Hej hjärtan. Det här skriver jag endast för att jag inte vill att ni ska vara oroliga när ni märker att jag är lite frånvarande här. Jag vill inte att någon skvallersida/tidning skriver om detta för andra människors underhållning, det här är något jag vill och behöver ta hand om privat och jag orkar inte läsa om en massa spekulationer. När jag är redo kanske jag kommer att skriva mer om det, men just nu är både tankar och känslor helt upp och ner.
Min pappa är sjuk. Lungcancer. Det här är svårt på så många sätt och vis och efter att ha legat hemma en hel dag och bara gråtit och funderat så har jag bestämt mig för att göra det som känns bäst för mig själv. Jag kommer att träffa honom. Om det blir ett avslut eller en början vet jag inte, jag kommer finnas där men samtidigt hålla mig på avstånd. Jag tänker inte låta honom göra mig illa igen, men jag kan inte heller gå hela livet och ångra något jag inte gjorde.
Tack för att ni alltid finns här för mig. Ni hjälper mer än ni anar! <3
// Hi sweethearts. I’m only writing this because I don’t want you to be worried when you notice that I’m a bit absent here. I do not want any gossip sites to write about this for other peoples entertainment, this is something I want and need to handle in privacy and I don’t want to read about any speculations. When I’m ready, I might write more about it but right now all my thoughts and emotions are completely upside down.
My father is sick. Lung cancer. This is hard in so many ways and after being at home crying and thinking all day yesterday, I’ve decided to do what feels best for myself. I will meet him. If it will be an ending or a beginning I don’t know, I will be there but I will keep my distance at the same time. I will not let him hurt me again, but I can’t go through life regretting something I didn’t do.
Thank you for always being here. You help me more than you can imagine! <3
