• header


Bröderna Subosic 2.0 och hur vi kom fram till namnet Danilo

Hej bloggen!

Gud vad jag blev sugen på att skriva ett inlägg nu!! Vi har städ hemma på morgonen nu så jag sitter på favoritcaféet nere på vår gata, äter en smörfralla och dricker min morgonkopp med havrelatte. Danilo ligger i vagnen bredvid mig och snuttar på sin napp, som jag får stoppa in ungefär 55 gånger i minuten (skam den som ger sig! napp ska ungen ta!) Våra 2 veckor i full bebisbubbla-mode är över och vi har kommit igång igen med rutiner kring jobb, förskola och allt. Jag har haft paus vad gäller samarbeten etc men nu är jag igång igen! Än så länge går det bra, Danilo sover fortfarande mycket och när han är vaken är han väldigt lugn.

Ok, nu ska jag berätta hur det gick när Nikola fick träffa sin lillebror för första gången! Herregud vad man hade målat upp den bilden i huvudet x antal gånger. :-)) Och sen var det äntligen dags!! Nikola var hos min mamma de två nätterna vi var iväg på BB, så när vi kom hem där på lördagen så gick Aleks iväg och hämtade honom. När de kom sen så hade jag lagt Danilo i sin lilla vagga, och så överöste jag Nikola med pussar och kramar i hallen. Hade saknat honom så mycket. <3 Sedan pekade vi mot vaggan i vardagsrummet och sa “Nikola, titta där! Bebisen i mammas mage har kommit ut! Din lillebror är här!” Och det känns som att han fattade på en gång. Ögonen blev stora som tefat och så sprang han fram till vaggan, med mig och Aleks precis bakom. Livrädda för att han typ skulle välta den eller slå Danilo haha. Men vet ni vad han gjorde? Han började klappa honom. Tog Danilos hand i sin, pussade den. Sa BÄTIS BÄTIS (bebis) och man kunde verkligen se lyckan i hans ögon. Jag trodde verkligen inte det, nog för att vi förberett honom och pratat om bebisen i mammas mage i 9 månader, men jag trodde han skulle vara för liten för att förstå. Och såhär har det fortsatt nu i snart 3 veckor. Han är så fin mot honom, pussar hans huvud, händer och fötter, sätter sig bredvid i soffan, slår sig på knäna och säger “bätis knä!” och vill ha honom i knät.

Självklart måste vi hålla ett vakande öga på honom, Nikola kan vara väldigt vild av sig och även om han inte menar det så kan han vara lite hårdhänt ibland. Men jag tror, och hoppas, att bröderna från och med nu och för all framtid kommer ha varandras ryggar. Som Aleks och hans storebror.

Det här är bröderna Subosic 2.0!

// THE SUBOSIC BROTHERS 2.0 AND HOW WE CAME UP WITH THE NAME DANILO

Hi guys! I got so excited to write a post now!! They are cleaning our apartment this morning so I’m sitting at my favorite café on our street, eating a sandwich and drinking my morning cup of oatmilk latte. Danilo is in the stroller next to me sucking on his pacifier, which I have to put back in like 55 times per minute (not gonna give up! this kid will take the pacifier!) Our 2 weeks of full baby bubble mode are over and we are back to our routines with work, preschool and all that. I’ve had a break from collaborations etc but now I’m back on track! So far so good, Danilo still sleeps a lot and when he is awake he is very calm.

