Search Results: nike

One baby is already out. Two to go! <3

Jag har alltid drömt om att få gå igenom den här enorma livsomvälvande händelsen med någon vän, så när Ines och Daniel kom några månader senare och berättade att de också väntar barn så blev jag och Aleks så himla glada! Dels för deras skull såklart men också för vår egna haha… Nu hade jag både Dani OCH Ines att dela detta med. Vi kommer inte bara vara mammalediga samtidigt utan våra barn kommer också vara jämngamla och växa upp ihop. Sån dröm. <3 Danis baby är ju redan ute, om 2 månader kikar vår ut och 2,5 månad efter det kommer Ines.

Varför jag tar upp detta nu är för att vi släppte ett nytt poddavsnitt idag (klicka här för att lyssna) och Ines gästar! Vi pratar om helgens storslagna frieri och bröllopsdrömmar, om att som 10-åring fly kriget och hamna i Östersund, och såklart om graviditet. Ni hittar vårt nya avsnitt “Så mycket kostade Kenzas bröllop” i apparna Podcaster, Acast och Spotify! Sök bara på Kenza & Dani.

// I have always dreamed about going through this huge life changing thing with a friend, so when Ines and Daniel came a few months later and told us that they are also expecting, Aleks and I got so happy! Partly happy for them of course, but also for us haha… Now I have both Dani AND Ines to share this with. We will be on maternity leave at the same time and our kids will be the same age and grow up together. Such a dream. <3 Dani’s baby is already out, our baby will come in 2 months and in another 2,5 months after that, Ines baby will arrive. 

Why I am brining this up now is because we released a new podcast episode today and Ines is our guest! We talk about the big proposal this weekend and wedding dreams, about escaping war as a 10 year old and end up in Östersund, and of course about pregnancy. You can find our new episode “That’s how much Kenza’s wedding was worth” in the apps Podcaster, Acast and Spotify! Just search for Kenza & Dani. (our podcast is in Swedish)

Hello bangs!

Körde en spontanare igår och klippte en lång gardinlugg! Eller spontan och spontan.. Jag har ju funderat på det väldigt länge men igår när jag skulle möta upp Ines för en lunch så satt hon hos frisören, så jag drog förbi där och vips så satt jag också och blev klippt hehe. Har inte vågat klippa gardinlugg innan för att jag har tänkt att det inte kommer bli bra på mig som har tunt hår. MEN jag har ju fått mycket tjockare hår nu under graviditeten (hallelujah!) så jag passade på! Den kommer ha vuxit ut lagom till när håret trillar av igen haha, tydligen tappar man mycket när man ammar/slutar amma.

Vi började med en väldigt lång längd så att jag fick känna på först, drar nog dit och klipper den lite kortare sen. Jag är iallafall väldigt nöjd! Nu ska jag bara försöka få in tekniken för hur man fönar den. Gör man inget så lägger den sig som en äkta Nick Carter-frilla. Kanske därför jag drömde om BSB inatt?

// I cut a long curtain bangs yesterday very spontaneously! Ok not so spontaneous maybe.. I have been thinking about it for a very long time but yesterday when I was meeting Ines for a lunch she was sitting at the hairdresser, so I passed the salon and suddenly I was sitting there myself getting my hair cut hehe. I haven’t dared to cut a curtain bang before because I thought it wouldn’t look good on me because of my thin hair. BUT my hair has gotten much thicker now during pregnancy (hallelujah!) so I took the chance! It will have grown out right in time for when I start losing hair again haha, apparently you lose a lot of hair when you breastfeed/stop breastfeeding.

We started with a very long length so that I could get used to that first, I think I will go by and cut it shorter later. Anyway, I’m very happy with it! Now I just have to get the right styling technique. If I don’t style it, it automatically forms like a true Nick Carter hairstyle. Maybe that’s why I dreamed of BSB last night?

The sunset yesterday was beautiful! ♥ My swimsuit is from Monday Swimwear.

Jag är överväldigad av responsen jag fått sedan jag publicerade videon om vår kamp. Jag hade aldrig anat att den skulle vara uppe i nästan 700 000 visningar efter bara 2 dagar, och att personer över hela världen som inte följt mig innan har hittat till den och sedan skriver till mig för att tacka. Alltså verkligen från botten av mitt hjärta: TACK för alla fina ord, och tack för att ni delar med er av era historier också! Det är så himla viktigt.

Och det känns så skönt att äntligen ha berättat detta som jag burit på i ett års tid sedan jag fick min diagnos. Äntligen kan jag bara vara jag igen, utan skammen och oron att någon ska känna igen mig när jag sprungit ut ur kliniken gråtandes eller att det skulle skvallras om oss på något sätt. Att gå igenom något sånt här som äter upp en inifrån och samtidigt balansera ett offentligt liv har inte varit lätt. Tack för att ni har haft tålamod och förståelse för när jag har skrivit att jag har mått dåligt. <3

Jag har en del idéer för inlägg jag vill göra om graviditeten hittills, jag har både fotat och filmat en del under de senaste månaderna och jag ser fram emot att få dela det med er. Fram till vecka 14 var graviditeten rätt tuff, även om jag var så otroligt tacksam och lycklig så var jag livrädd för att det skulle tas ifrån mig. Jag tog graviditetstester nästan dagligen fram till vecka 8, kollade efter blod i trosan varje gång jag gick på toaletten och jag kunde knappt sova innan ultraljuden (tänkte att nu….det är nu de säger att hjärtat slutat slå). Jag kräktes även nästan dagligen från vecka 7-12 och sedan åkte jag på migränattacker i ytterligare 2 veckor. Men sedan dess har jag mått väldigt bra, både i kropp och själ. Jag ska berätta mer om allt senare. Har ni något önskeinlägg ni vill att jag ska göra så säg till!

// I am overwhelmed by the respons I have gotten since I published the video about our struggle. I never imagined that it would have almost 700 000 views after only 2 days, and that people from all over the world who hasn’t been following me before have found the video and then been writing to me to say thanks. Seriously from the bottom of my heart: THANK YOU for all the kind words, and thank you for sharing your stories as well! It’s so damn important.

And it feels so good to finally have told you about this that I have been carrying for a year since I got my diagnose. I can finally just be me again, without the shame and fear that someone would recognize me when I have been running out of the clinic crying or that it would be gossip about us in some way. To go through something like this that is eating you up from the inside and at the same time balance a life in the public eye has not been easy. Thank you for your patience and understanding when I have written that I have been feeling bad. <3

I have some ideas about posts I want to do about my pregnancy so far, I have been filming and taking photos a lot during the last months and I look forward to sharing it with you. My pregnancy was pretty tough until 14 weeks, even though I was so incredibly grateful and happy I was terrified that it would be taken away from me. I took pregnancy tests almost every day up to week 8, I checked my panties for blood every time I went to the bathroom and I could barely sleep before our ultrasounds (I was thinking that now….now they’re gonna tell me that the heartbeat is gone). I also threw up almost every day from week 7-12 and then I had migraine attacks for another 2 weeks. But since then I have been feeling very fine, in both body and soul. I will tell you more about everything later. If you have any wish post that you want me to write, let me know!