• header


EN HELG PÅ LANDET

Igår kom vi hem efter ännu en helg på landet. Vi brukar åka tillbaka till stan på måndagsmorgnarna för att maxa helgen ordentligt. När vi började kika efter landställe redan för flera år sedan (ja, så lång tid tog det att hitta något. men sen hände det äntligen!!) så sa vi att det fick ligga max 1h timme utanför Stockholm så att vi inte skulle tröttna på att spendera massa tid i bilen varje helg, samt att Aleks skulle kunna vara på jobbet inte allt för sent på måndagarna. Ibland åker vi ut redan på torsdagskvällen men för det mesta åker vi ut på fredagarna efter lunch. Det tar prick 1 timme från dörr till dörr och det känns verkligen perfekt. Det tycker Nikola med, för han hinner preciiiiiis tröttna på bilstolen när vi är framme haha.

Våra helger där ute ser rätt likadana ut. I somras var det fokus på sol, bad & grillning, men nu när hösten smugit sig på så är det MYSMODE deluxe. Vi lagar god mat, tittar på film om kvällarna, leker både inne och ute i vår trädgård, går långpromenader förbi hagar med kossor och får, och denna helg var vi även ute i skogen! Paret som ägde huset innan oss tipsade om att det fanns massvis med kantareller i skogen på andra sidan vägen så Aleks tog Nikola på axlarna och så gav vi oss in där. Vi är inga vana svampplockare direkt, men vi hittade ett gäng kantareller som vi sedan gjorde en svingod pasta av (som ni ska få receptet på i nästa inlägg!) Om vi åker dit i helgen så ger vi oss ut på kantarelljakt igen, men det fanns även hur mycket blåbär som helst så det tänkte vi också plocka nästa gång. Och göra blåbärssaft och blåbärspaj. :-)

Vi trivs verkligen där ute, i vårt röda lilla torp. Vi har inte rört utsidan ännu (vi tänkte eventuellt bygga om altanen samt bygga gäststuga, men det får bli nästa sommar isåfall) men på insidan har vi gjort om en hel del och det blev så mysigt och fint. Det verkar dock även en liten mus tycka, som bor under vår köksbänk och kommer ut om natten och bajsar på soffan. Vad gör vi? Vill inte lägga ut fällor eller skada den…

Vårt torp som är byggt för minst 110 år sedan (säkert tidigare än så, men det är reggat sedan dess iallafall)

I vårt kök i typ det enda trosmärket jag använder (de är så sköna!!) – Lace Laboratory. Och kaggen växer på <3

Nikola tog många blåbärspauser under skogspromenaden 

Redo för svampplockning! Kläder från Revolution Race 

Namnamnam

Morgonpromenad. Vi har alltid resevagnen från Yo-yo i bilen så det är den vi använder där ute. Och Nikolas alldeles för stora regnkläder är från Kuling!

Busigkille i vad som skulle vara vårt sovrum, men både vi och han sover bättre i det som skulle vara gästrummet/barnrummet så detta rum sover nu våra gäster i :-) Inredning från Jotex.

Dags att bygga duplo i vardagsrummet. Spegeln ska upp på väggen men vi har inte tagit tummen ur än, så länge har musen haft bajspartaj där bakom :-)) Inredning från Jotex, förutom den stora bruna byrån som de förra ägarna lämnade kvar. Älskar den, tycker den är så fin! Har fått mycket frågor om våra tapeter, vi har tre olika i stugan och de är alla från familjetapeter.se. Och mina sexiga pyjamasbrallor är från Asos ;-)

Vi plockade tre stora hinkar med äpplen från vårt ena äppelträd. Och nu håller Aleks på att göra äppelvin av dem. Är väldigt skeptisk, känns som att han inte riktigt vet vad han gör haha…

Dags att åka hem igen! Där bak ser ni även vår “lada” eller vad man ska kalla det. Just nu används det bara som förråd/verkstad (och bålgetinghem haha) Vi funderade på att rusta upp det till gäststuga men det skulle tydligen vara ännu mer jobb än att riva det och bygga nytt så vi vet inte. Mina kläder: tights från Aimn, boots från Caterpillar, tröja från Acne.

// Yesterday we came home after another weekend at the country side. We usually go back to the city on Monday morning to make the weekend a little longer. A few years ago when we first started looking for a country house (yes, it took a couple of years but then we finally found one!!), we decided that it could not be any further than 1h from Stockholm. So it wouldn’t feel like we spent our whole weekends in the car, and that Aleks wouldn’t be late to work every Monday morning. Sometimes we go there already on Thursday afternoon but mostly we go there Friday after lunch. It takes exactly 1h from door to door, which is perfect. Nikola agrees on that because he gets bored with sitting in the car the seeeecond we have arrived haha. 

