Search Results: street style

Jag har varit väldigt effektiv idag med tvätt och allt sånt. Hängde även med bästis nu på kvällen och innan det körde jag ett pass på gymmet. Skönt att vara tillbaka där, har ju varit förkyld samt varit på (ätar)resa i London och latat mig till tusen. Gött känns det iallafall! Och så avnjöt jag en så jäkla god fisksoppa nyss som jag slängde ihop själv.

I London träffade jag förresten på massor med goa läsare. Svenskar, norskar och britter. Så jäkla coolt! Här nedan är jag och två söta svenska tjejer på Oxford Street!

Förresten, fick mycket komplimanger för min röda skinnjacka full med nitar. Den är som sagt från Style by Tyra och frugan hälsar att om ni anger koden “Kenza” så får ni 20% rabatt på hela sortimentet. Happy shopping! :)

Gullepluttar ♥

Hej bloggen!

Gud vad jag blev sugen på att skriva ett inlägg nu!! Vi har städ hemma på morgonen nu så jag sitter på favoritcaféet nere på vår gata, äter en smörfralla och dricker min morgonkopp med havrelatte. Danilo ligger i vagnen bredvid mig och snuttar på sin napp, som jag får stoppa in ungefär 55 gånger i minuten (skam den som ger sig! napp ska ungen ta!) Våra 2 veckor i full bebisbubbla-mode är över och vi har kommit igång igen med rutiner kring jobb, förskola och allt. Jag har haft paus vad gäller samarbeten etc men nu är jag igång igen! Än så länge går det bra, Danilo sover fortfarande mycket och när han är vaken är han väldigt lugn.

Ok, nu ska jag berätta hur det gick när Nikola fick träffa sin lillebror för första gången! Herregud vad man hade målat upp den bilden i huvudet x antal gånger. :-)) Och sen var det äntligen dags!! Nikola var hos min mamma de två nätterna vi var iväg på BB, så när vi kom hem där på lördagen så gick Aleks iväg och hämtade honom. När de kom sen så hade jag lagt Danilo i sin lilla vagga, och så överöste jag Nikola med pussar och kramar i hallen. Hade saknat honom så mycket. <3 Sedan pekade vi mot vaggan i vardagsrummet och sa “Nikola, titta där! Bebisen i mammas mage har kommit ut! Din lillebror är här!” Och det känns som att han fattade på en gång. Ögonen blev stora som tefat och så sprang han fram till vaggan, med mig och Aleks precis bakom. Livrädda för att han typ skulle välta den eller slå Danilo haha. Men vet ni vad han gjorde? Han började klappa honom. Tog Danilos hand i sin, pussade den. Sa BÄTIS BÄTIS (bebis) och man kunde verkligen se lyckan i hans ögon. Jag trodde verkligen inte det, nog för att vi förberett honom och pratat om bebisen i mammas mage i 9 månader, men jag trodde han skulle vara för liten för att förstå. Och såhär har det fortsatt nu i snart 3 veckor. Han är så fin mot honom, pussar hans huvud, händer och fötter, sätter sig bredvid i soffan, slår sig på knäna och säger “bätis knä!” och vill ha honom i knät.

Självklart måste vi hålla ett vakande öga på honom, Nikola kan vara väldigt vild av sig och även om han inte menar det så kan han vara lite hårdhänt ibland. Men jag tror, och hoppas, att bröderna från och med nu och för all framtid kommer ha varandras ryggar. Som Aleks och hans storebror.

Det här är bröderna Subosic 2.0!

// THE SUBOSIC BROTHERS 2.0 AND HOW WE CAME UP WITH THE NAME DANILO

Hi guys! I got so excited to write a post now!! They are cleaning our apartment this morning so I’m sitting at my favorite café on our street, eating a sandwich and drinking my morning cup of oatmilk latte. Danilo is in the stroller next to me sucking on his pacifier, which I have to put back in like 55 times per minute (not gonna give up! this kid will take the pacifier!) Our 2 weeks of full baby bubble mode are over and we are back to our routines with work, preschool and all that. I’ve had a break from collaborations etc but now I’m back on track! So far so good, Danilo still sleeps a lot and when he is awake he is very calm.

