• header


EN SISTA CHANS *dramatisk rubrik*

Vet ni vad, jag har funderat och funderat och blivit peppad av mina nära och kära att ge bloggen en till chans. I april när jag bestämde mig för att ta en paus var jag så trött på det. Nikola var i en väldigt krävande period, jag hade svårt att få ihop min “mammalediga” vardag med allt jobb och måsten och varje gång jag gick in här möttes jag av så jäkla tråkig stämning. Bloggen som tidigare hade varit en glad plats som jag älskade att besöka hade blivit ångestladdad. Kommentarsfältet svämmade över av hat, rasism, bråk, påhopp och jag vet inte vad. Något jag inte tänker acceptera.

Men jag saknar ju såklart bloggen!! Jag saknar er och jag saknar verkligen att skriva. Och jag saknar att ha mina dagar, månader och år nerskrivna här. Jag saknar att ha något mer att göra utöver instagram. Därför tänkte jag såhär: jag ger det en till chans, på nya villkor, och ser om nya varianten passar mig bättre och gör att jag tycker att det är kul igen.

Den största skillnaden kommer vara uppdateringen. Jag tänkte testa att ha bloggen enbart som en hobby, dvs inga betalda inlägg, och därmed ingen press att uppdatera för att hålla statistiken uppe. Jag vill gå tillbaka till hur det var back in the days då min blogg var min dagbok. Jag kommer uppdatera när jag känner för det, när jag tycker att jag har något skoj (eller mindre skoj) att dela med mig av. Jag förstår att många är ute efter en daglig uppdatering men det kommer ni inte hitta här. Det kanske blir en gång i veckan eller två. Och i vissa perioder kanske färre eller kanske mer. Ni fattar! Jag kan ju säga till på insta story när ett nytt inlägg finns uppe.

Den andra skillnaden är att det kommer komma en ny funktion för att kommentera där man behöver logga in, för att göra det lite krångligare för nättrollen. :-)) Först tänkte jag ta bort kommentarsfältet helt men då känner jag att jag inte kan ha någon kontakt med er alls eller svara på era frågor och det känns inte kul. Tills den funktionen är uppe så modereras kommentarerna av någon (inte av mig, så det är ingen idé att skriva något elakt till mig för det kommer ändå inte nå mig.) Vi har även lagt till en gilla-knapp nere i vänstra hörnet efter varje inlägg, så om ni vill kan ni klicka på hjärtat för att visa att ni gillar inlägget.

Och sist men inte minst så kommer jag för att spara tid inte längre skriva en engelsk översättning själv. Nu påverkar ju detta inte er som läser här på svenska men jag kommer iallafall se till att det kommer upp en engelsk översättning av inläggen i efterhand.

OK nu när vi gått igenom allt tråkigt haha, välkomna tillbaka!!! (om det finns någon kvar dvs hehe) Vi har ju en hel del att catcha upp på så att säga, det har hänt en hel del senaste månaderna…. Vad vill ni att nästa inlägg ska handla om? Kanske……att det bakas en till bebis i min mage? <3

Tillbaks vid min laptop! Sorry för nakenchock men vem bär egentligen kläder hemma…

// You know what, I have been thinking a lot and my family and friends have encouraged me to give the blog another try. In April when I decided to take a break, I was sick and tired of it. Nikola was in a demanding period, I hade trouble combining maternity leave with work and every time I checked my blog, the atmosphere in here was so bad. The blog, which I used to be happy to enter had become something that made me anxious. The comments were filled with hatred, racism, fights, personal accusations etc. Which I will not accept. 

But of course I miss the blog!! I really miss writing and I really miss you. And I miss to have my days, months and years written down here. I miss having something more than just instagram. That’s why I’m gonna give it another try: another chance, with new terms, and see if it fits me better and makes it all fun again.

The biggest change will be the updating. I’m gonna use my blog as a hobby, only. No paid collaborations, which means no pressure to keep my statistics high. I want to go back to how it was back in the days when my blog was my diary. I’m gonna update when I feel for it, when I have something fun (or not so fun) to share with you. I understand that many of you would like a daily update, but you won’t find it here. I will update once or twice a week. Sometimes more and sometimes less. You get it! I’ll tell you on Insta Story when there’s a new blogpost. 

The second change will be that there’s a new function for the comments, where you will have to log in to make it harder for people who are trolling :-)) First, I was thinking about removing the comment field completely but that would mean no  interaction with you guys. Until that function is up, the comments will be controlled by another person (not me). That means there’s no point in writing something mean to me, because I won’t be able to see it. We have also added a like-botten in the lower left corner, so if you’d like, you can click on the heart to show me that you liked the post.

Last but not least, I won’t write the translation in English myself. To save time. This won’t affect my Swedish readers, but I will make sure that an English translation will be uploaded soon after I’ve posted. 

