Search Results: Bathroom

Jag vill börja detta inlägg med att tacka er för era fina kommentarer på förra inlägget!! Blev både rörd och sjukt peppad på att ge bloggen en till chans! <3 Kul också att se att många av er verkar uppskatta like-funktionen (det lilla hjärtat i slutet av inlägget), det kräver ju lite tid och så att kommentera och fattar att inte alla orkar göra det varje gång liksom men då är det kul att se att ni ändå uppskattar inlägget. :-)

Så nu sitter jag här igen vid min laptop och knappar på tangenterna. Haha, jag minns så väl när jag var inlagd några dagar på sjukhus när jag var 17 och (såklart) hade med min laptop för att blogga. Delade rum med en äldre kvinna som blev riktigt förbannad på ljudet av mina fingrar på tangenterna (jag skriver ju så satans snabbt också så hon kände nog vad faaaaan är det som låter). Jag blev livrädd efter att hon skällde ut mig så då låg jag istället där i mörkret och tryckte försiktigt på tangent för tangent så ljudlöst som möjligt för blogginlägget skulle ju givetvis upp.

Och nu har jag ingen aning om hur jag ska vända det här inlägget till att handla om att vår familj växer men jag gör helt enkelt en tvärvändning och säger NIKOLA SKA BLI STOREBROR. Min älskade lilla bebis som typ föddes igår ska bli storebror nästa år, om allt går som det ska. Jag svarade på massa frågor på min insta story här om dagen (finns sparat på min profil om ni vill kika, skrev även ingående där om hormonbehandlingen) men jag tänker att jag också skriver lite kort om hela grejen här.

Så i juni, ungefär en vecka efter att vi hade firat Nikolas första födelsedag, så fick vi se det där fina plusset på stickan igen. Det där plusset som framkallar så mycket känslor och kastar om hela ens värld. Aleks satt vid matbordet och matade Nikola och jag kom ut och la det fortfarande ofärdiga testet på matbordet och sa “du får kolla om det är något!” och så backade jag och lät Aleks säga resultatet. Det var vårt 6e syskonförsök och vårt 2a försök med hormoner, men även om det var planerat så blev vi så otroligt överraskade. Eller iallafall jag. Att det skulle ske så snabbt denna gång trodde jag verkligen inte. Jag hade en sån blandad kompott av känslor inuti mig att de tog mig ett tag att landa i det hela. Tankarna som flög var allt ifrån “hur ska vi klara två så små?” till “gud vad jag sviker Nikola nu, HAN ska ju vara min lilla bebis….” Snälla, säg att jag inte varit ensam med att känna skuldkänslor? Aleks förstod mig inte alls, han tyckte jag var knäpp som inte enbart tänkte att detta är det finaste vi kan ge honom. Och nu håller jag ju såklart med. Nu är detta mer självklart än någonting annat, att det ska komma en till liten kotte till vår familj, och jag hade inte velat ha det på något annat sätt. Och att vi hade tur nog att lyckas ännu en gång trots mina fattiga äggstockar är ju helt jävla fantastisk. Vi är så tacksamma.

Just nu är jag i vecka 16 och bebisen är beräknad till 1a mars. Men jag kommer inte bli förvånad om BF flyttas till slutet februari, för jag har redan flyttats några dagar på ultraljuden trots att jag vet exakt när jag ägglossade eftersom vi gjorde ultraljud och tog ägglossningsprutan. Ni kanske minns att Nikola flyttades (från 8e juni till 2a juni, men föddes 14e juni efter igångsättning) på RUL för att han mätte större, så det är säkert en stor bebis igen. Men med förhoppningsvis normalstort huvud haha. Vi får se på RUL den 2a oktober!

