Nikola & Danilo

I denna video berättar jag om hur Danilo kom till världen! ♥ Som jag sagt innan och också säger i videon så var det en sån otroligt stor skillnad mot min första förlossning och jag är så glad och tacksam att ha fått en sån fin och positiv upplevelse denna gång. Jag har samlat lite frågor nedan som ni ställt, en del får man svar på i videon och en del har jag inte berättat om innan!

// In this video I’m telling you about how Danilo entered the world! ♥ Like I’ve said before and also say in the video, it was such a huge difference from my first birth and I’m so happy and grateful that I got such a beautiful and positive experience this time. I’ve gathered some of your questions below, some I already talk about in the video and some I haven’t talked about before!

Hur lång tid tog förlossningen? 
Svar: Det beror på hur man räknar haha. Men på onsdag kväll började de riktiga värkarna men de var väldigt glesa, torsdag eftermiddag åkte vi in till förlossningen, och på fredag morgon 05:06 föddes han och jag krystade i ca 10 minuter.

How long did the birth take?
Answer: It depends on how you count haha. But the real contractions started on Wednesday evening but they were far apart, we went to the hospital on Thursday afternoon, and he arrived on Friday morning at 05:06 and I pushed for 10 minutes.

Sprack du även denna gång?
Svar: Japp, men mindre än sist (grad 2 förra gången, och denna gång sa de typ “mellan grad 1-2” och jag behövde inte lika många stygn) och fick sy på samma ställe som sist. Så det var min gamla bristning som gick upp igen.

Did you tear this time as well?
Answer: Yes, in the same place as last time but not as much (grade 2 last time, and this time they said “between grade 1-2” and I didn’t need as much stitches).

Upplevde du att hallonbladste hjälpte något?
Svar: Nu vet jag ju inte om det var det, men ja jag blödde inte lika länge eller lika mycket denna gång. Slutade blöda efter knappt 2 veckor och efter 3 veckor behövde jag inte ens trosskydd längre. Så jävla skönt!! Och det här med eftervärkar, det ska ju vara värre med andra barnet? Jag hade riktigt jobbiga eftervärkar med Nikola i 2 dagar, låg liksom och grät.. Denna gång hade jag lite eftervärkar samma dag bara, men de kändes bara som mensvärk. Så jag tror fan på hallonbladste! Jag drack 1 kopp om dagen från vecka 37 och 2 koppar om dagen från vecka 39 och hela vägen fram tills att han föddes.

Did the raspberry leaf tea work?
Answer: I don’t know if it was that, but yes I did not bleed as much or as long this time. I stopped bleeding after barely 2 weeks and after 3 weeks I didn’t even need a panty liner. So freaking nice!! And about the after contractions, that are supposed to be worse with the second kid? I had horrible after contractions with Nikola for 2 days, they made me cry.. This time I had a little bit after contractions the same day only, and they just felt like menstrual cramp. So yes I believe in the tea! I drank 1 cup per day from week 36+0 and 2 cups from 38+0 until he was born.

Hur var återhämtningen denna gång?
Svar: Nej men alltså SÅN stor skillnad! Förra gången kunde jag inte sitta ner på typ 2 veckor och jag hade så ont. Denna gång kunde jag sitta och gå direkt (klart jag var lite öm i några dagar men inte mer än så) och inte heller några problem med att gå på toaletten. Sved knappt där jag blivit sydd. Och amningen? Nej men hade knappt ont i bröstvårtorna?! Och brösten stabiliserade sig så snabbt. Så sjukt… Är fortfarande chockad över hur lätt allt gick denna gång, var så inställd på smärta. Hoppas detta inte provocerar någon, vill bara tala om att det inte behöver göra så ont efteråt som det gjorde första gången för mig!!

How was the recovery this time?
Answer: Omg SUCH a big difference! Last time I couldn’t sit for like 2 weeks and I was in so much pain. This time I could sit and walk right away (of course I was a bit sore for a few days but not more than that) and no problem with going to the toilet. It barely hurt where I had teared. And breastfeeding? No I had barely any pain in my nipples?! And my boobs adjusted so quick. Crazy.. I’m still shocked how easy everything went this time, I was prepared for pain. I hope this doesn’t provoke anyone, I just want to tell you that it doesn’t have to hurt that much afterwards like it did for me the first time!!

