• header

Nikola


LITTLE BUNNY

A happy Nikola playing with his little feet and hands ♥

Herregud vad skönt det varit med lite ordentlig julledighet! Aleks har varit hemma också och kunnat ta Nikola mer än vanligt så jag har kunnat vila ut ordentligt. Nu är jag peppad och redo för 2020! Redan i veckan händer det grejer och jag plåtar/filmar kampanj tors-fre men det ska jag berätta mer om imorgon. :-)

Nu måste jag lägga Nikola för sin sista vilostund för idag och passa på och fixa någon middag medan han sover. Aleks är iväg ikväll så vi är ensamma! Förresten hur gullig är inte Nikola i den här lilla kanindräkten? Den är från Livly och vi fick den i present av våra vänner på vår babyshower när han fortfarande låg i magen. <3

// Gosh it’s been so nice with some real Christmas break! Aleks has been at home too and has been able to take Nikola more than usual so I have been resting a lot. Now I’m excited and ready for 2020! Something is happening this week already and I will shoot a campaign Thursday & Friday but I will tell you more about it tomorrow. :-)

Now I have to put Nikola to bed for his last nap of the day and also make some dinner for me while he is asleep. Aleks is away tonight so we are alone! By the way how cute is Nikola in this little bunny suit? It’s from Livly and we got it as a gift from our friends on our babyshower when he was still in my belly. <3

2019

New Year’s Eve 2018

För exakt 1 år sedan stod jag på en strand på Maldiverna. Jag postade mina nyårsbilder klädd i en glittrig klänning som satt sådär perfekt löst för att inte avslöja min växande lilla kula under. Så förväntansfull och så redo på det nya året, året då vi förhoppningsvis skulle få bli föräldrar. Men när jag stod där med ena handen på magen och andra handen i Aleks hand, tittandes på den stora skärmen där låtsasfyverkerierna small, så grät jag även en skvätt. Det kändes så jäkla tufft att lämna 2018 för i början av det året så levde pappa. Nu började ett helt nytt år där pappa inte längre fanns och det kändes som att jag “lämnade kvar” honom i 2018. Det gjorde ont. Det gör fortfarande ont och det kommer det nog göra hur många år som än går förbi, men bredvid hålet i hjärtat som alltid kommer finnas där så växte något stort.

Kärleken till mitt barn. 

// Exactly 1 year ago I was standing on a beach in the Maldives. I posted my New Year’s pictures wearing a glittery dress that was perfectly loose so it didn’t reveal my growing little bump underneath. So excited and ready for the new year, the year when we would hopefully get to become parents. But when I was standing there with one hand on my belly and the other hand in Aleks hand, looking at the big screen showing fake fireworks, I also cried a bit. It felt so damn tough to leave 2018 because at the beginning of that year, my dad was alive. Now a whole new year started where Dad no longer existed and it felt like I “left” him in 2018. It hurt. It still hurts and it will probably do so no matter how many years that passes, but next to the hole in my heart that will always be there – something big was growing.

The love to my child.

In May, with Nikola on the inside

Första halvan av 2019 var full av obeskrivlig längtan och förberedelser inför vår sons ankomst, men också en ständigt gnagande oro att något skulle ta ifrån mig mitt barn i magen och kasta ner mig i det svarta hål jag hade befunnit mig i efter pappas död, fertilitetsbehandlingar & rädslan att vi aldrig skulle lyckas bli med barn. Som tur är så gick tiden väldigt fort för mig, nästan läskigt fort, och helt plötslig var det den 14e juni och jag krystade ut honom sittandes på en pall på Nya Karolinska. Vår Nikola. <3

Jag behöver inte beskriva den känslan av att äntligen få bli mamma för ni vet vad jag menar. Det var det absolut största som hänt mig inte bara 2019 utan någonsin. Andra halvan av året har nästan bara bestått av sömnlösa nätter, amning, blöjbyten, barnvagnspromenader, frustration, tårar, skratt. Samt kärlek & lycka på en helt ny nivå. Det har säkert hänt en massa annat också, men ärligt talat är det detta jag minns. Jag minns bara känslostormar. Jag minns bara hur jag gick från att lägga energi på onödiga skitsaker, till att endast bry mig om att min son är frisk. Frisk och glad. Jag lever för att se honom skratta.