Så, här är vi nu! Jag har äntligen börjat må bra igen efter ett par veckor med trötthet och illamående. Magen har redan sagt HELLO (någon annan som fick bula mycket tidigare andra gången?) och jag försöker få Nikola att förstå att det ligger något i min mage men det går inte så bra. Han har hittat min navel iallafall som han gärna petar i, alltid något haha. Nu ska vi klä på oss och gå ut och leka! Sedan ska jag äntligen träna ett pass. Vi hörs! <3

// I wanna begin this post by saying thank you for all your sweet comments on my last post. I was moved and now I’m very excited to give the blog a new chance! <3 I was also happy to see that many of you seem to appreciate the like-button (the heart by the end of every post), commenting takes more time so I get that not everyone can do it all the time. This function definitely makes it easier for every reader to show their appreciation :-)

So now I’m back with my laptop, slamming the computer keys again. Haha, I remember when I was 17 and spent some days at the hospital and (of course) had brought my laptop. I shared a room with an older woman who got really irritated with the sound of my fingers hitting the keys (I’m such a fast writer so I guess she wondered what the heeeeeell that sound was). I was so scared after she had yelled at me so I just laid there in the dark, pushing every key really carefully because I just had to publish my blog post. 

I have no idea how to make this post about our family growing now. Let’s just start talking about the fact that NIKOLA IS GOING TO BE A BIG BROTHER. My little baby who was born like yesterday is becoming a big brother next year, if everything goes well. I answered a lot of your questions on my insta story the other day (I saved it on my profile if anyone would like to check it out. I wrote down the details on the hormone treatment there aswell). But I’ll write a few words about the whole thing here too.

In June, about a week after we’d celebrated Nikolas first birthday, we got to see that beautiful plus on the pregnancy test again. The plus which brings out so many emotions and turns your world up side down. Aleks was sitting by the dinner table feeding Nikola and I came out from the bathroom and put the blank test on the dinner table and said “you’ll check the results!” and then I backed off and let Aleks wait for it. It was our 6th try and our 2nd try with hormones, but even though we had planned it, we were still chocked when the result came. At least I was. I didn’t think it would happen this easily this time. I had so much mixed feelings inside of me that it took me a while to land in the whole thing. I was thinking thoughts like “how are we gonna manage two kids” and “I’m letting Nikola down, HE is supposed to be my baby…” Please tell me I’m the only one feeling guilt? Aleks didn’t understand it at all, he thought I was crazy to not see that this is the best thing ever for Nikola. Now I agree of course. It feels so natural to me now, that we’re having another little baby in the house. I wouldn’t have wanted it any other way. It is so amazing that we succeeded even though I’m battling with poor ovaries. We are so thankful. 

I’m in week 16 right now and the baby is due the 1st of March. But I won’t be surprised if my due date is moved to the end of February, because I have already been moved a couple of days on the ultrasounds even though I know exactly when I was ovulating because we did an ultrasound and took the ovulation shot. You might remember that Nikola’s due date was moved (from the 8th of June to the 2nd of June, but was born the 14th of June) because he was measured bigger, so I guess it’s a big baby again. But hopefully with a normal sized head haha. We’ll see on the routine ultrasound the 2nd of October. 

This is where we’re at now! I’m finally starting to feel good after a few weeks of tiredness and nausea. My belly is already saying HELLO (did anyone of you get a bigger bump with the second child?) and I’m trying to get Nikola to understand that there’s something in my belly, but it doesn’t go very well. But he has found my belly button and loves to poke it, that’s always something haha. Now we’re getting dressed because we’re going outside to play! Then I’m finally going to workout. Talk to you soon <3 

Jeans from Levi’s, top from Zara, phone case from the Case Factory

Var och sprayade mig för några dagar sedan! Gör det rätt sällan nuförtiden pga lat (har kört bus-produkter hemma istället) men jag måste fan börja göra det med jämna mellanrum nu på vintern. Tycker det är så nice att känna sig lite brun och fräsch! Sover ju som en kratta och det syns runt ögonen, men detta hjälper liiiite iaf. :-)))

Vidare till något heeeeelt annat, jag behöver råd! Som ni ser på bilderna så står nu Nikolas skötbord/byrå i hallen utanför badrummet. Där kan den inte stå för den är i vägen för garderoberna, men när vi gjorde om i sovrummet så fick den inte riktigt plats längre… Eller jo, men den passar inte in med resten av inredningen nu hehe. Vi har ju inte heller plats för skötbord i badrummet så nu funderar vi på hur länge vi kommer använda skötbord? Vad säger ni? När slutar man byta uppe på ett skötbord? Det börjar redan bli skitsvårt för han vill bara vända sig och krypa…. Tänker att man sen kanske bara byter på honom ståendes på badrumsgolvet eller liknande? Eller är det krångligt att rengöra då? Hur tusan gör man?! Lägger man en 2-åring uppe på skötbord också? Så många frågor haha… Vi får se om det ryker snart eller inte.