Our weekends out there pretty much look the same. This summer, the focus was barbecues, tanning, and swimming, but now when fall has arrived we’re in COZYMODE deluxe. We cook, watch movies at night, play inside the house and outside on our yard, take long walks by cows and sheep in the meadow. And this weekend we we’re out in the woods! The couple who owned the house before us told us that there’s a lot of chanterelles there, so Aleks carried Nikola on his shoulders while we began looking for mushrooms. We’re not used to picking our own mushrooms, but we actually found a couple of chanterelles which we made a delicious pasta out of (recipe coming up in my next post). If we go there this weekend, we’re gonna search for more chanterelles. But there’s also a lot of blueberries there which we’re gonna pick as well. And do some blueberry pie and blueberry lemonade :-)

We really love it out there, in our red little croft. We haven’t touched the facade yet (we’re thinking about rebuilding the patio and build a guest house, but that can wait until next summer). But inside the house we’ve made a lot of changes, which turned out so cozy and beautiful. It seems like the mice think so too, who live under our kitchen counter and come out to poop on our couch at night. What are we gonna do? I don’t wanna put out rat traps or in any way hurt them…

1286


3 blir 4

Jag vill börja detta inlägg med att tacka er för era fina kommentarer på förra inlägget!! Blev både rörd och sjukt peppad på att ge bloggen en till chans! <3 Kul också att se att många av er verkar uppskatta like-funktionen (det lilla hjärtat i slutet av inlägget), det kräver ju lite tid och så att kommentera och fattar att inte alla orkar göra det varje gång liksom men då är det kul att se att ni ändå uppskattar inlägget. :-)

Så nu sitter jag här igen vid min laptop och knappar på tangenterna. Haha, jag minns så väl när jag var inlagd några dagar på sjukhus när jag var 17 och (såklart) hade med min laptop för att blogga. Delade rum med en äldre kvinna som blev riktigt förbannad på ljudet av mina fingrar på tangenterna (jag skriver ju så satans snabbt också så hon kände nog vad faaaaan är det som låter). Jag blev livrädd efter att hon skällde ut mig så då låg jag istället där i mörkret och tryckte försiktigt på tangent för tangent så ljudlöst som möjligt för blogginlägget skulle ju givetvis upp.

Och nu har jag ingen aning om hur jag ska vända det här inlägget till att handla om att vår familj växer men jag gör helt enkelt en tvärvändning och säger NIKOLA SKA BLI STOREBROR. Min älskade lilla bebis som typ föddes igår ska bli storebror nästa år, om allt går som det ska. Jag svarade på massa frågor på min insta story här om dagen (finns sparat på min profil om ni vill kika, skrev även ingående där om hormonbehandlingen) men jag tänker att jag också skriver lite kort om hela grejen här.

Så i juni, ungefär en vecka efter att vi hade firat Nikolas första födelsedag, så fick vi se det där fina plusset på stickan igen. Det där plusset som framkallar så mycket känslor och kastar om hela ens värld. Aleks satt vid matbordet och matade Nikola och jag kom ut och la det fortfarande ofärdiga testet på matbordet och sa “du får kolla om det är något!” och så backade jag och lät Aleks säga resultatet. Det var vårt 6e syskonförsök och vårt 2a försök med hormoner, men även om det var planerat så blev vi så otroligt överraskade. Eller iallafall jag. Att det skulle ske så snabbt denna gång trodde jag verkligen inte. Jag hade en sån blandad kompott av känslor inuti mig att de tog mig ett tag att landa i det hela. Tankarna som flög var allt ifrån “hur ska vi klara två så små?” till “gud vad jag sviker Nikola nu, HAN ska ju vara min lilla bebis….” Snälla, säg att jag inte varit ensam med att känna skuldkänslor? Aleks förstod mig inte alls, han tyckte jag var knäpp som inte enbart tänkte att detta är det finaste vi kan ge honom. Och nu håller jag ju såklart med. Nu är detta mer självklart än någonting annat, att det ska komma en till liten kotte till vår familj, och jag hade inte velat ha det på något annat sätt. Och att vi hade tur nog att lyckas ännu en gång trots mina fattiga äggstockar är ju helt jävla fantastisk. Vi är så tacksamma.

