Jag glömmer aldrig de orden.
“Jo Kenza, det är så att blodprovet bekräftade det jag såg på ultraljudet. Du har en extremt låg äggreserv kvar. Vi kan jämföra det med någon som är nära klimakteriet. Ge dock inte upp än, jag tycker att ni ska ge det några försök med IVF trots att det kommer bli svårt, men ni bör också fundera på hur ni ställer er till äggdonation.” Äggdonation? Klimakteriet? Jag förstod ingenting. Visste inte ens att detta var möjligt. Hela min värld rasade samman och det tog mig flera månader att förstå och på något sätt försöka acceptera min situation. På ett eller annat sätt skulle vi bli föräldrar, det visste vi, och det hoppet fick oss att fortsätta månad efter månad trots misslyckade IVF-försök.
Jag minns också min systers ord, hur hon utan att tveka erbjöd sig att genomgå alla tester och se om hon kunde donera ägg till oss. Jag har alltid vetat att min storasyster skulle göra allt för mig, men jag hade inte räknat med något såhär stort. Och såhär svårt. Jag vet inte hur vi hade gjort om äggdonation hade blivit aktuellt, men bara vetskapen av att detta alternativ fanns hjälpte mig väldigt mycket i bearbetningen av det hela.
// I will never forget those words.
“Well Kenza, the blood test confirmed what I saw on the ultrasound. You have an extremely low ovarian reserve left. We can compare it to someone who is close to menopause. Don’t give up yet, I think you should give it a couple of tries with IVF even though it will be hard, but you should also start thinking if eggdonation is an option for you.” Eggdonation? Menopause? I didn’t understand anything at all. I didn’t even know this was possible. My whole world fell a part and it took me months to understand and somehow try to accept my situation. In one way or another we would become parents, we knew that, and that hope made us continue month after month despite failed IVF treatments.
I also remember my sisters words, how she without any doubt offered herself to go through all the tests and see if she could donate eggs to us. I always knew my big sister would do anything for me, but I wasn’t counting on something this big. And this hard. I don’t know what we would have done if eggdonation turned out to be the only way, but just knowing that this was an option helped me a lot while processing it all.
Samtidigt som allt det där känns som igår, så känns det som ett helt annat liv. Hände det där ens oss? Var vi ens med om det där eller har vi bara hittat på allt? Men så fort vi eller någon annan nämner fler barn, syskon till vår son, så blir jag påmind om att det forfarande är vår verklighet.
Men tacksamheten, kärleken och lyckan över barnet jag bär väger så mycket tyngre. Det andra får vänta, jag orkar inte tänka på det nu. Och vill jag fantisera över syskon, en till graviditet och huruvida jag vill att det ska vara 2 eller 3 år mellan våra barn så som alla andra fantiserar så får jag göra det.
Och man vet aldrig, mirakel händer. Det hände oss.
// At the same time all that feels like yesterday, it also feels like a completely different life. Did that even happen to us? Did we even go through all that or have we just made it up? But as soon as we or anyone else mention more kids, siblings to our boy, I get reminded that this is still our reality.
But the gratefulness, the love and the happiness for the child I’m carrying weighs heavier. The rest will have to wait, I don’t want to think about that now. And if I want to fantasize about siblings, another pregnancy or if I want it to be 2 or 3 years between our kids, just like everyone else is fantasizing, I’m allowed to do that.
And you never know, miracle happens. It happened to us.
Och där inne ligger han, vårt lilla mirakel. Som kom till oss när det var som tuffast och mot alla odds. Hade jag älskat honom lika mycket om han ursprungligen kom från en annan kvinnas äggstock? Absolut. Det vet jag för jag känner det med hela min kropp. Han hade ändå varit hälften jag och hälften Aleks. För det är vi som är hans föräldrar oavsett, det är vi som ska lära honom allt och guida honom genom livet, överösa honom med villkorslös kärlek men också säga ifrån när han är påväg åt fel håll.
Jag ska göra allt jag kan för att du ska känna dig älskad och trygg. Varenda dag från den dagen du föds, så länge jag lever.
// And in there he is, our little miracle. Who came to us against the odds when life was at it’s hardest. Would I have loved him just as much if he originally came from another woman’s ovaries? Definitely. I know that because I feel that with my whole body. He would still have been half of me and half of Aleks. Because we are his parents no matter what, we are the ones who will teach him everything and guide him through life, spoil him with unconditional love but also tell him no when he is moving towards the wrong direction.
I will do everything I can for you to feel loved and safe. Every single day from the day you are born, as long as I live.
Här är vi nu i vecka 38, vår bebis räknas som färdigbakad och kan i princip födas när som helst. Men om han brås på sin mor (tidsoptimisten) så lär han bli lite sen så vi räknar att vi passerar 2a juni. Men det är okej, vi har väntat på honom ett bra tag nu och längtat länge så vi kan vänta lite till.
Snart förändras våra liv för alltid. I 10 år har det bara varit Kenza & Aleks och ingenting har varit större än vår kärlek till varandra. Nu kommer vi inte vara varandras nummer 1 längre för det kommer en liten person som vi ska sätta först i alla lägen. Det är en läskig och stor känsla, men också en helt underbar sådan. Det är allt vi någonsin önskat oss.
Vi är så redo för dig. <3
(PS. Din lurviga storebror är också redo :-))
// Here we are now in week 38, our baby is considered done and he can basically be born anytime now. But if he is like his mother (time optimist) he will probably be a bit late so we’re counting on passing June 2nd. But that’s okey, we have been waiting pretty long for him so we can wait a bit longer.
Soon our lives will be changed for ever. For 10 years it has been just Kenza & Aleks and nothing has been bigger than our love for each other. Now we won’t be each other’s number 1 anymore because a little human is coming and we will put him first at all times. It’s a scary and huge feeling, but also a wonderful feeling. It is everything we have ever wished for.
We are so ready for you. <3
(PS. Your furry big bro is also ready :-))
All photos are by Emelie Ohlsson (@emeliebernborg)
Thank you Emelie for capturing this special time