Kände du krystvärkar fast du var bedövad? 
Svar: Jag hade precis fyllt på epidural + bäckenbottenbedövning (pudendusblockad, en lokalbedövning i 2 sprutor man får där nere) när jag skulle krysta och ja jag kunde känna krystvärkarna ändå och visste när och hur jag skulle krysta. Epiduralen tar inte heller bort det enorma trycket man känner neråt och bak mot rumpan. Och lokalbedövningen tog såklart inte bort smärtan helt när huvudet skulle ut, det känns ju verkligen som att man trycker ut en vattenmelon genom röven haha.. Men stor skillnad från förra gången då jag inte var lika bedövad (hade inte bäckenbottenbedövning förra gången och det hade gått 2 timmar sedan epiduralen fylldes på så det var nog inte mycket kvar av den heller). Sen har ju 1an banat väg för 2an säger dem, det får man inte glömma! Är så glad över detta iallafall, jag var ju verkligen rädd för krystandet eftersom att det var så satans utdraget förra gången.

Could you feel the pushing contractions even though you had epidural?
Answer: I had just gotten a refill of the epidural + local anesthesia down there (I don’t know the english word for it, but it’s two injections you get to ease the pain when you’re about to push) and yes I could still feel those pushing contractions and I knew when and how to push. The epidural doesn’t remove the huge pressure you feel downwards and back towards the butt. And of course the local anesthesia didn’t remove the pain completely when the head was coming out, it really feels like you’re pushing out a watermelon through your ass haha.. But such a huge difference from last time when I didn’t have as much anesthesia (I did not have the local anesthesia last time and it had been 2 hours since my epidural was refilled so I don’t think it was much left of that one either). But let’s not forget that they say that no1 made room for no2! Anyway I’m so happy about this, I was so scared for the pushing since it was so damn long last time.

Hur var det att föda på knä? 
Svar: Detta var ju inte alls sättet jag hade tänkt föda på, jag skulle ju bara testa krysta på knä! Men sen gick det så fort, och jag gillade det. Kunde verkligen ta i och jag gillade att vara ansikte mot ansikte med Aleks och få kraft från honom. <3

What was it like to give birth standing on your knees?
Answer: It was not the position I had planned to give birth in, I was just going to try it out! But then it went so fast, and I liked it. I could really find the strength and push, and I liked being face to face with Aleks and get strength from him. <3

Körde ni sen avnavling?
Svar: Japp! Aleks klippte navelsträngen ca 30 min efteråt, då tyckte jag att den såg helt vit ut. Så under den tiden låg jag där med Danilo på bröstet och moderkakan bredvid mig i sängen haha.

Did you do the “wait for white”?
Answer: Yes! Aleks cut the cord around 30 minutes after, that’s when I thought it looked completely white. So during that time I had Danilo on my chest and my placenta next to me in bed haha.

Stannade ni kvar på BB efteråt?
Svar: De frågade om vi ville åka hem samma dag eftersom att allt såg bra ut, men vi kände att vi ville stanna en natt och bara få vara i vår lilla bubbla så det gjorde vi!

Did you stay at the hospital afterwards?
Answer: They asked us if we wanted to go home the same day since everything looked good, but we felt that we wanted to stay one night and just be in our bubble so we did!

Varför valde du att föda på ett annat ställe denna gång?
Svar: För att jag inte kände mig helt nöjd med min första förlossning och hur jag blev bemött där. När mina vänner som fött på BB Sthlm pratade om sina förlossningar och hur de blev behandlade så kände jag inte igen mig. Jag är SÅ glad över att jag valde BB Sthlm och att jag fick plats där!! Helt fantastisk personal som tog hand om mig på bästa sätt, peppade mig, och lyssnade 100% på mina önskemål. Ska jag föda barn igen någongång så kommer jag absolut välja BB Sthlm igen! Säger inte att Nya Karolinska är dåligt, men jag kan bara jämföra mina upplevelser och både jag och Aleks känner att det var stor skillnad.