Ok, now I’m gonna tell you how it went when Nikola met his little brother for the first time! Gosh I had been imagining this moment for so long. :-)) And then it was finally time!! Nikola was at my mom’s those two nights we were at the hospital, so when we got back home on Saturday Aleks went over to get him. When they came home, I had put Danilo in his little cradle, and then I met Nikola at the door and gave him so many hugs and kisses. I had missed him so much. <3 Then we pointed towards the cradle in the livingroom and said “Nikola, look over there! The baby from mommy’s belly is out! Your baby brother is here!” And it felt like he understood right away. His eyes got so big and he ran towards the cradle, with me and Aleks right behind. Terrified that he was going to push the cradle over or hit Danilo haha. But you know what he did? He started petting him. He took Danilo’s hand in his hand, kissed it. Said BÄTIS BÄTIS (bebis/baby) and you could really see the happiness in his eyes. I really didn’t expect this, I mean we had been talking about the baby in mommy’s belly for 9 months, but I thought he would be too young to understand. And this is how it’s been now for almost 3 weeks. He is so kind towards him, kissing his head, hands and feet, sits next to him in the couch, points on his lap and says “baby lap!” and wants hip in his lap.

Of course we need to keep an eye on him, Nikola can be very wild even though he doesn’t mean to be. But I think, and hope, that the brothers from now on and forever will have each other’s backs. Like Aleks and his big brother.  

They are the Subosic brothers 2.0!

Mina pojkar – pyjamasar från Livly

Ni är så himla många som frågat om namnet så jag tänker att jag drar den historian också! Såhär var det: Vi har sedan Nikola låg i magen haft ett till pojknamn på listan. Damijan – ett namn som funnits i Aleks släkt och som var ett förslag från hans pappa. Han kallade till och med Nikola för Damijan första tiden för han ville så gärna att vi skulle ta det haha. Men Nikola var en Nikola. Iallafall, när vi fick reda på att vi väntade en till liten pojke så blev Damijan ett av våra alternativ denna gång med ihop med två andra namn och Danilo var ett av dem. Det tredje namnet, som var det namnet jag (innan förlossningen) verrrrrkligen ville ha, kommer jag tyvärr inte avslöja hehe. Det är ett unisex-namn och vi spar det för framtiden, om vi får fler barn. Och varför blev det inte det namnet? Av två anledningar, Aleks var fortfarande inte helt övertygad och ärligt talat när Danilo kom ut så kändes det namnet inte rätt på honom. Inte alls. Men vi höll på och velade i flera dagar mellan de tre namnen och till slut var det jag som ba NU TAR VI DANILO PUNKT och så la jag ut det på Instagram så att vi inte kunde ångra oss. Hahaha. Damijan är också så fint tycker jag och skulle vi få en tredje son så kommer det vara ett alternativ också, men det jag var rädd för var att folk skulle uttala det som amerikanska “Damien” som låter som en inte så trevlig kille haha (uuursäkta om någon heter det!!)

Ju mer vi kallade Danilo för Danilo så kändes det verkligen rätt. Och så passar det så himla bra med Nikola tycker vi, förutom k och d så är ju alla bokstäver samma. Danilo är ett namn som finns på olika ställen i världen och uttalas på olika sätt, vi uttalar det “Danni-lo”. Fast mer av ett kort å än ett långt oooo om ni fattar. Precis så som o:et i Nikola är mer ett å det med. Så de två namnen klingar verkligen så bra ihop! :-)

// So many of you have asked about the name so I thought I could tell that story as well! Here it goes: Since Nikola was in my belly, we had another boy’s name on the list. Damijan – A name that has been in Aleks family and it was a suggestion from his father. He even called Nikola Damijan the first weeks because he really wanted us to take that name haha. But Nikola was a Nikola. Anyway, when we found out that we were expecting another boy, Damian became one of our options this time as well together with 2 other names and Danilo was one of them. The third name, which was the name that I really wanted (before I gave birth), I won’t reveal unfortunately hehe. It’s a unisex name and we’re saving it for the future, if we get more kids. And why didn’t we take that name? For two reasons, Aleks still wasn’t convinced and honestly when Danilo came out that name didn’t feel right. Not at all. But we went back and forth between those 3 names for days and in the end I was the one who said WE’RE CHOOSING DANILO PERIOD and then I posted it on Instagram so that we couldn’t regret us. Hahaha. I think Damijan is also very beautiful and if we would get a third son it will be an option again, but I was scared people was gonna think it was like the American name “Damien” who doesn’t sound like a nice guy haha (soooorry if it’s your/your kid’s name!!!)

