• header


PREGNANCY WEEK 41

GRAVID VECKA 41 
4 DAYS PASS DUE DATE

Bebors status: Och så blev det en till graviduppdatering ändå! NU får vi hoppas att denna är sista. Åh vad jag inte hoppas att det blir en vecka 42 haha. Han verkar iallafall ha det väldigt gött där inne. :-) Har inget hänt i helgen så har vi ett tillväxtultraljud inbokat på måndag och jag är lite rädd för vilken enorm bebis vi kommer få se då eftersom att han legat över snittet tidigare (och jag var stor när jag föddes). Men men, så länge han mår bra kan han få stanna där inne. Men inte allt för länge till, för nu längtar jag FÖR mycket.

Bebor’s status: So another pregnancy update is here! NOW let’s hope this is the last one. Oh I hope I won’t make one in week 42 haha. He seems to be comfy in there though. :-) If nothing happens this weekend we have a scan booked for Monday and I’m a bit scared what a huge baby we’re gonna see then since he has been over the average before (and I was big when I was born). Well well, as long as he is doing fine he can stay in there. But not for that much longer, because now I’m longing TOO much.

Min status: Jag mår bra fysiskt men psykiskt börjar det bli liiiite tufft kan jag erkänna. Ni vet ju min oro och det som känns jobbigast är tanken på att gå hela vägen till den 17e och bli igångsatt. Det är 11 dagar till…. Huden börjar bli så spänd nu också och jag har fått små bristningar runt mitt gamla navelpiercinghål som ser ut att spricka när som helst.

My status: I feel fine physically, but I have to admit it is starting to get a liiiittle bit tough mentally. You know my worries and what feels the most tough is the idea of going all the way to the 17th and get induced. That is 11 more days…. My skin is getting so tense now and I’ve gotten tiny stretch marks around my old belly piercing hole and it looks like it’s gonna burst any minute now.

Övrigt: Det är så intressant att se hur olika det är från land till land när man sätter igång en förlossning som inte startar av sig själv. I Sverige vid en riskfri graviditet så väntar man iallafall 2 veckor efter BF (alltså v42+0, men ibland till och med längre), men detta är alldeles för länge i andra länder och det är lite jobbigt att jag ska behöva höra det från folk på min insta sjuttio gånger per dag. Typ “oj du borde sättas igång snart annars kanske din bebis kommer dö”. Inte direkt det man vill höra när man redan är trött och orolig liksom. Och jag har ju faktiskt bara gått över 4 dagar, snittet för förstföderskor är att gå över just 4 dagar så det är ingenting konstigt med det heller men folk menar väl bara väl. :-)

Other: It’s so interesting to see the difference from country to country when to induce labour that doesn’t start by itself. In Sweden at a healthy pregnancy you wait at least 2 weeks after due date (meaning 42+0, but sometimes even longer) but that is way too long in other countries and it’s a bit tough that I have to hear this from people on my instagram like 70 times per day. Like “wow you should get induced soon otherwise your baby might die”. Not really what you want to hear when you are already tired and worried. And I have only passed due date with 4 days, the average time to give birth to the first baby is 4 days pass due date so there’s nothing weird with that either, but I guess people only mean well. :-)

1


BF +3

Dress & headband from Indiska

Först och främst vill jag tacka er för ert stöd efter händelsen igår. Verkligen, tack. <3 Är fortfarande lite skakig men jag lyckades ändå ha en bra dag. Det blev ingen bebis inatt heller (är så inställd på att det ska dra igång på natten? haha) så vid lunch mötte jag upp Ines för lite käk och glass och sedan har vi hängt på en brygga i solen. Sånt härligt väder nu! Imorgon ska det till och med bli bättre och Aleks är ledig så vi ska hitta på något kul. Kanske picknick? Grilla? Bada? :-)

Skönt att hålla sig sysselsatt, ibland glömmer jag till och med bort att jag ska föda barn när som helst hehe.

// First of all I want to thank you for your support after the incident yesterday. Really, thank you. <3 I’m still a bit shaky but I still managed to have a good day anyway. No baby last night either (I’m completely set for it to start in the middle of the night? haha) so at lunch time I met up with Ines for some food and ice cream, and then we’ve been hanging out by the lake. Such lovely weather now! It’s gonna be even better tomorrow and Aleks has the day off so we’re gonna do something fun. Maybe picnic? Bbq? Go for a swim? :-)

It’s nice to keep myself busy, sometimes I even forget that I’m about to go into labour any minute now hehe.



Hemsk kväll

Jag är så jäkla ledsen. Nu ikväll har vi behövt handskas med en gammal stalker som kommit hit från Italien för att leta reda på mig. En man i 40-årsåldern som för några år sedan skickade brev, trosor, mail, ringde…. Trodde allt var över men nu dök han upp här. Här i Vasastan. På min gata. Det senaste dygnet har han ringt till vad han trodde var mitt nummer (men det var Aleks nr) 32 gånger, och på eftermiddagen skickade han meddelanden om att han stod utanför och väntade på mig. Aleks fick tag på honom runt hörnet nu ikväll och vi kunde ringa polisen som tog in honom. Han erkände för polisen att han är “kär” i mig och på mobilen fanns massa bilder på mig. Mig och gravidmagen. Fyfan. Jag bröt ihop totalt.

Vet inte vad som kommer hända nu eller vad som kommer hända med anmälan. Jag hoppas han åker tillbaka och aldrig hör av sig igen. Polisen var iallafall väldigt förstående och tog detta på stort allvar, sa att jag måste ringa dem igen vid minsta lilla kontakt.

Jag känner mig så utsatt och så fruktansvärt rädd. Och arg, arg för att detta stressat upp mig och gett mig kramper i magen medan jag bara borde gå omkring här lugn och avslappnad och invänta min bebis. Jag berättar detta här för att markera att detta inte är okej, och jag känner mig lite tryggare när jag vet om att alla ni vet detta också.

Det kommer bli svårt men jag ska försöka släppa detta nu och fokusera på min förlossning och mitt barn. Det är det enda viktiga.

// I am so damn sad. Tonight we had to deal with an old stalker who has travelled from Italy to find me. A man in the 40s send me letters, panties, e-mails, called etc a few years ago.. I thought it was all over but now he showed up here. In Vasastan. On my street. The last 24h he has been calling what he thought was my number (but it was Aleks number) 32 times, and in the afternoon he sent messages saying he was outside waiting for me. Aleks caught him around the corner now in the evening and we could call the police who took him in. He confessed to the police that he is “in love” with me and on his phone there were pictures of me. Me and my pregnant belly. This made me break down. 

I don’t know what’s gonna happen now or what’s gonna happen with the police report. I hope he goes back and never contacts me again. The police were very understanding and took this very seriously, told me that I have to call them again if he ever contact me again.

I feel so exposed and so scared. And angry, angry that this has stressed me and given me cramps in my belly while I should just walk around here calm and relaxed and wait for my baby. I’m telling this here to mark that this is not okey, and I feel a bit more safe knowing that all of you know this too. 

It’s gonna be tough but I’m gonna try to forget this now and focus on labour and my child. That’s the only important thing.