Why did you choose to give birth at another place this time?
Answer: Because I didn’t feel completely satisfied with my first birth and how I was treated there. When my friends who have given birth at BB Sthlm talked about their births and how they were treated, I realized that I didn’t feel the same. I am SO happy that I chose BB Sthlm and that they had a spot for me there!! (in Stockholm it’s very common that the hospital you have chosen doesn’t have room for you when you call, so they send you to another hospital) Amazing staff that took care of me in best way, cheered for me, and listened to my wishes 100%. If I’m gonna give birth again one day I will definitely choose BB Sthlm again! I’m not saying Nya Karolinska is bad, but I can only compare my experiences and both Aleks and I feel that it was a big difference.

Hur känns kroppen nu en månad efter förlossningen?
Svar: Jag mår bra, men ja jag känner mig svag! Magen är mjuk och magmusklerna är inte direkt i sitt vassaste skick haha. Har nog inte en muskel kvar på kroppen? Pga 1-åring hemma och corona-situationen så kunde/orkade jag inte träna lika mycket denna graviditet och det känns verkligen.

How does your body feel now a month after birth?
Answer: I feel fine, but I do feel weak! My belly is soft and the abs are not really in it’s best shape haha. I don’t think I have a muscle left on my body? Because of a 1 year old at home and the corona situation, I couldn’t work out as much this pregnancy and I can totally feel that.

Hur har Nikola reagerat? Upplever ni att han är svartsjuk?
Svar: Nikola var knappt 1 år och 9 månader när Danilo föddes och jag tror att han varit för liten för att bli svartsjuk? Eller så är han bara inte så som person, jag vet inte. Han har bara varit fin mot Danilo, vill pussa och hjälpa till med blöjbyte osv. Kramar dock lite för hårt ibland. :-)) Vi har varit noga med att inkludera Nikola i allt kring Danilo, vi vill att han ska känna att det är hans bebis också.

How has Nikola reacted? Is he jealous?
Answer: Nikola was barely 1 year and 9 months when Danilo was born so I think he has been to young to get jealous? Or maybe it’s just not the way he is, I don’t know. He has only been sweet towards Danilo, wants to kiss him and help with diaper change etc. He hug him a bit too hard sometimes though. :-)) We have included Nikola in everything around Danilo, we want him to feel that it is his baby too.

Vad har varit det svåraste med 2 under 2 hittills?
Svar: Att Nikola inte förstår allt än. Eller ja, att han många gånger skiter fullständigt i vad jag säger haha. Så om jag är ensam med båda, vilket jag är varje eftermiddag, och sitter och ammar så vill inte han lyssna på mig när jag säger att han inte får klättra upp på köksbordet, hoppa från soffan, stoppa tandborsten i toaletten.. Ni fattar. Jävligt svettigt!! Annars så tycker jag inte att det varit allt för jobbig omställning att gå från 1 till 2. Än. Största skillnaden är såklart att man alltid har minst en unge var, man har aldrig händerna fria!

What has been the most difficult thing with 2 under 2 so far?
Answer: That Nikola doesn’t understand everything yet. Or well, that he many times doesn’t give a shit about what I say haha. So if I’m alone with both which I am every afternoon, and I sit and breastfeed, he doesn’t want to listen to me when I say that he can’t climb up on the kitchen table, jump from the couch, put his toothbrush in the toilet.. You get it. It’s really sweaty!! Other than that I don’t think it has been such a big change to go from 1 to 2. Yet. The biggest difference is of course that you always have one kid each, you are never alone!

Älskar man båda barnen lika mycket?
Svar: Jag var ju lite orolig över detta, jag kände inte lika stark connection till Danilo när han låg i magen som jag gjorde när Nikola låg i magen och kunde därför inte låta bli att tänka “HUR ska jag kunna älska en till lika mycket?!” Men ja, det gör man!! Jag älskar Danilo precis lika mycket som jag älskar Nikola, men på olika sätt typ? Det är två olika kärlekar, eftersom att jag har två olika relationer till dem. Men för varje dag förändras min kärlek till Danilo och blir mer lik min kärlek till Nikola. I början älskade jag honom för att han var min, för att jag kände att jag var tvungen att skydda honom och ta hand om honom till varje pris. Men sedan utvecklades det och jag började älska honom för den han är, för hans personlighet, för hur han skrattar när jag jagar honom och hur han säger “älskar dig mamma” och kastar sina armar runt mig. Kärleken blir liksom…bredare? Svårt att förklara, men ni mammor fattar nog.