Just nu är jag i vecka 16 och bebisen är beräknad till 1a mars. Men jag kommer inte bli förvånad om BF flyttas till slutet februari, för jag har redan flyttats några dagar på ultraljuden trots att jag vet exakt när jag ägglossade eftersom vi gjorde ultraljud och tog ägglossningsprutan. Ni kanske minns att Nikola flyttades (från 8e juni till 2a juni, men föddes 14e juni efter igångsättning) på RUL för att han mätte större, så det är säkert en stor bebis igen. Men med förhoppningsvis normalstort huvud haha. Vi får se på RUL den 2a oktober!

Så, här är vi nu! Jag har äntligen börjat må bra igen efter ett par veckor med trötthet och illamående. Magen har redan sagt HELLO (någon annan som fick bula mycket tidigare andra gången?) och jag försöker få Nikola att förstå att det ligger något i min mage men det går inte så bra. Han har hittat min navel iallafall som han gärna petar i, alltid något haha. Nu ska vi klä på oss och gå ut och leka! Sedan ska jag äntligen träna ett pass. Vi hörs! <3

// I wanna begin this post by saying thank you for all your sweet comments on my last post. I was moved and now I’m very excited to give the blog a new chance! <3 I was also happy to see that many of you seem to appreciate the like-button (the heart by the end of every post), commenting takes more time so I get that not everyone can do it all the time. This function definitely makes it easier for every reader to show their appreciation :-)

So now I’m back with my laptop, slamming the computer keys again. Haha, I remember when I was 17 and spent some days at the hospital and (of course) had brought my laptop. I shared a room with an older woman who got really irritated with the sound of my fingers hitting the keys (I’m such a fast writer so I guess she wondered what the heeeeeell that sound was). I was so scared after she had yelled at me so I just laid there in the dark, pushing every key really carefully because I just had to publish my blog post. 

I have no idea how to make this post about our family growing now. Let’s just start talking about the fact that NIKOLA IS GOING TO BE A BIG BROTHER. My little baby who was born like yesterday is becoming a big brother next year, if everything goes well. I answered a lot of your questions on my insta story the other day (I saved it on my profile if anyone would like to check it out. I wrote down the details on the hormone treatment there aswell). But I’ll write a few words about the whole thing here too.

In June, about a week after we’d celebrated Nikolas first birthday, we got to see that beautiful plus on the pregnancy test again. The plus which brings out so many emotions and turns your world up side down. Aleks was sitting by the dinner table feeding Nikola and I came out from the bathroom and put the blank test on the dinner table and said “you’ll check the results!” and then I backed off and let Aleks wait for it. It was our 6th try and our 2nd try with hormones, but even though we had planned it, we were still chocked when the result came. At least I was. I didn’t think it would happen this easily this time. I had so much mixed feelings inside of me that it took me a while to land in the whole thing. I was thinking thoughts like “how are we gonna manage two kids” and “I’m letting Nikola down, HE is supposed to be my baby…” Please tell me I’m the only one feeling guilt? Aleks didn’t understand it at all, he thought I was crazy to not see that this is the best thing ever for Nikola. Now I agree of course. It feels so natural to me now, that we’re having another little baby in the house. I wouldn’t have wanted it any other way. It is so amazing that we succeeded even though I’m battling with poor ovaries. We are so thankful. 

I’m in week 16 right now and the baby is due the 1st of March. But I won’t be surprised if my due date is moved to the end of February, because I have already been moved a couple of days on the ultrasounds even though I know exactly when I was ovulating because we did an ultrasound and took the ovulation shot. You might remember that Nikola’s due date was moved (from the 8th of June to the 2nd of June, but was born the 14th of June) because he was measured bigger, so I guess it’s a big baby again. But hopefully with a normal sized head haha. We’ll see on the routine ultrasound the 2nd of October. 

This is where we’re at now! I’m finally starting to feel good after a few weeks of tiredness and nausea. My belly is already saying HELLO (did anyone of you get a bigger bump with the second child?) and I’m trying to get Nikola to understand that there’s something in my belly, but it doesn’t go very well. But he has found my belly button and loves to poke it, that’s always something haha. Now we’re getting dressed because we’re going outside to play! Then I’m finally going to workout. Talk to you soon <3 

6120


EN SISTA CHANS *dramatisk rubrik*

Vet ni vad, jag har funderat och funderat och blivit peppad av mina nära och kära att ge bloggen en till chans. I april när jag bestämde mig för att ta en paus var jag så trött på det. Nikola var i en väldigt krävande period, jag hade svårt att få ihop min “mammalediga” vardag med allt jobb och måsten och varje gång jag gick in här möttes jag av så jäkla tråkig stämning. Bloggen som tidigare hade varit en glad plats som jag älskade att besöka hade blivit ångestladdad. Kommentarsfältet svämmade över av hat, rasism, bråk, påhopp och jag vet inte vad. Något jag inte tänker acceptera.

