful creation!

The shoes from Casadei were perfect for the dress and the jewelry from Caroline Svedbom was the icing on the cake.

Sedan var det dags för röda mattan! Jag har lyckats få med mig Aleks på ELLE’s röda matta en gång tror jag och han var lika svårövertalad i år. Såg att någon skrev “varför lämnar din man dig på röda mattan?” haha.. Lämnar.. Alltså, vill han inte bli fotograferad så kan jag ju inte tvinga honom. Och jag klarar mig själv liksom, han behöver inte hålla i mig. Plus nu stod han ju vid sidan om och kunde ta några smygbilder på mig till bloggen. Nästan bättre ju. ;-)

// Then it was time for the red carpet! I have managed to get Aleks to walk the ELLE carpet with me once I think and he was just as hard to convince this year. I saw that someone wrote “why is your husband leaving you on the red carpet?” haha.. Leaving.. Well, if he doesn’t want to get photographed I can’t force him. And I’m fine by myself, I don’t need him to hold me. Plus now he was on the side and could take some sneaky photos of me to my blog. I mean that’s almost better. ;-)

Och så en liten rödamattan-bild som jag hittade hos Bindefeld!

Okej ja, jag borde ha övat in en annan pose. Fan, jag som hade lovat mig själv att inte bli en sån som håller på magen (muttan?!) på alla bilder. Men sen så är man där själv och vill inget hellre än att hela världen ska se ens lilla mage. Ens dyraste lilla skatt. Är medveten om att jag ser jättetöntig ut, stolt men töntig haha.

// And then a little red carpet photo from Bindefeld! 

Okey yes, I should have practiced another pose. Damn, I had promised myself to not be one of those who hold their hand on the stomach in all the photos. But then I ended up there myself and I don’t want anything else but for the world to see my little bump. My most precious little treasure. I’m aware of that I look like a total dork, proud but dorky haha.

Dags för prisutdelning! Varje gång musiken drog igång så kände jag så små sparkar. <3 Galan leddes av Kakan Hermansson. Jag älskar henne, hon är underbar. Och grattis alla vinnare!

// Time for the award! Every time the music started, I could feel little kicks. <3 The gala was led by Kakan Hermansson. I love her, she is amazing. And congratulations to all the winners!

Min stiliga man. Aleks i kostym är typ det snyggaste som finns. Eller han är ju snygg i allt men det är ju något speciellt med män i kostym, tycker ni inte? Kostymen är från Cavaliere.

// My handsome husband. Aleks in a suit is like the hottest thing I know. Well he looks good in everything but there is something extra about men in suits, don’t you think? The suit is from Cavaliere. 

Photo: Elle.se

Efter prisutdelningen var det dags för partyparty och vi träffade bland annat på min mamma. :-) Haha, Sofie har ju en dotter som heter Kenza och för en massa år sedan var det någon som trodde att Sofie därför var MIN mamma. Sedan dess har vi skämtat om det och varje gång hon släpper en ny bok (Sofie skriver riktigt bra deckare!) och skickar över ett ex till mig så står det alltid “kram mamma” i. :-)

// After the award it was time for some party party and we met my mom. :-) Haha, Sofie has a daughter named Kenza and many years ago there was someone who thought that Sofie was MY mother. Since then we have been joking about it and every time she releases a new book (Sofie writes really good crime novels!) and sends me an ex, it always says “love, Mom” in it. :-)

Photo: Elle.se

Jag och min lilla familj. Vi dansade, drack drinkar (vatten för mig) och sedan vid ett började jag bli alldeles för trött och då åkte vi hem. Tusen tack ELLE och Micael Bindefeld för en härlig kväll! Älskar att en gång per år få klä upp mig till tänderna och komma ut såhär. Vi får se om går nästa år, då är Bebor 7 månader och antingen så är vi två svintrötta föräldrar eller så bara längtar vi efter att få komma ut en sväng. Förmodligen båda. :-)

// Me and my little family. We danced, had drinks (water for me) and then at one I started to get too tired so we went home. Thank you so much ELLE and Micael Bindefeld for a lovely night! I love to get all dressed up like this once a year and go out. We will see if we go next year, Bebor will be 7 months and we will either be two tired parents, or we might be craving for a night out. Probably both. :-)

Ett önskeinlägg från er var att berätta lite om mina gravidsymtom jag hade de första månaderna. Jag har faktiskt fört dagbok nästan varje dag i ett års tid, lite tufft att gå tillbaka nu och läsa om de mörka dagarna men jag är också glad över att jag har allt det nedskrivet. Så mycket känslor, tankar och smärta, och så fint att sedan se hur allt plötsligt vände.