Do you love the kids just as much?
Answer: As you might remember I was a bit worried about this, I didn’t feel as strong connection to Danilo when he was in my belly as I did when Nikola was in there and I couldn’t help but think “HOW am I going to love another one just as much?!” But yes, you do!! I love Danilo just as much as I love Nikola, but in different ways? It is two different loves, since I have two different relationships with them. But for each day my love for Danilo changes and become more similar to my love for Nikola. In the beginning I love him because he was mine, because I felt that I had to protect him and take care of him at all costs. But then it developed and I started to love him for who he is, for his personality, for how he laughs when I chase him and how he says “love you mommy” and throws his arms around me. The love becomes….wider? Hard to explain, but I think you mommies get it.

Hur går det med sömnen?
Svar: Det var mycket jobbigare med sömnbristen med första barnet, tycker jag. Nu var jag redan van vid att vakna flera gånger per natt liksom. Nikola hade typ precis lärt sig sova hela nätter innan Danilo kom, så jag hann inte ens vänja mig vid sömn igen hehe. Men han sover för det meeeesta hela nätter (i sin spjälsäng, bredvid vår säng) och vaknar inte av Danilos gnäll på natten. Danilo sover med oss i vår säng och vaknar bara för mat (varannan timme) samt ett blöjbyte vid 4-tiden och han är 100% mitt ansvar under natten eftersom att jag ammar. Vaknar Nikola under natten så är han Aleks ansvar. Sen på morgonen går Aleks upp med båda vid 6-7 och jag får sova någon timme eller två helt ostört. Än så länge går nätterna smidigt!

How’s it going with the sleep?
Answer: I think the lack of sleep was so much harder with the first kid. Cause now I was already used to waking up several times per night. Nikola had just learned to sleep through the whole night before Danilo came, so I didn’t even have the chance to get used to sleeping again hehe. But he sleeps through the night moooost of the time (in his crib, next to our bed) and he doesn’t wake up when Danilo is whining at night. Danilo sleeps with us in our bed and only wakes up for food (every other hour) and a diaper change around 4am and he is 100% my responsibility at night since I breastfeed. If Nikola wakes up at night he is Aleks responsibility. And then Aleks goes up with both kids in the morning at 6-7 and I get to sleep an hour or two undisturbed. So far the nights are pretty smooth!

När kommer ni försöka med nummer 3?
Svar: Hehe som ni vet vill vi ha fler barn, gärna 4 totalt. Sen vet man inte om det kommer gå, men drömma kan man ju göra! <3 Vi har inte planerat något än, vi får se hur det känns när barnen är lite äldre. Om jag orkar ännu en graviditet så tätt inpå igen och vill försöka nästa år, eller om vi väljer att vänta och chansa att äggen inte är slut. Vi är så otroligt tacksamma över att vi fått två barn och blir det inte fler så är det verkligen okej. Men min dröm är såklart att få bära ett barn igen.

When are you going to try for number 3?
Answer: Hehe as you  know we want more kids, we would love 4. But we don’t know if it’s possible, but we can dream right?! <3 We haven’t planned anything yet, we will see how it feels when the kids are a bit older. If I can go through another pregnancy so soon again and want to try next year, or if we decide to wait and take the chance and hope that I’m not out of eggs. We are so incredibly grateful that we have two kids and if we don’t have more it’s fine, really. But my dream is of course to carry a child again.

Hej bloggen!

Gud vad jag blev sugen på att skriva ett inlägg nu!! Vi har städ hemma på morgonen nu så jag sitter på favoritcaféet nere på vår gata, äter en smörfralla och dricker min morgonkopp med havrelatte. Danilo ligger i vagnen bredvid mig och snuttar på sin napp, som jag får stoppa in ungefär 55 gånger i minuten (skam den som ger sig! napp ska ungen ta!) Våra 2 veckor i full bebisbubbla-mode är över och vi har kommit igång igen med rutiner kring jobb, förskola och allt. Jag har haft paus vad gäller samarbeten etc men nu är jag igång igen! Än så länge går det bra, Danilo sover fortfarande mycket och när han är vaken är han väldigt lugn.