After calling him Danilo for a few days, it felt totally right. And we also think it suits so good together with Nikola, because except k and d all the letters are the same. Danilo is a name that exists in different places around the world and are pronounced differently, we pronounce it “Danni-lo”. And the o is pronounced like the o in Nikola so those two names goes perfectly together! :-)

Munnen ♥ – och klädd i kläder som mormor köpt på Lindex

Sist men inte minst så tänkte jag bara snacka lite utseende på mina grabbar för det var ju något man var SÅ nyfiken över. Hur skulle lillebror se ut? Skulle de bli lika? Som jag sa innan så tyckte jag att Danilo var jättelik Nikola direkt när han kom ut, men ju mer tiden gick desto mer olika blev de. Bebis-Nikola var stor och rund, enorma händer & fötter, runt ansikte, smala kolsvarta ögon och svart hår och mörka bryn etc. Danilo är tvärtom liten och smal och har ett smalt ansikte, större ögon, ljusare hår och blonda (!) ögonbryn/fransar. Även ögonen är ljusa, just nu är de sådär blågrå så vi får se om de blir helbruna som Nikolas eller om han får mer av min gröna färg. Jag ser likheter ibland (speciellt över näsa och mun) men när jag tittar på gamla bilder på Nikola så är de så olika så det ska verkligen bli spännande att se hur Danilo kommer se ut om något år. Många säger att Nikola var mini-Aleks och att Danilo är mini-Kenza, jag skulle säga att han fått min mun och mina ljusare färger men mer likheter än så ser jag inte mellan oss.

Okej nu letade jag upp bilder där de faktiskt var jävligt lika haha. Visst ser man att de är brorsor ändå?! <3

// Last but not least I thought I could talk a bit about the looks on my boys because that was something we were SO curious about. What was little brother going to look like? Would they look like each other? Like I said before, I thought Danilo was a copy of Nikola when he came out, but with time he became more and more different. Baby Nikola was big with big hands & feet, round face, slim black eyes and black hair and dark brows etc. Danilo is the opposite he is small and slim with a slim face, bigger eyes, lighter hair and blonde (!) brows/lashes. His eyes are also light, right now they are that blue grey color so we’ll see if they get all brown like Nikola’s or if he get a bit of my green color. I see similarities sometimes (especially nose and mouth) but when I look at old photos of Nikola they are so different, so it’s gonna be fun to see what Danilo will look like in a year. Many people say that Nikola was a mini Aleks and that Danilo is a mini Kenza, I would say he has my mouth and my lighter colors but I don’t see more similarities than that. 

Okey now I found photos where they look a lot like each other haha. You can tell they are brothers right?! <3

Danilo & Nikola

500


DANILO – 5.3.21

Och så kom han, lillebror. Efter dagar av värkar som kom och gick, för att sedan stanna och dra igång förlossningen på riktigt. 5e mars 05:06, exakt (!) samma klockslag som sin storebror, föddes vår Danilo i rum 13 på BB Stockholm. Jag stod på knä med bröstet lutandes mot sängens ryggstöd, och med lustgas-slangen i enda handen och Aleks hand i andra plockade jag fram krafter jag glömt att jag hade. På bara 3 krystvärkar var han ute. 50cm lång och 3684g, bra mycket mindre än Nikola och han kändes så liten och så skör. Som en liten sparv. Det första jag sa när jag fick upp honom på bröstet var “det är ju Nikola!!” men när svullnaden la sig växte ett annat utseende fram. Lika är de, absolut, men ändå så olika. Så vackra båda två. Mina söner. Jag kan inte fatta det. <3