Här kommer lite utdrag från min dagbok från att jag blev gravid (det jag skrev innan det väljer jag att hålla för mig själv för nu), med fokus på symtomen.

Om ni inte har sett redan hur jag fick reda på att jag var gravid, så kan ni göra det här.

// A post that you wanted me to make was about my pregnancy symtoms the first months. I have actually written a journal almost every day for a year now, it’s a bit tough to go back now and read about the dark days but I’m also happy to have all that written down. So many emotions, thoughts and pain, and so beautiful to see how it all suddenly turned around.

Here is a little something from my journal after I got pregnant (I choose to keep what I wrote before that for myself for now), with focus on the symptoms.

If you haven’t seen already how I found out I was pregnant, you can do it here. 

When I surprised Aleks with the positive test

28e september. Jag är gravid idag också. Jag känner det så tydligt, det strålar och värker i livmodern och ner i ljumskarna och låren. Det känns så jävla sjukt!! Är så lycklig. Igår var en av de bästa dagarna i mitt liv. Att se glädjen och tårarna i Aleks ögon, att känna hans hand och pussar på min mage, att försiktigt börja prata lite om vad som sker nu och att tänk så blir det en juni-bebis.

Det första jag tänkte på nu när jag vaknade var vårt lilla mirakelfrö. Kämpa nu, vi vill så gärna att det blir just du som kommer till oss. Din pappa har hållit sin varma hand på mammas mage hela natten för att värma dig.

29e september. Oron har tagit över. Jag är livrädd för att detta ska tas ifrån mig. Håller andan varje gång jag går på toaletten, är så rädd att det ska vara blod i trosan. Jag tog även ett nytt test idag vilket jag inte borde ha gjort. Strecket är starkare än för två dagar sedan, men jag hade nog förväntat mig ett ännu starkare streck. Försöker intala mig att det fortfarande är supertidigt, vissa får inte ett plus förrän 14 dagar efter ägglossning och jag är bara på 13. Aleks har sagt åt mig att inte ta fler tester, men jag måste. Måste få se att detta ökar som det ska.

30e september. Idag är testet mycket starkare och jag kan andas ut. Jag ÄR verkligen gravid. Eftersom att jag tror att jag hade ägglossning för två veckor sedan så går jag idag in i vecka 5. Det känns så overkligt. Aleks pussar på magen, smeker den och frågar hur lilla sesamfröt mår. Kan inte fatta att detta äntligen händer.

Symtom vecka 5-6: stora ömma bröst, värk/ilningar i livmodern som strålar ut i ljumskar och ner i låren. Som mensvärk, fast det varar bara i någon minut och sedan slutar det. Trött och riktigt frusen. Övrigt mående: lycklig men orolig och otålig. Tiden går så otroligt långsamt. 

// September 28th. I’m pregnant today as well. I can feel it so clearly, it’s pulling and aching in my uterus down to my groins and thighs. This feel so freaking crazy!! I’m so happy. Yesterday was one of the best days of my life. To see the joy and tears in Aleks eyes, to feel his hand and kisses on my belly, to carefully start talking a little about what happens now and what if we’re having a June baby.

The first thing I thought about now when I woke up was our little miracle. Keep fighting now, we want it to be you who will come to us and we want it so bad. Your daddy has been holding his warm hand on mommy’s belly al night to keep you warm.

September 29th. My anxiety has taken over. I’m terrified that this will be taken away from me. I’m holding my breath every time I go to the bathroom, I’m so scared to see blood in my panties. I also took a new test today which I shouldn’t have done. The line is stronger than 2 days ago, but I guess I had expected an even stronger line. I’m trying to convince myself that it’s still super early, some doesn’t get a positive test until 14 days after ovulation and I’m only on day 13. Aleks told me not to take any more tests, but I have to. I have to see that this is going in the right direction.

September 30th. The test is so much stronger today and I can breathe out. I really AM pregnant. Since I believe I ovulated two weeks ago I will enter week 5 today. It feels so unreal. Aleks is kissing my belly, touching it and asking how the little sesame seed is doing. I can’t believe this is finally happening. 

Symptoms week 5-6: big sore boobs, ache in my uterus that is pulling out in my groins and down to my thighs. Like menstrual cramp, but it only lasts for a minute and then it goes away. Tired and super cold. Other than that, I’m happy but worried and impatient, time goes so slow.

Me from week 7-12 haha

14e oktober. Idag gick jag in i vecka 7 och vårt lilla frö är inte längre ett frö utan nu lika stort som ett blåbär med ett (förhoppningsvis) tickande hjärta. Och som jag är rädd att förlora detta lilla blåbär. Livrädd. Men än så länge går allt bra och jag och Aleks drömmer och pratar om juni. 11 dagar kvar till ultraljud.