Ok, nu ska jag berätta hur det gick när Nikola fick träffa sin lillebror för första gången! Herregud vad man hade målat upp den bilden i huvudet x antal gånger. :-)) Och sen var det äntligen dags!! Nikola var hos min mamma de två nätterna vi var iväg på BB, så när vi kom hem där på lördagen så gick Aleks iväg och hämtade honom. När de kom sen så hade jag lagt Danilo i sin lilla vagga, och så överöste jag Nikola med pussar och kramar i hallen. Hade saknat honom så mycket. <3 Sedan pekade vi mot vaggan i vardagsrummet och sa “Nikola, titta där! Bebisen i mammas mage har kommit ut! Din lillebror är här!” Och det känns som att han fattade på en gång. Ögonen blev stora som tefat och så sprang han fram till vaggan, med mig och Aleks precis bakom. Livrädda för att han typ skulle välta den eller slå Danilo haha. Men vet ni vad han gjorde? Han började klappa honom. Tog Danilos hand i sin, pussade den. Sa BÄTIS BÄTIS (bebis) och man kunde verkligen se lyckan i hans ögon. Jag trodde verkligen inte det, nog för att vi förberett honom och pratat om bebisen i mammas mage i 9 månader, men jag trodde han skulle vara för liten för att förstå. Och såhär har det fortsatt nu i snart 3 veckor. Han är så fin mot honom, pussar hans huvud, händer och fötter, sätter sig bredvid i soffan, slår sig på knäna och säger “bätis knä!” och vill ha honom i knät.

Självklart måste vi hålla ett vakande öga på honom, Nikola kan vara väldigt vild av sig och även om han inte menar det så kan han vara lite hårdhänt ibland. Men jag tror, och hoppas, att bröderna från och med nu och för all framtid kommer ha varandras ryggar. Som Aleks och hans storebror.

Det här är bröderna Subosic 2.0!

// THE SUBOSIC BROTHERS 2.0 AND HOW WE CAME UP WITH THE NAME DANILO

Hi guys! I got so excited to write a post now!! They are cleaning our apartment this morning so I’m sitting at my favorite café on our street, eating a sandwich and drinking my morning cup of oatmilk latte. Danilo is in the stroller next to me sucking on his pacifier, which I have to put back in like 55 times per minute (not gonna give up! this kid will take the pacifier!) Our 2 weeks of full baby bubble mode are over and we are back to our routines with work, preschool and all that. I’ve had a break from collaborations etc but now I’m back on track! So far so good, Danilo still sleeps a lot and when he is awake he is very calm.

Ok, now I’m gonna tell you how it went when Nikola met his little brother for the first time! Gosh I had been imagining this moment for so long. :-)) And then it was finally time!! Nikola was at my mom’s those two nights we were at the hospital, so when we got back home on Saturday Aleks went over to get him. When they came home, I had put Danilo in his little cradle, and then I met Nikola at the door and gave him so many hugs and kisses. I had missed him so much. <3 Then we pointed towards the cradle in the livingroom and said “Nikola, look over there! The baby from mommy’s belly is out! Your baby brother is here!” And it felt like he understood right away. His eyes got so big and he ran towards the cradle, with me and Aleks right behind. Terrified that he was going to push the cradle over or hit Danilo haha. But you know what he did? He started petting him. He took Danilo’s hand in his hand, kissed it. Said BÄTIS BÄTIS (bebis/baby) and you could really see the happiness in his eyes. I really didn’t expect this, I mean we had been talking about the baby in mommy’s belly for 9 months, but I thought he would be too young to understand. And this is how it’s been now for almost 3 weeks. He is so kind towards him, kissing his head, hands and feet, sits next to him in the couch, points on his lap and says “baby lap!” and wants hip in his lap.

Of course we need to keep an eye on him, Nikola can be very wild even though he doesn’t mean to be. But I think, and hope, that the brothers from now on and forever will have each other’s backs. Like Aleks and his big brother.  

They are the Subosic brothers 2.0!