Ok, now I’m gonna tell you how it went when Nikola met his little brother for the first time! Gosh I had been imagining this moment for so long. :-)) And then it was finally time!! Nikola was at my mom’s those two nights we were at the hospital, so when we got back home on Saturday Aleks went over to get him. When they came home, I had put Danilo in his little cradle, and then I met Nikola at the door and gave him so many hugs and kisses. I had missed him so much. <3 Then we pointed towards the cradle in the livingroom and said “Nikola, look over there! The baby from mommy’s belly is out! Your baby brother is here!” And it felt like he understood right away. His eyes got so big and he ran towards the cradle, with me and Aleks right behind. Terrified that he was going to push the cradle over or hit Danilo haha. But you know what he did? He started petting him. He took Danilo’s hand in his hand, kissed it. Said BÄTIS BÄTIS (bebis/baby) and you could really see the happiness in his eyes. I really didn’t expect this, I mean we had been talking about the baby in mommy’s belly for 9 months, but I thought he would be too young to understand. And this is how it’s been now for almost 3 weeks. He is so kind towards him, kissing his head, hands and feet, sits next to him in the couch, points on his lap and says “baby lap!” and wants hip in his lap.

Of course we need to keep an eye on him, Nikola can be very wild even though he doesn’t mean to be. But I think, and hope, that the brothers from now on and forever will have each other’s backs. Like Aleks and his big brother.  

They are the Subosic brothers 2.0!

Mina pojkar – pyjamasar från Livly

Ni är så himla många som frågat om namnet så jag tänker att jag drar den historian också! Såhär var det: Vi har sedan Nikola låg i magen haft ett till pojknamn på listan. Damijan – ett namn som funnits i Aleks släkt och som var ett förslag från hans pappa. Han kallade till och med Nikola för Damijan första tiden för han ville så gärna att vi skulle ta det haha. Men Nikola var en Nikola. Iallafall, när vi fick reda på att vi väntade en till liten pojke så blev Damijan ett av våra alternativ denna gång med ihop med två andra namn och Danilo var ett av dem. Det tredje namnet, som var det namnet jag (innan förlossningen) verrrrrkligen ville ha, kommer jag tyvärr inte avslöja hehe. Det är ett unisex-namn och vi spar det för framtiden, om vi får fler barn. Och varför blev det inte det namnet? Av två anledningar, Aleks var fortfarande inte helt övertygad och ärligt talat när Danilo kom ut så kändes det namnet inte rätt på honom. Inte alls. Men vi höll på och velade i flera dagar mellan de tre namnen och till slut var det jag som ba NU TAR VI DANILO PUNKT och så la jag ut det på Instagram så att vi inte kunde ångra oss. Hahaha. Damijan är också så fint tycker jag och skulle vi få en tredje son så kommer det vara ett alternativ också, men det jag var rädd för var att folk skulle uttala det som amerikanska “Damien” som låter som en inte så trevlig kille haha (uuursäkta om någon heter det!!)

Ju mer vi kallade Danilo för Danilo så kändes det verkligen rätt. Och så passar det så himla bra med Nikola tycker vi, förutom k och d så är ju alla bokstäver samma. Danilo är ett namn som finns på olika ställen i världen och uttalas på olika sätt, vi uttalar det “Danni-lo”. Fast mer av ett kort å än ett långt oooo om ni fattar. Precis så som o:et i Nikola är mer ett å det med. Så de två namnen klingar verkligen så bra ihop! :-)