// First half of 2019 was filled with indescribable longing and preparations for the arrival of our son, but also a constant concern that something would take away the baby inside of me and throw me back into that black whole I was in after my fathers death, fertility treatments & the fear that we would never succeed getting pregnant. Luckily time went very fast for me, almost scary fast, and suddenly it was June 14th and I pushed him out while sitting down on a stool at Nya Karolinska. Our Nikola. <3

I don’t have to describe the feeling of finally becoming a mother because you know what I mean. It was the biggest thing that happened to me not only in 2019, but in my whole life. The second part of the year has almost only been about sleepless nights, breastfeeding, diaper changes, walks with the stroller, frustration, tears, laughter. And love & happiness on a whole new level. It has probably happened a lot of other stuff as well, but honestly this is what I remember. I only remember storms of emotions. I only remember how I went from wasting my energy on unnecessary stuff, to only caring about that my son is healthy. Healthy and happy. I live to see him laugh. 

The best day ever

Jag kommer titta tillbaka på 2019 som mitt lyckligaste år. Det kommer aldrig komma ett år som slår detta år, men om vi är lyckligt lottade nog att vi en dag får ett till barn så kommer det året hamna på delad första plats såklart. Även om året då jag blev mamma för första gången alltid kommer vara lite extra speciellt. :-))

För 2020 önskar jag mig bara fortsatt lycka och välmående, för min familj och alla mina nära. Och för er. Det absolut viktigaste i livet är att vi mår bra och tar hand om oss själva och varandra. Gott nytt år kära läsare!

// I will look back at 2019 as my happiest year. It will never be a better year than this one, but if we are lucky enough to one day have another child that year will be on a shared first place of course. Even though the year I became a mother for the first time will always be a bit extra special. :-))

For 2020 I wish only continued happiness and health, for my family and for all of my loved ones. And for you. The most important thing in life is that we are happy and take care of ourselves and each other. Happy New Year dear readers!

6 MONTHS UPDATE

Weight: 9.2 kg (+500g since last month – birth weight 4.2)
Length: 72 cm (+2 cm since last month – birth length 54)

Det känns som att jag skriver dessa uppdateringar jätteofta. Fan vad fort det går. Den 14e blev Nikola 6 månader!! Grattis min älskade son – nu är du ett HALVÅR gammal! Och grattis till oss som varit föräldrar i ett halvår och som tagit oss igenom (typ…) den första jobbiga tiden. And more to come haha.

Senaste veckorna har vi haft riktigt tuffa nätter och jag och Aleks turas om att sova på soffan (den som inte sover på soffan sover med Nikola och tar alla uppvaken själv) för att fylla på sömnkontot lite. Han sover så himla oroligt på natten och vaknar upp flera gånger och gråter. Vet inte ens om han är vaken för han blundar men han gråter och är otröstlig tills han plötsligt somnar om igen. På dagen är han världens gladaste och hur chill som helst men det är någonting som stör honom på nätterna och vi vet inte vad. Nattskräck? Nya tänder? Växtvärk? Separationsångest, trots att vi ligger bredvid? På en vecka har vi kanske 1 bra natt där han bara “vaknar upp” ca 3 gånger mellan 21-09, resten av nätterna är det var eller varannan timme.

Förutom detta så är allt verkligen toppen och han växer så det knakar. Tänk att han var 18 cm (!) mindre när han föddes, så himla svårt att ta in. Jag trodde att han skulle väga närmare 10 kg nu för han känns så jäkla tung men det blir nog inte förrän nästa månad. Han rör sig så mycket nu så han ökar inte i vikt lika mycket som innan. Han kan sitta upp själv nu och han är nog snart uppe och kryper också. Nu står han på alla fyra och vinglar men har inte fattat än hur han ska fortsätta därifrån. Han är (på dagarna hehe) pigg och glad och social. Älskar andra människor, är nyfiken på allt och skrattar mycket. Min busunge.