Mina pojkar – pyjamasar från Livly

Ni är så himla många som frågat om namnet så jag tänker att jag drar den historian också! Såhär var det: Vi har sedan Nikola låg i magen haft ett till pojknamn på listan. Damijan – ett namn som funnits i Aleks släkt och som var ett förslag från hans pappa. Han kallade till och med Nikola för Damijan första tiden för han ville så gärna att vi skulle ta det haha. Men Nikola var en Nikola. Iallafall, när vi fick reda på att vi väntade en till liten pojke så blev Damijan ett av våra alternativ denna gång med ihop med två andra namn och Danilo var ett av dem. Det tredje namnet, som var det namnet jag (innan förlossningen) verrrrrkligen ville ha, kommer jag tyvärr inte avslöja hehe. Det är ett unisex-namn och vi spar det för framtiden, om vi får fler barn. Och varför blev det inte det namnet? Av två anledningar, Aleks var fortfarande inte helt övertygad och ärligt talat när Danilo kom ut så kändes det namnet inte rätt på honom. Inte alls. Men vi höll på och velade i flera dagar mellan de tre namnen och till slut var det jag som ba NU TAR VI DANILO PUNKT och så la jag ut det på Instagram så att vi inte kunde ångra oss. Hahaha. Damijan är också så fint tycker jag och skulle vi få en tredje son så kommer det vara ett alternativ också, men det jag var rädd för var att folk skulle uttala det som amerikanska “Damien” som låter som en inte så trevlig kille haha (uuursäkta om någon heter det!!)

Ju mer vi kallade Danilo för Danilo så kändes det verkligen rätt. Och så passar det så himla bra med Nikola tycker vi, förutom k och d så är ju alla bokstäver samma. Danilo är ett namn som finns på olika ställen i världen och uttalas på olika sätt, vi uttalar det “Danni-lo”. Fast mer av ett kort å än ett långt oooo om ni fattar. Precis så som o:et i Nikola är mer ett å det med. Så de två namnen klingar verkligen så bra ihop! :-)

// So many of you have asked about the name so I thought I could tell that story as well! Here it goes: Since Nikola was in my belly, we had another boy’s name on the list. Damijan – A name that has been in Aleks family and it was a suggestion from his father. He even called Nikola Damijan the first weeks because he really wanted us to take that name haha. But Nikola was a Nikola. Anyway, when we found out that we were expecting another boy, Damian became one of our options this time as well together with 2 other names and Danilo was one of them. The third name, which was the name that I really wanted (before I gave birth), I won’t reveal unfortunately hehe. It’s a unisex name and we’re saving it for the future, if we get more kids. And why didn’t we take that name? For two reasons, Aleks still wasn’t convinced and honestly when Danilo came out that name didn’t feel right. Not at all. But we went back and forth between those 3 names for days and in the end I was the one who said WE’RE CHOOSING DANILO PERIOD and then I posted it on Instagram so that we couldn’t regret us. Hahaha. I think Damijan is also very beautiful and if we would get a third son it will be an option again, but I was scared people was gonna think it was like the American name “Damien” who doesn’t sound like a nice guy haha (soooorry if it’s your/your kid’s name!!!)

After calling him Danilo for a few days, it felt totally right. And we also think it suits so good together with Nikola, because except k and d all the letters are the same. Danilo is a name that exists in different places around the world and are pronounced differently, we pronounce it “Danni-lo”. And the o is pronounced like the o in Nikola so those two names goes perfectly together! :-)

Munnen ♥ – och klädd i kläder som mormor köpt på Lindex

Sist men inte minst så tänkte jag bara snacka lite utseende på mina grabbar för det var ju något man var SÅ nyfiken över. Hur skulle lillebror se ut? Skulle de bli lika? Som jag sa innan så tyckte jag att Danilo var jättelik Nikola direkt när han kom ut, men ju mer tiden gick desto mer olika blev de. Bebis-Nikola var stor och rund, enorma händer & fötter, runt ansikte, smala kolsvarta ögon och svart hår och mörka bryn etc. Danilo är tvärtom liten och smal och har ett smalt ansikte, större ögon, ljusare hår och blonda (!) ögonbryn/fransar. Även ögonen är ljusa, just nu är de sådär blågrå så vi får se om de blir helbruna som Nikolas eller om han får mer av min gröna färg. Jag ser likheter ibland (speciellt över näsa och mun) men när jag tittar på gamla bilder på Nikola så är de så olika så det ska verkligen bli spännande att se hur Danilo kommer se ut om något år. Många säger att Nikola var mini-Aleks och att Danilo är mini-Kenza, jag skulle säga att han fått min mun och mina ljusare färger men mer likheter än så ser jag inte mellan oss.