// So many of you have asked about the name so I thought I could tell that story as well! Here it goes: Since Nikola was in my belly, we had another boy’s name on the list. Damijan – A name that has been in Aleks family and it was a suggestion from his father. He even called Nikola Damijan the first weeks because he really wanted us to take that name haha. But Nikola was a Nikola. Anyway, when we found out that we were expecting another boy, Damian became one of our options this time as well together with 2 other names and Danilo was one of them. The third name, which was the name that I really wanted (before I gave birth), I won’t reveal unfortunately hehe. It’s a unisex name and we’re saving it for the future, if we get more kids. And why didn’t we take that name? For two reasons, Aleks still wasn’t convinced and honestly when Danilo came out that name didn’t feel right. Not at all. But we went back and forth between those 3 names for days and in the end I was the one who said WE’RE CHOOSING DANILO PERIOD and then I posted it on Instagram so that we couldn’t regret us. Hahaha. I think Damijan is also very beautiful and if we would get a third son it will be an option again, but I was scared people was gonna think it was like the American name “Damien” who doesn’t sound like a nice guy haha (soooorry if it’s your/your kid’s name!!!)

After calling him Danilo for a few days, it felt totally right. And we also think it suits so good together with Nikola, because except k and d all the letters are the same. Danilo is a name that exists in different places around the world and are pronounced differently, we pronounce it “Danni-lo”. And the o is pronounced like the o in Nikola so those two names goes perfectly together! :-)

Munnen ♥ – och klädd i kläder som mormor köpt på Lindex

Sist men inte minst så tänkte jag bara snacka lite utseende på mina grabbar för det var ju något man var SÅ nyfiken över. Hur skulle lillebror se ut? Skulle de bli lika? Som jag sa innan så tyckte jag att Danilo var jättelik Nikola direkt när han kom ut, men ju mer tiden gick desto mer olika blev de. Bebis-Nikola var stor och rund, enorma händer & fötter, runt ansikte, smala kolsvarta ögon och svart hår och mörka bryn etc. Danilo är tvärtom liten och smal och har ett smalt ansikte, större ögon, ljusare hår och blonda (!) ögonbryn/fransar. Även ögonen är ljusa, just nu är de sådär blågrå så vi får se om de blir helbruna som Nikolas eller om han får mer av min gröna färg. Jag ser likheter ibland (speciellt över näsa och mun) men när jag tittar på gamla bilder på Nikola så är de så olika så det ska verkligen bli spännande att se hur Danilo kommer se ut om något år. Många säger att Nikola var mini-Aleks och att Danilo är mini-Kenza, jag skulle säga att han fått min mun och mina ljusare färger men mer likheter än så ser jag inte mellan oss.

Okej nu letade jag upp bilder där de faktiskt var jävligt lika haha. Visst ser man att de är brorsor ändå?! <3

// Last but not least I thought I could talk a bit about the looks on my boys because that was something we were SO curious about. What was little brother going to look like? Would they look like each other? Like I said before, I thought Danilo was a copy of Nikola when he came out, but with time he became more and more different. Baby Nikola was big with big hands & feet, round face, slim black eyes and black hair and dark brows etc. Danilo is the opposite he is small and slim with a slim face, bigger eyes, lighter hair and blonde (!) brows/lashes. His eyes are also light, right now they are that blue grey color so we’ll see if they get all brown like Nikola’s or if he get a bit of my green color. I see similarities sometimes (especially nose and mouth) but when I look at old photos of Nikola they are so different, so it’s gonna be fun to see what Danilo will look like in a year. Many people say that Nikola was a mini Aleks and that Danilo is a mini Kenza, I would say he has my mouth and my lighter colors but I don’t see more similarities than that. 

Okey now I found photos where they look a lot like each other haha. You can tell they are brothers right?! <3

Danilo & Nikola

Kom på att jag inte skrivit något här om viruset, inte för att det behövs då det är överallt i media/social media, men vore ändå intressant att höra vad ni känner. Hur mår ni i allt detta kaos? Eller ÄR det ens något kaos? Kollar man Aftonbladet och social media så är det rena rama zombieapokalypsen och folk länsar hyllorna på toapapper (kan någon förklara varför man väljer att köpa just en massa…..toapapper?), handsprit och annat. Jag kan fatta om man är i riskgrupp och känner att nä nu stannar jag hemma i några veckor för säkerhetsskull, då behöver jag det ena och det andra hemma så att jag slipper ta mig ut. Eller de som faktiskt fått viruset och sitter hemma i karantän. Men de andra? Varför bunkrar de upp med en massa grejer så att de som faktiskt behöver det mer står utan?! Undrar verkligen vad de tror ska hända? Att alla matbutiker ska stänga ner? Att det ska sluta levereras varor till Ica?