Idag är han exakt 1 vecka gammal och vi börjar landa i det nya livet som tvåbarnsföräldrar. Jag har så mycket jag vill berätta för er, inte minst om förlossningen och om första mötet mellan Nikola & Danilo, men jag tänker att det får komma när jag känner att tiden finns. Vill inte stressa, jag vet hur snabbt bebisbubblan är över och jag försöker verkligen njuta så mycket det bara går. Det är även lite svårt att hantera alla känslor denna gång, det är en sån stor känsloblandning av bland annat lycka och skuldkänslor och orättvisa. Samtidigt som jag tittar på min bebis och känner sån tacksamhet över att han är här, så sliter sorgen för min vän sönder mitt hjärta. Varför.. Varför.. Det är så orättvist.

// And then he came, little brother. After days of contractions that came and stopped, and then stayed and started the labour for real. 5th of March 05:06, exactly (!) the same time as his big brother, our Danilo was born in room 13 at BB Stockholm. I was standing on my knees leaning my chest against the backrest of the bed, and with the laughing gas in one hand and Aleks hand in the other, I brought out powers I forgot I had. I pushed for 3 contractions and he was out. 50cm tall and 3684g, much smaller than Nikola and he felt so tiny and fragile. Like a little sparrow. The first thing I said when they put him on my chest was “it’s Nikola!!” but when the swelling went away another face showed up. They are similar, definitely, but yet so different. So beautiful both of them. My sons. I can’t believe it. <3

Today he is exactly 1 week old and we are starting to land in our new life as parents of 2. I have so much I want to tell you, about the birth and about the first meeting between Nikola & Danilo, but that will come when I feel that I have time. I don’t want to stress it, I know how fast the newborn bubble is over and I really try to enjoy it as much as I can. It is also a bit hard to cope with all the feelings this time, it’s such a mix of emotions of happiness and guilt. At the same time I’m looking at my baby and feel such a thankfulness that he is here, the sorrow I feel for my friend is ripping my heart apart. Why… Why.. It’s so unfair. 

Vårt första möte ♥
// Our first meeting ♥

614


V-DAY

Jag och Aleks har nästan alltid firat alla hjärtans dag på något sätt, han var ju ändå Mr Valentine på bloggen i början haha. :-) Veckan innan så var det årsdagen för när vi träffades (nu 12 år sedan!! herre vad fort åren går) men på den dagen gjorde vi inget eftersom att det var en tisdag, så vi kände att vi ändå borde hitta på något på alla hjärtans dag i år. Speciellt nu med en till liten bebis på väg, vem vet när vi kommer kunna dra iväg på dejt bara vi två igen?

Iallafall, vad behövde vi mest av allt? En trött höggravid mamma och en trött pappa som tar varje tidig morgon?

// Aleks and I have always celebrated Valentines day in one day or another, after all he was called Mr Valentine at the blog back in the days haha :-) Last week was the anniversary of the night where we first met (12 years ago now!! time really flies) but we didn’t do anything special that day since it was a Tuesday, so we decided to do something nice at Valentines day. Especially now with a baby on the way, who nows when we’ll be able to have date night again?

Anyway, what did we need most of all right now? A tired pregnant mother and a tired dad who gets up super early every day?

Sova såklart! Och chilla. Bara ta det lugnt, kramas och njuta av lugnet och varandra. <3 Visst hade vi kunnat göra det hemma eftersom att Nikola sov över hos sin mormor, men vi ville lyxa till det lite. Så vi checkade in på Grand! Tanken var att vi även skulle hänga i deras mysiga spa, men vi var inte direkt de enda som tänkte så haha. Det var fullt. :-(

Men som tur är hade vi massa gott snacks med oss (med betoning på massa. en påse lösgodis, chips, ostbågar, 3 chokladkakor och kanelbullar ;-)) och ett stort badrum med stort badkar så vi kunde ha vårt egna lilla spa där inne.