// I got a spraytan a few days ago! I don’t do it so often nowadays because I’m lazy (I’ve been using tan products at home instead) but I have to start doing it every now and then in the winter. I think it’s so nice to feel tan and fresh! Since I sleep so bad I’m dark & blue around my eyes, but this helps a bit. :-))) 

On to something else, I need your advice! As you can see in the photos, Nikola’s changing table is now in the hallway outside the bathroom. It can’t be there because it’s in the way of the closets, but it doesn’t really fit in the bedroom now when we have redecorated. We don’t have room for changing table in the bathroom so now we wonder how long we will use a changing table? What do you say? When do you stop changing up on a changing table? It’s already getting really hard since he just want to turn over and crawl… I’m thinking that soon we will change on him while standing up on the bathroom floor etc? Or will it be hard to clean him? How do you do it?! Do you put a 2 year-old up on a changing table as well? So many questions haha…. We’ll see if we’ll keep it or not.

Sweater from H&M, earrings from Nootka

Hej babes! Sminkade mig häromdagen och det förtjänar lite selfies i badrummet haha. Man kan ju inte låta det gå till spillo liksom. Hatar när man kommer hem efter en dag när man gjort sig fin och inte tagit en enda bild haha! Such a waste.. Har bettskena i på bilderna därav extremt blanka tänder…. Min tråd bakom tänderna gick nämligen av så fick ha bettskena ett tag innan jag kunde gå och laga tråden. Vet inte när den lossnade men helt plötsligt fick jag en glugg mellan två tänder så fick PANIK. När man krigat med tandställning i flera år förtjänar man fan att ha perfekta tänder. Ni som haft tandställning förstår nog vad jag menar. Iallafall, körde bettskena non-stop i några dagar och kände hur det tryckte på tanden så jag tror det löste sig för nu syns knappt glipan. Phuu.

Ok låt oss balansera upp detta ytliga inlägg med hur jag mår idag: skit. Jag blir aldrig frisk vilket inte är så konstigt när man inte får sova något. Den senaste veckan har vi haft våra värsta nätter någonsin (tror nya tänder är på g. eller så är det magen. eller båda) och jag håller på och tappar det. Har fått pausa allt som har med avvänjning av nattamning att göra för nu är survival mode på. På dagarna funkar allt helt okej med sömn och mat och han accepterar till och med flaska med bara ersättning ibland (men helst ska det vara blandat med bröstmjölk annars slår han undan flaskan efter bara 50 ml fast han inte är mätt), men nätterna är kaos. Men vi kämpar på, vaggar och sjunger och gråter ikapp. Gör så jäkla ont i hjärtat att se tårarna rinna ner för hans små kinder.

// Hi babes! Did my make up the other day and that deserves some selfies in the bathroom haha. I mean, you can’t let that go to waste. I hate it when I get home after a day when I’ve made myself pretty and haven’t taken a single photo haha! Such a waste… I’m wearing my bite splint in the photos that’s why my teeth look extremely shiny…. My thread behind my teeth broke so I had to wear my bite splint before I could go and fix the thread. I don’t know when it broke but suddenly I got a gap between two teeth so I got PANIC. When you’ve had bracers for years, you deserve to have perfect teeth. If you’ve had bracers you know what I mean. Anyway, wore my bite splint non-stop for a few days and felt the pressure on the tooth so I think it solved the problem because now you can barely see the gap. Phuuu.

Ok let’s balance this shallow post with how I’m feeling today: shitty. I’m never getting rid of this cold which isn’t weird since I don’t sleep much. The last week we’ve had our worst nights ever (I think he’s getting new teeth. or maybe it’s his stomach. or both) and I’m about to lose it. I’m pausing everything that has to do with weaning off night feeding because now survival mode is on. The days are fine and everything works pretty okey with sleep and food, and he even accepts the bottle with only formula sometimes (but he prefer when it’s mixed with breastmilk, otherwise he push away the bottle after only 50 ml even though he’s not full), but the nights are chaos. But we’re fighting on, rocking him and singing to him and crying together. It really breaks my heart to see tears coming down his little cheeks.