Resten av världen stänger skolor, gränser och allt vad det är, här i Sverige har bara en del gym stängts ner och större tillställningar förbjudits men annars fortsätter livet som vanligt. Går man ut på gatan här i Stockholm kan man inte märka av något alls, ja förutom att toapapperhyllan kanske ekar tomt (igen…varför toapapper?!?!?!) Är det resten av världen som överreagerar, eller är det Sverige som är alldeles för sena på bollen? Jag vet inte… Tycker bara det är så märkligt att man i våra grannländer med lika många smittade (dock har ju de mycket färre invånare, men ändå) stänger ner helt, medan man inte gör det här.

Jag tycker SJÄLVKLART att man ska ta detta på allvar, lyssna på rekommendationerna, vara noga med hygienen, stanna hemma om man känner sig minsta krasslig eller om man vet att man varit i kontakt med en person som testat positivt, undvika större folksamlingar och undvika att röra folk, inte träffa sina morföräldrar t.ex. eller andra personer som man vet är extra utsatta för man vet ju inte om man själv kanske bär på viruset utan att veta om det. Och såklart det helt självklara, hosta/nysa i armvecket och inte i handen så att man kladdar sina bakterier på saker och ting som andra sedan rör vid. Har man möjlighet att stanna hemma eller hålla sina barn hemma så är det väl jättebra det med, men alla har tyvärr inte den möjligheten och tills/om regeringen bestämmer sig för att folk ska vara hemma som i Italien så kommer vardagen fortsätta. Många verkar tycka att alla ska låsa in sig men det är jäkligt svårt för folk att bara låta bli att dyka upp på jobbet. Jag har möjligheten att vara hemma och är därför det så mycket vi bara kan, vi har typ bara gått ut för att handla eller för att gå promenader ute i friska luften och vi undviker ställen där det är mycket folk. Vi håller avstånd helt enkelt.

Jag vet inte jag känner mig så kluven i allt detta. Vet inte riktigt hur jag ska agera. Jag är såklart också orolig för min mormor och morfar och andra jag har i min närhet som viruset är extra farligt för. Jag är orolig för hur samhället kommer att klara detta, hur det ska gå för vården om ännu fler behöver vård och all stackars vårdpersonal som kämpar på och samtidigt utsätter sig själva för en risk, och hur det ska gå för alla som kommer förlora sina jobb för att företagen måste dra ner sina kostnader. Också orolig för all rädsla och hat som växer fram ur allt detta, och hur lätt felaktig information sprids. Var källkritiska och rationella, och följ WHO för information.

// (Please understand that this text is only written from my point of view from Sweden, I understand that the situation is different in other countries. I also understand that some of my followers from other countries think it’s weird that I go out on walks in the park for example, but this is what the situation looks like here. Schools, work and all that are still open here.)

I realized that I haven’t written anything about the virus, not because it’s needed since it’s everywhere in media/social media, but I think it would be interesting to hear your thoughts. How do you feel in all this chaos? Or is it even a chaos (in Sweden)? If you look at the news and social media, it is a pure zombie apocalypse going on and people are emptying the stores on toilet paper (can anyone explain why some choose to buy a lot of….toilet paper?) and other stuff. I understand if you are at risk and feel that you want to stay home for a few weeks for safety reasons, then need stuff at home so that you don’t have to go out. Or those who actually got the virus and are at quarantine at home. But the others? Why do they bunk up with a lot of stuff so that those who actually need it more are left without?! I really wonder what they think will happen? That all grocery stores will close down? That they will stop delivering groceries to Ica?