23e oktober. Köpte Bebors första plagg idag, passade på att göra det här i Spanien där ingen ser och börjar undra. Det kändes lite som att jag låtsades, att någon skulle avslöja min bluff att jag inte alls är gravid. Men det kändes bra, overkligt men fantastiskt, detta är mitt sätt att våga tro på att vi faktiskt får se ett hjärtslag om två dagar.

25e oktober. Och så kom dagen då vi fick se vårt lilla mirakel för första gången. 12.1 mm stor med ett fint tickande hjärta. Jag var så fruktansvärt nervös där och jag vågade inte titta på skärmen förrän barnmorskan sa “och här är hjärtslaget!” Jag grät av lycka och lättnad. Nu vet vi att det finns något där inne. Kämpa och fortsätt växa nu, vi tror på dig!

Symtom vecka 7-9: illamående hela dagarna, trött, kräks, kissnödig, känslig för dofter. Ont i huvudet. Börjar äta Lergigan Comp som hjälper mot kräkningarna men ger mig inte aptiten tillbaka. 

// October 14th. I entered week 7 today and our little seed is no longer a seed, now it’s the size of a blueberry with a (hopefully) beating heart. And I’m so scared to lose this little blueberry. Terrified. But everything is going well so far and Aleks and I are dreaming and talking about June. 11 days left to the ultrasound.

October 23rd. I bougth Bebors first clothes today, I thought I could do it here in Spain where no one sees me and starts wondering. It felt a bit like I was pretending, that someone would reveal my fraud that I’m not pregnant at all. But it felt good, unreal but amazing, this is my way to dare to believe that we will actually see a heartbeat in two days.

October 25th. And then the day came when we got to see our little miracle for the first time. 12.1 mm big with a beautiful ticking heart. I was so damn nervous there and I didn’t dare to look at the screen until the midwife said “and here is the heartbeat!” I cried from happiness and relief. Now we know there is something in there. Keep on fighting and growing now, we believe in you!

Symptoms week 7-9: Nauseous all day long, tired, vomiting, need to pee all the time, sensitive for smells. Headache. Starting to eat Lergigan Comp that helps with the vomiting but it doesn’t give me the appetite back.

The first little bodysuit I bought in Spain, and the photo from our very first ultrasound in week 8. ♥

Symtom vecka 10-11: Kräks fortfarande, trött, yr, FÖRSTOPPAD deluxe. Ingen aptit än, får bara i mig mackor, nyponsoppa och frukt. Lite värk i livmodern och ljumskar, otrolig huvudvärk. Övrigt mående: oro inför NIPT-testet och att något ska vara fel på Bebor.

10e november. Hej lilla älskling! Idag gjorde vi vårt andra ultraljud (denna gång PÅ magen! Kändes stort) och allt såg bra ut. Bebis är nu 32 mm och låg och sprattlade med armar och ben. Kolla lilla foten. Det är inte lätt att njuta av en graviditet när man är ständigt rädd över att det ska tas ifrån en och att man ska hamna på botten igen, så att boka in ett extra ultraljud kändes så himla skönt för då får jag andas ut för en stund.

// Symptoms week 10-11: Still vomiting, tired, dizzy, CONSTIPATED deluxe. Still no appetite, I can only eat sandwiches, rose hip soup and fruit. Got some ache in my uterus and groins, extreme headache. Other than that, I’m a bit worried for the NIPT test and that there will be something wrong with Bebor.

November 10th. Hi little sweetie! Today we did our second ultrasound (this time ON my belly! that felt huge) and everything looked fine. Baby is now 32 mm and was waving with arms and legs. Look at that little foot. It’s not easy to enjoy a pregnancy when you’re constantly scared that it will be taken away from you and that you will end up at the bottom again, so to book an extra ultrasound felt so good because then I get to breathe out for a while.

Our second ultrasound in end of week 10

23e november. Idag ringde de från Vasamamma och mitt hjärta höll på att slå sig ut ur min bröstkorg när hon sa att provresultatet kommit. Jag var tvungen att fråga henne tre gånger “så allt ser normalt ut?” Ja. Vilken lättnad. Resultatet visar inga avvikelser. Bebor mår bra. Händer detta verkligen? Åh tack gode gud, moder jord, pappa i himlen. Tack för att jag får uppleva detta! På måndag får vi brevet som säger Bebors kön, men vi kommer vänta med att öppna det till julafton.

26e november. Hälsade på lilla bebisen idag som låg och busade, sparkade och snurrade runt. Hen mätte 6 cm från huvud till rumpa, allt såg bra ut och lillens hjärtljud var det finaste ljud jag någonsin hört. Nu ska jag göra mitt bästa för att njuta och förstå att vi med största sannolikhet blir föräldrar i juni. Nästa gång vi får se bebisen är i januari på RUL! Längtar redan.

