DANILO – 5.3.21

Och så kom han, lillebror. Efter dagar av värkar som kom och gick, för att sedan stanna och dra igång förlossningen på riktigt. 5e mars 05:06, exakt (!) samma klockslag som sin storebror, föddes vår Danilo i rum 13 på BB Stockholm. Jag stod på knä med bröstet lutandes mot sängens ryggstöd, och med lustgas-slangen i enda handen och Aleks hand i andra plockade jag fram krafter jag glömt att jag hade. På bara 3 krystvärkar var han ute. 50cm lång och 3684g, bra mycket mindre än Nikola och han kändes så liten och så skör. Som en liten sparv. Det första jag sa när jag fick upp honom på bröstet var “det är ju Nikola!!” men när svullnaden la sig växte ett annat utseende fram. Lika är de, absolut, men ändå så olika. Så vackra båda två. Mina söner. Jag kan inte fatta det. <3

Idag är han exakt 1 vecka gammal och vi börjar landa i det nya livet som tvåbarnsföräldrar. Jag har så mycket jag vill berätta för er, inte minst om förlossningen och om första mötet mellan Nikola & Danilo, men jag tänker att det får komma när jag känner att tiden finns. Vill inte stressa, jag vet hur snabbt bebisbubblan är över och jag försöker verkligen njuta så mycket det bara går. Det är även lite svårt att hantera alla känslor denna gång, det är en sån stor känsloblandning av bland annat lycka och skuldkänslor och orättvisa. Samtidigt som jag tittar på min bebis och känner sån tacksamhet över att han är här, så sliter sorgen för min vän sönder mitt hjärta. Varför.. Varför.. Det är så orättvist.

// And then he came, little brother. After days of contractions that came and stopped, and then stayed and started the labour for real. 5th of March 05:06, exactly (!) the same time as his big brother, our Danilo was born in room 13 at BB Stockholm. I was standing on my knees leaning my chest against the backrest of the bed, and with the laughing gas in one hand and Aleks hand in the other, I brought out powers I forgot I had. I pushed for 3 contractions and he was out. 50cm tall and 3684g, much smaller than Nikola and he felt so tiny and fragile. Like a little sparrow. The first thing I said when they put him on my chest was “it’s Nikola!!” but when the swelling went away another face showed up. They are similar, definitely, but yet so different. So beautiful both of them. My sons. I can’t believe it. <3

Today he is exactly 1 week old and we are starting to land in our new life as parents of 2. I have so much I want to tell you, about the birth and about the first meeting between Nikola & Danilo, but that will come when I feel that I have time. I don’t want to stress it, I know how fast the newborn bubble is over and I really try to enjoy it as much as I can. It is also a bit hard to cope with all the feelings this time, it’s such a mix of emotions of happiness and guilt. At the same time I’m looking at my baby and feel such a thankfulness that he is here, the sorrow I feel for my friend is ripping my heart apart. Why… Why.. It’s so unfair. 

Vårt första möte ♥
// Our first meeting ♥