Maten då, förra månaden berättade jag att vi skulle trappa ner på amningen och börja byta ut några amningsmål mot mat/ersättning. Hur har det gått? Rätt bra va! Helammade till 5,5 mån (ammade varannan/var tredje timme och gav en liten portion gröt utöver) men sedan var det dags att trappa ner. Nu ammar jag ca 3 gånger per dag. En gång tidig morgon någongång mellan 05-07 beroende på hur sent jag ammade på kvällen, en gång vid 13-14 någongång och sedan en gång på kvällen vid 21-22 tiden. Sen blir det ibland någongång på natten också men vi försöker att inte mata honom mellan 22-05 för att vänja av nattmatandet och jag försöker att amma med inte mindre än 8h mellanrum. Mellan amningstillfällena får han mat och vi håller fortfarande på och testar oss fram vad han tycker om osv. Men det brukar vara gröt med fruktpuré till frukost, rotfrukter/grönsaker och kyckling/fisk till lunch, och sedan något på kvällen också som ibland är gröt och ibland är mer som lunchen. Ibland får vi i honom en hel portion och ibland blir det bara en halv, då kniper han igen munnen och vägrar öppna den haha. Däremellan får han också ersättning på flaska ibland om han accepterar den, han tar den för det mesta men dricker inte så mycket per gång. Kanske 30-40 ml. Känner ändå att det går framåt, från att ratat flaskan totalt till att vilja hålla den själv och sippa lite.

Vet inte riktigt vad planen är nu, jag tror jag kommer fortsätta med delamningen såhär ett tag till och sedan ta bort ytterligare ett amningstillfälle, och sen ett till. Och sen sluta. Vill se till att han äter mat och ersättning ordentligt innan så vi får se hur lång tid det tar!

// It feels like I’m writing these updates so often. Damn it goes so fast. On the 14th, Nikola turned 6 months!! Congrats my beloved son –  you are now HALF A YEAR old! And congrats to us for being parents for half a year and getting through (almost…) the first hard time. And more to come haha. 

The last few weeks we’ve been having some really tough nights and Aleks and I are taking turns on sleeping on the couch (the one who doesn’t sleep on the couch sleeps with Nikola and takes care of him when he wakes up during the night) so that we get some sleep. He is sleeping really bad now during the night and wakes up several times and cries. I don’t even know if he’s awake because his eyes are closed but he is crying and is inconsolable until he suddenly falls back asleep again. During the day he is the happiest and so chill but something is bothering him at night and we don’t know what. Night terror? New teeth? Pain from growing? Separation anxiety, even though we are next to him? In one week we have maybe one good night where he only “wakes up” around 3 times between 21-09, the rest of the nights it’s like every or every second hour.

Except this everything is really great and he is growing so fast. Can you imagine he was 18 cm (!) shorter when he was born, that is so hard to understand. I thought he would be closer to 10 kilos now because he feels so damn heavy but that won’t be until next month or so. He is moving a lot now so he is not gaining weight as fast as before. He can sit up on his own now and I think he will be up crawling soon too. Now he’s standing on all four and wobbling, but he hasn’t realized yet how to continue from that. He is (during the days hehe) alert and happy and social. He loves other people, is curious on everything and laughs a lot. My little monkey.

And what about the food, last month I told you that we were gonna cut down on the breastfeeding and change a few breastfeeding meals to food/formula. How has it been going? Pretty good! I breastfed full time til 5,5 months (every second/third hour and gave a little portion of porridge on top of that) but then it was time to cut down. Now I’m breastfeeding about 3 times per day. One time early morning sometime between 05-07 depending on how late I breastfeed in the evening before, one time at 13-14 and then one time in the evening at 21-22. Sometimes also one time at night too but we’re trying not to feed him between 22-05 to wean off the night feeding and I’m trying not to breastfeed less than 8 hours between. Between the breastfeeding meals he gets food and we are still trying to figure out what he likes etc. But it’s usually porridge with fruit puree for breakfast, roots/veggies and chicken/fish for lunch, and then something in the evening too that sometimes is porridge and sometimes is more like his lunch. Sometimes we manage to give him a full portion and sometimes only a half, when he puts his lips together and refuses to open them haha. In between this he also gets formula on bottle sometimes if he accepts it, he mostly does but he doesn’t drink that much each time. Maybe 30-40 ml. But I still feel that it’s a progress, from not taking the bottle at all to wanting to hold it himself and sip on it.

I don’t really know what the plan is now, I think I will continue partly breastfeeding like this for a while longer and then remove another breastfeeding meal, and then another. And then quit. I want to make sure that he eats food and formula properly before that so we’ll see how long it takes!
 

Nikola and his big bro! <3 Thanks Babyshop for the cute balloons and Semper for the big bear!