• header


En paus

Hej kära läsare!

Jag vet att ni är många som undrat senaste tiden om jag tröttnat på att blogga pga min dåliga uppdatering här och nu ska jag vara helt ärlig med er. Jag har bloggat sedan jag var 15 år gammal. Jag blir 30 nästa år. Jag har älskat att blogga, jag har älskat att ha kontakten med er som hängt med under så många många år och jag har älskat att dela med mig av både toppar och dalar med er genom halva (!) mitt liv. Och såklart allt gott som bloggen fört med sig. Inte bara för min karriär utan även för mig privat (utan bloggen hade jag kanske aldrig träffat Aleks?! <3) Jag kommer alltid se tillbaka på min blogg och mina läsare med stor tacksamhet och kärlek. Allt började liksom här. Men det senaste året har jag fått känslan av att jag endast gör det av vana “för att jag alltid har gjort det”, jag tycker ärligt talat att det inte är så kul längre. Och jag har alltid lovat mig själv att jag bara kommer fortsätta blogga så länge jag tycker att det är kul.

Det är dock svårt att säga farväl till något man gjort i nästan halva sitt liv och jag vet inte än om det är det jag vill. Så för att inte dra några förhastade slutsatser så kommer jag nu ta en paus på obestämd tid för att fundera och se hur jag vill göra. Kanske jag slutar blogga helt, kanske jag väljer att fortsätta men på ett annat sätt än tidigare. Något måste iallafall ske, för just nu känns min blogg bara som ett ångestladdat måste.

Jag lovar att uppdatera er när jag bestämt mig! Och tills dess så hittar ni mig såklart på instagram. KRAM!! Ta hand om er och var snälla mot varandra. Det behövs extra mycket i dessa tider! <3

// Hello dear readers!
I know many of you have wondered lately if I’ve gotten tired of blogging because of my bad update here and I’m gonna be completely honest with you now. I’ve been blogging since I was 15 years old. I will be 30 next year. I have loved blogging, I have loved to have contact with you who have been with me for so so many years and I have loved to share both highs and lows with you through half (!) of my life. And of course everything good that my blog has brought to me. Not only for my career but also for me in my private life (without my blog I might never have met Aleks?! <3) I will always look back at my blog and my readers with big gratitude and love. Because everything started here. But the past year, I’ve gotten the feeling that I only do it out of habit “because I’ve always done it”, honestly I don’t think it’s that much fun anymore. And I’ve always promised myself that I will only continue blogging as long as I think it’s fun.

However, it’s difficult to say goodbye to something you have done for almost half of your life and I don’t know yet if this is what I want. So not to jump to conclusions, I will now take a pause to think and figure out what I want to do. Maybe I will quit blogging completely, maybe I choose to continue but in a different way than before. Something must happen anyway, because right now my blog only feels like a must filled with anxiety. 

I promise to update you when I’ve decided! And until then you’ll find me on instagram of course. BIG HUG!! Take care and be kind to each other. It’s a bit extra needed in these times! <3



ANOTHER DAY AT HOME


Top and pants from Gina Tricot

Så jäkla trött på att gå runt i samma mjukisbyxa dag in och dag ut (fast samtidigt för lat för att göra något åt det haha) så igår klädde jag upp mig lite! Skulle ju dessutom få finbesök. Dilay kom över för att hänga lite med mig och Nikola, vi beställde lunch från Mahalo (älskar deras ”knivsöder”!) och satt och pratade mest om förlossning och bebistid. Dilay är just nu höggravid med sitt andra barn och föder när som helst. Så jäkla spännande!!! Längtar efter att träffa lilla tjejen. <3

När Dilay hade åkt hem så bytte jag om till mjukisbyxan igen (haha) och gick ut på en långpromenad med vagnen. Nu ska vi strax ge oss ut igen! Väntar bara på att Nikola ska vakna så vi kan äta lunch först, sen går vi ut. Är ute och går iallafall 1-2 h per dag och det gör så mycket för humöret och jag behöver det verkligen, eftersom att jag precis som många andra har en hel del ångest nu..

// I’m so damn tired of walking around in the same sweatpants day in and day out (but at the same time too lazy to do something about haha) so yesterday I dressed up a bit! I was also expecting a visit. Dilay came over to hang out with me and Nikola, we ordered lunch and sat mostly and talked about giving birth and babies. Dilay will give birth to her second child any day now. So damn exciting!!! Can’t wait to meet the little girl. <3 

When Dilay left, I changed to my sweatpants again (haha) and went out for a long walk with the stroller. We’re gonna go out soon again! I’m just waiting for Nikola to wake up so that we can have lunch first, then we’re heading out. I’m going out for walks at least 1-2 hours per day and that does a lot for my mood and I really need that, since I have quite a lot of anxiety now just like many others..



BEACH DINNER

Birthday dinner at the beach

Nu när vi håller oss hemma mycket och inte träffar så mycket folk så drömmer jag mig iväg till detta sisådär 1547494 gånger per dag. :-)) En av de mysigaste middagarna någonsin!! Min älskade Dani fyllde 29 år när vi var där och jag fick hjälp av hotellet att styra upp en födelsedagsmiddag till henne på stranden. Fantastisk mat, magisk solnedgång, goda vänner och en massa skratt. Och så med våra gullungar som var sötare än någonsin i sina gulliga outfits. <3

Om 3 veckor fyller jag själv 29 år och ja.. Det blir ju inte så mycket firande haha. Men ändå rätt skönt. Vi pratade om att mamma ska ha Nikola en natt för första gången, så att jag och Aleks kan checka in på ett hotell och SOVA. Det är typ min högsta födelsedagsönskan, en hel nattsömn haha. Götta oss i massa roomservice-mat och somna framför en film typ. Och så en riktig sovmorgon på det och en pangfrulle. Vi får se hur det blir med det, beroende på situationen i landet.

// Now when we’re staying home a lot and don’t see much people, I’m dreaming myself away to this around 1134567 times per day. :-)) One of the coziest dinners ever!! My beloved Dani had her 29th birthday when we were there and the hotel helped me organize a birthday dinner for her at the beach. Amazing food, magical sunset, good friends and lots of laughter. And with our adorable little babies who were cuter than ever in their cute outfits. <3

I’m turning 29 myself and well… There won’t be that much celebration haha. But that feels kinda nice. We talked about that my mom might take Nikola a whole night for the first time, so that Aleks and I can check into a hotel and SLEEP. That is like my biggest birthday wish, a full night’s sleep haha. Enjoy lots of roomservice food and fall asleep infront of a movie. And then sleep in late and have a delicious breakfast. We’ll see if that will be possible, depending on the situation here in Sweden.