Okej nu letade jag upp bilder där de faktiskt var jävligt lika haha. Visst ser man att de är brorsor ändå?! <3

// Last but not least I thought I could talk a bit about the looks on my boys because that was something we were SO curious about. What was little brother going to look like? Would they look like each other? Like I said before, I thought Danilo was a copy of Nikola when he came out, but with time he became more and more different. Baby Nikola was big with big hands & feet, round face, slim black eyes and black hair and dark brows etc. Danilo is the opposite he is small and slim with a slim face, bigger eyes, lighter hair and blonde (!) brows/lashes. His eyes are also light, right now they are that blue grey color so we’ll see if they get all brown like Nikola’s or if he get a bit of my green color. I see similarities sometimes (especially nose and mouth) but when I look at old photos of Nikola they are so different, so it’s gonna be fun to see what Danilo will look like in a year. Many people say that Nikola was a mini Aleks and that Danilo is a mini Kenza, I would say he has my mouth and my lighter colors but I don’t see more similarities than that. 

Okey now I found photos where they look a lot like each other haha. You can tell they are brothers right?! <3

Danilo & Nikola

Och så kom han, lillebror. Efter dagar av värkar som kom och gick, för att sedan stanna och dra igång förlossningen på riktigt. 5e mars 05:06, exakt (!) samma klockslag som sin storebror, föddes vår Danilo i rum 13 på BB Stockholm. Jag stod på knä med bröstet lutandes mot sängens ryggstöd, och med lustgas-slangen i enda handen och Aleks hand i andra plockade jag fram krafter jag glömt att jag hade. På bara 3 krystvärkar var han ute. 50cm lång och 3684g, bra mycket mindre än Nikola och han kändes så liten och så skör. Som en liten sparv. Det första jag sa när jag fick upp honom på bröstet var “det är ju Nikola!!” men när svullnaden la sig växte ett annat utseende fram. Lika är de, absolut, men ändå så olika. Så vackra båda två. Mina söner. Jag kan inte fatta det. <3

Idag är han exakt 1 vecka gammal och vi börjar landa i det nya livet som tvåbarnsföräldrar. Jag har så mycket jag vill berätta för er, inte minst om förlossningen och om första mötet mellan Nikola & Danilo, men jag tänker att det får komma när jag känner att tiden finns. Vill inte stressa, jag vet hur snabbt bebisbubblan är över och jag försöker verkligen njuta så mycket det bara går. Det är även lite svårt att hantera alla känslor denna gång, det är en sån stor känsloblandning av bland annat lycka och skuldkänslor och orättvisa. Samtidigt som jag tittar på min bebis och känner sån tacksamhet över att han är här, så sliter sorgen för min vän sönder mitt hjärta. Varför.. Varför.. Det är så orättvist.

// And then he came, little brother. After days of contractions that came and stopped, and then stayed and started the labour for real. 5th of March 05:06, exactly (!) the same time as his big brother, our Danilo was born in room 13 at BB Stockholm. I was standing on my knees leaning my chest against the backrest of the bed, and with the laughing gas in one hand and Aleks hand in the other, I brought out powers I forgot I had. I pushed for 3 contractions and he was out. 50cm tall and 3684g, much smaller than Nikola and he felt so tiny and fragile. Like a little sparrow. The first thing I said when they put him on my chest was “it’s Nikola!!” but when the swelling went away another face showed up. They are similar, definitely, but yet so different. So beautiful both of them. My sons. I can’t believe it. <3

Today he is exactly 1 week old and we are starting to land in our new life as parents of 2. I have so much I want to tell you, about the birth and about the first meeting between Nikola & Danilo, but that will come when I feel that I have time. I don’t want to stress it, I know how fast the newborn bubble is over and I really try to enjoy it as much as I can. It is also a bit hard to cope with all the feelings this time, it’s such a mix of emotions of happiness and guilt. At the same time I’m looking at my baby and feel such a thankfulness that he is here, the sorrow I feel for my friend is ripping my heart apart. Why… Why.. It’s so unfair. 

Vårt första möte ♥
// Our first meeting ♥