Symtom vecka 12-13: förutom några migränattacker med kräk så känns det som att illamåendet börjar lätta lite. Huvudvärk varje dag dock. Fortfarande förstoppad. Gått ner 4 kg men har fått lite mer aptit nu. Trött som fan, sover oroligt på natten. På magen börjar en liten bula synas, mest på kvällen.

// November 23rd. They called from Vasamamma today and my heart almost stopped when she said that the results were in. I had to ask here three times “so everything looks normal?” Yes. What a relief. The result shows no abnormalities. Bebor is fine. Is this really happening? Oh thank you god, mother earth, dad in heaven. Thank you for letting me experience this! On Monday we will get the letter that says Bebor’s gender, but we will wait to open it until Christmas Eve.

November 26th. Said hi to the little baby today who was playing, kicking and spinning around. Bebor was 6 cm from head to butt, everything looked fine and the heartbeat was the most beautiful sound I’ve ever heard. Now I’m gonna do my best to enjoy this and understand that we will most likely become parents in June. Next time we get to see the baby will be in January at the big anatomy scan! I can’t wait.

Symptoms week 12-13: Except for a couple of migraine attacks with vomiting, it feels like the nausea is getting better. Headache every day though. Still constipated. I’ve lost 4 kg but have more appetite now. So tired, I don’t sleep so well in the night. On my belly it starts to show a little bump, mostly in the evening.

Our third ultrasound in week 13 ♥ 

Symtom vecka 14: huvudvärk men annars mår jag BRA!! Lite värk i livmodern och ilningar mellan benen. 

6e december. Nu börjar den komma, lilla magen. <3 Fortfarande rätt platt på morgonen med svullnad över livmodern bara, men så fort jag äter/dricker så gör den entré.

12e december. Haft ont i magen de senaste dagarna, samt migrän med aura som kommer och går. Och så är jag sjuk. Min kropp är inte på topp, känner mig svag och orolig.

Symtom vecka 15: växtvärk, huvudvärk. Börjar bli jättehårig på magen. Sömproblem, konstiga drömmar. Kan inte ligga skönt. Ont och öm i magen. Sjuk. Migrän igen. Nedstämd. Jobbig vecka.

// Symptoms week 14: headache but other than that I feel FINE!! Some ache in my uterus and between my legs. 

December 6th. Now it’s starting to show, little belly. <3 Still flat in the morning just a little swollen over my uterus, but as soon as I drink/eat it shows up.

December 12th. I’ve had stomach ache the last couple of days, and migraine with aura that comes and goes. And I’m sick. My body is not on top, I feel weak and worried.

Symptoms week 15: growing pains, headache. Starting to get really hairy on my belly. Sleeping problems, weird dreams. I can’t lie comfortable. Pain and sore in my belly. Sick. Migraine again. I feel down. Tough week.

Little belly in week 15

Symtom vecka 16: okej magen börjar verkligen bli JÄTTEhårig! Och på eftermiddag/kväll är den stor och spänd. Första veckan då jag även har en ordentlig bula på morgonen också. Tror jag kände fladder igårkväll?!?!?!

Symtom vecka 17-19: veckorna då magen blev tydlig, tuttarna blev ännu större och jag tror jag känner Bebor ibland. Kissnödig som in i helvete jämt! Värk i ljumskar. Täppt i näsan konstant. 

24e december. Det är en liten * i min mage. Det känns helt galet, det känns mer verkligt nu på något sätt nu när vi vet.. Vi ska få en *!! Världens finaste julklapp. Vad vi längtar efter dig!

8e januari. Nu är jag inte längre osäker på om det är Bebor jag känner eller inte, för idag såg jag det även på utsidan. En ordentlig liten knuff. <3

Här är vi nu! Vårt BF blev flyttat en vecka tidigare efter RUL i veckan. Vill ni att jag gör ett inlägg om det? 

// Symptoms week 16: okey my belly is getting REALLY hairy! And in the afternoon/evening it’s big and bloated. First week when I can also see a proper bump in the morning too. I think I felt something last night?!?!?!

Symptoms week 17-18: the weeks when my belly showed up, my boobs got even bigger and I think I feel Bebor sometimes. I need to pee all the time! Ache in my groins. My nose is constantly blocked. 

December 24th. It’s a little * in my belly. It feels crazy, more real now somehow now that we know.. We’re having a *!! The world’s most beautiful Christmas gift. We can’t wait to meet you!

January 8th. Now I’m no longer unsure if it’s Bebor I feel or not, because today I saw it as well on the outside. A clear little puff. <3

Here we are now! Our due date got moved one week earlier after our 20 week scan this week. Do you want me to make a post about that?