Okay, now we have went through all the boring stuff haha, welcome back!!! (If anyone’s still here hehe). We have a lot of catch up to do, because a lot has happened the last couple of months… What do you want me to write about in my next post? Maybe…. the baby I’m baking in my belly? <3

 

10907


En paus

Hej kära läsare!

Jag vet att ni är många som undrat senaste tiden om jag tröttnat på att blogga pga min dåliga uppdatering här och nu ska jag vara helt ärlig med er. Jag har bloggat sedan jag var 15 år gammal. Jag blir 30 nästa år. Jag har älskat att blogga, jag har älskat att ha kontakten med er som hängt med under så många många år och jag har älskat att dela med mig av både toppar och dalar med er genom halva (!) mitt liv. Och såklart allt gott som bloggen fört med sig. Inte bara för min karriär utan även för mig privat (utan bloggen hade jag kanske aldrig träffat Aleks?! <3) Jag kommer alltid se tillbaka på min blogg och mina läsare med stor tacksamhet och kärlek. Allt började liksom här. Men det senaste året har jag fått känslan av att jag endast gör det av vana “för att jag alltid har gjort det”, jag tycker ärligt talat att det inte är så kul längre. Och jag har alltid lovat mig själv att jag bara kommer fortsätta blogga så länge jag tycker att det är kul.

Det är dock svårt att säga farväl till något man gjort i nästan halva sitt liv och jag vet inte än om det är det jag vill. Så för att inte dra några förhastade slutsatser så kommer jag nu ta en paus på obestämd tid för att fundera och se hur jag vill göra. Kanske jag slutar blogga helt, kanske jag väljer att fortsätta men på ett annat sätt än tidigare. Något måste iallafall ske, för just nu känns min blogg bara som ett ångestladdat måste.

Jag lovar att uppdatera er när jag bestämt mig! Och tills dess så hittar ni mig såklart på instagram. KRAM!! Ta hand om er och var snälla mot varandra. Det behövs extra mycket i dessa tider! <3

// Hello dear readers!
I know many of you have wondered lately if I’ve gotten tired of blogging because of my bad update here and I’m gonna be completely honest with you now. I’ve been blogging since I was 15 years old. I will be 30 next year. I have loved blogging, I have loved to have contact with you who have been with me for so so many years and I have loved to share both highs and lows with you through half (!) of my life. And of course everything good that my blog has brought to me. Not only for my career but also for me in my private life (without my blog I might never have met Aleks?! <3) I will always look back at my blog and my readers with big gratitude and love. Because everything started here. But the past year, I’ve gotten the feeling that I only do it out of habit “because I’ve always done it”, honestly I don’t think it’s that much fun anymore. And I’ve always promised myself that I will only continue blogging as long as I think it’s fun.

However, it’s difficult to say goodbye to something you have done for almost half of your life and I don’t know yet if this is what I want. So not to jump to conclusions, I will now take a pause to think and figure out what I want to do. Maybe I will quit blogging completely, maybe I choose to continue but in a different way than before. Something must happen anyway, because right now my blog only feels like a must filled with anxiety. 

I promise to update you when I’ve decided! And until then you’ll find me on instagram of course. BIG HUG!! Take care and be kind to each other. It’s a bit extra needed in these times! <3

217


ANOTHER DAY AT HOME


Top and pants from Gina Tricot

Så jäkla trött på att gå runt i samma mjukisbyxa dag in och dag ut (fast samtidigt för lat för att göra något åt det haha) så igår klädde jag upp mig lite! Skulle ju dessutom få finbesök. Dilay kom över för att hänga lite med mig och Nikola, vi beställde lunch från Mahalo (älskar deras ”knivsöder”!) och satt och pratade mest om förlossning och bebistid. Dilay är just nu höggravid med sitt andra barn och föder när som helst. Så jäkla spännande!!! Längtar efter att träffa lilla tjejen. <3

När Dilay hade åkt hem så bytte jag om till mjukisbyxan igen (haha) och gick ut på en långpromenad med vagnen. Nu ska vi strax ge oss ut igen! Väntar bara på att Nikola ska vakna så vi kan äta lunch först, sen går vi ut. Är ute och går iallafall 1-2 h per dag och det gör så mycket för humöret och jag behöver det verkligen, eftersom att jag precis som många andra har en hel del ångest nu..

// I’m so damn tired of walking around in the same sweatpants day in and day out (but at the same time too lazy to do something about haha) so yesterday I dressed up a bit! I was also expecting a visit. Dilay came over to hang out with me and Nikola, we ordered lunch and sat mostly and talked about giving birth and babies. Dilay will give birth to her second child any day now. So damn exciting!!! Can’t wait to meet the little girl. <3 

When Dilay left, I changed to my sweatpants again (haha) and went out for a long walk with the stroller. We’re gonna go out soon again! I’m just waiting for Nikola to wake up so that we can have lunch first, then we’re heading out. I’m going out for walks at least 1-2 hours per day and that does a lot for my mood and I really need that, since I have quite a lot of anxiety now just like many others..

46