Men jag saknar ju såklart bloggen!! Jag saknar er och jag saknar verkligen att skriva. Och jag saknar att ha mina dagar, månader och år nerskrivna här. Jag saknar att ha något mer att göra utöver instagram. Därför tänkte jag såhär: jag ger det en till chans, på nya villkor, och ser om nya varianten passar mig bättre och gör att jag tycker att det är kul igen.

Den största skillnaden kommer vara uppdateringen. Jag tänkte testa att ha bloggen enbart som en hobby, dvs inga betalda inlägg, och därmed ingen press att uppdatera för att hålla statistiken uppe. Jag vill gå tillbaka till hur det var back in the days då min blogg var min dagbok. Jag kommer uppdatera när jag känner för det, när jag tycker att jag har något skoj (eller mindre skoj) att dela med mig av. Jag förstår att många är ute efter en daglig uppdatering men det kommer ni inte hitta här. Det kanske blir en gång i veckan eller två. Och i vissa perioder kanske färre eller kanske mer. Ni fattar! Jag kan ju säga till på insta story när ett nytt inlägg finns uppe.

Den andra skillnaden är att det kommer komma en ny funktion för att kommentera där man behöver logga in, för att göra det lite krångligare för nättrollen. :-)) Först tänkte jag ta bort kommentarsfältet helt men då känner jag att jag inte kan ha någon kontakt med er alls eller svara på era frågor och det känns inte kul. Tills den funktionen är uppe så modereras kommentarerna av någon (inte av mig, så det är ingen idé att skriva något elakt till mig för det kommer ändå inte nå mig.) Vi har även lagt till en gilla-knapp nere i vänstra hörnet efter varje inlägg, så om ni vill kan ni klicka på hjärtat för att visa att ni gillar inlägget.

Och sist men inte minst så kommer jag för att spara tid inte längre skriva en engelsk översättning själv. Nu påverkar ju detta inte er som läser här på svenska men jag kommer iallafall se till att det kommer upp en engelsk översättning av inläggen i efterhand.

OK nu när vi gått igenom allt tråkigt haha, välkomna tillbaka!!! (om det finns någon kvar dvs hehe) Vi har ju en hel del att catcha upp på så att säga, det har hänt en hel del senaste månaderna…. Vad vill ni att nästa inlägg ska handla om? Kanske……att det bakas en till bebis i min mage? <3

Tillbaks vid min laptop! Sorry för nakenchock men vem bär egentligen kläder hemma…

// You know what, I have been thinking a lot and my family and friends have encouraged me to give the blog another try. In April when I decided to take a break, I was sick and tired of it. Nikola was in a demanding period, I hade trouble combining maternity leave with work and every time I checked my blog, the atmosphere in here was so bad. The blog, which I used to be happy to enter had become something that made me anxious. The comments were filled with hatred, racism, fights, personal accusations etc. Which I will not accept. 

But of course I miss the blog!! I really miss writing and I really miss you. And I miss to have my days, months and years written down here. I miss having something more than just instagram. That’s why I’m gonna give it another try: another chance, with new terms, and see if it fits me better and makes it all fun again.

The biggest change will be the updating. I’m gonna use my blog as a hobby, only. No paid collaborations, which means no pressure to keep my statistics high. I want to go back to how it was back in the days when my blog was my diary. I’m gonna update when I feel for it, when I have something fun (or not so fun) to share with you. I understand that many of you would like a daily update, but you won’t find it here. I will update once or twice a week. Sometimes more and sometimes less. You get it! I’ll tell you on Insta Story when there’s a new blogpost. 

The second change will be that there’s a new function for the comments, where you will have to log in to make it harder for people who are trolling :-)) First, I was thinking about removing the comment field completely but that would mean no  interaction with you guys. Until that function is up, the comments will be controlled by another person (not me). That means there’s no point in writing something mean to me, because I won’t be able to see it. We have also added a like-botten in the lower left corner, so if you’d like, you can click on the heart to show me that you liked the post.

Last but not least, I won’t write the translation in English myself. To save time. This won’t affect my Swedish readers, but I will make sure that an English translation will be uploaded soon after I’ve posted. 

Okay, now we have went through all the boring stuff haha, welcome back!!! (If anyone’s still here hehe). We have a lot of catch up to do, because a lot has happened the last couple of months… What do you want me to write about in my next post? Maybe…. the baby I’m baking in my belly? <3

 

11096