Fick många frågor om min jacka och mina boots på insta. Jackan är från Stand och stövlarna är från Arket.

// Sleep of course! And chill. Just take it easy, hug and enjoy each other’s company <3 Of course we could have done it at home since Nikola slept at his grandma’s, but we wanted to treat ourselves a little bit. So we checked in at Grand Hotel! We were supposed to hang out in their amazing spa, but we weren’t alone with that idea haha. It was completely full :-(

But fortunately we had brought a lot of snacks (I mean A LOT. One bag of candy, chips, cheese doodles, 3 marabou chocolates and cinnamon buns ;-)) and a big bathroom with a huge bath tub, so we could have our own little spa in there.

Jag älskar att bara hänga på hotellrummet, ligga i sängen och zappa på tvn (säger man fortfarande zappa? haha) och äta godis. Och såklart, beställa upp roomservice! Vi delade på en toast skagen till förrätt och sedan varsin köttbit med pommes och bea. Kan ju ha varit den godaste bean någonsin också. Mmmm.. Synd bara att min magsäck får sån liten plats där inne nu så jag blir mätt och illamående rätt fort.

Det blev även ett stort glas mjölk till mig! Vet att mjölk inte funkar för alla när det kommer till halsbränna, men det räddade mig både förra graviditeten och denna graviditet. Hade dock MYCKET mer halsbränna med Nikola (behövde även äta Omeprazol ibland då), och han kom ju ut med långt hår på skallen. Vet att det bara är en myt hehe, men ska bli kul att se om lillebror har mindre hår eftersom att halsbrännan inte varit lika illa denna gång?

// I love to hang out in hotel rooms, just watch tv in bed and eat candy. And of course, order roomservice! We shared a toast Skagen and then a steak with french fries and bearnaise. Might have been the best bearnaise ever. Mmmm… It’s a shame my stomach gets full so easily now when there’s very little space in there.

I ordered a big glass of milk! I now milk doesn’t work for everyone with heartburn, but it has saved me during both pregnancies. I had MUCH more heartburn when carrying Nikola (I even ate Omeprazol at times), and he came out with a lot of hair on his head. I know it’s just a myth hehe, but I’m excited to see if little brother has less hair since I haven’t struggled with heartburn as much?

På alla hjärtans dag vaknade vi upp efter vad jag vill säga en låååång och skön natt men näe.. Jag tror fan att min sömn är rubbad för alltid. :’) Natten kanske hade varit bättre om jag inte hade behövt springa på toa och kissa flera gånger, men vaaarför kan jag inte sova längre än till typ 7:30?! När jag dessutom vaknat en massa gånger under natten? Jag som trodde vi skulle ta värsta långa sovmorgonen haha.

Aja, åt en svingod frukost med ostmackor, ägg & kaviar, croissant med nutella och pannkakor med grädde & sylt and all that, och sedan la jag mig i ett varmt bad igen medan Aleks låg och chillade i sängen. Sen var det dags att checka ut och åka hem till lillen igen som vi hade saknat så mycket! Han hade sovit hela natten utan uppvak och det känns verkligen så himla bra att veta att han har ett till ställe där han känner sig 100% trygg på, hos sin mormor. Han älskar att vara där. <3

// On Valentine’s day we woke up after a loooong night of sleeping (I wish)… I’m screwed forever :’) Maybe I would have slept better if I didn’t hav etc run to the bathroom and pee every other second, but why can’t I sleep passed 7:30?! Even though I get up several times at night? I expected to sleep all morning haha.

Oh well, we had a great breakfast with cheese sandwiches, eggs, caviar, croissant with Nutella and pancakes with cream and jam and all that. Then I took a hot bath again while Aleks rested in bed. Then, it was time to check out and go home to our little boy again who we had missed so much! He slept the whole night without waking up and that feels so good, to know that he has another place where he feels 100% safe. At his grandma’s. He loves to be there <3

197